Hemma hos formgivaren Nirvan Richter: ”Jag släpper inte en möbel innan jag är nöjd”

Att köpa möbler för att bli lycklig är ingen bra idé. 

Det är ett konstaterande som de flesta nog kan hålla med om, även om det är lätt att glömma i konsumtionens tidevarv. Däremot är det kanske inte ett budskap som någon förväntar sig att hitta på en skylt i entrén till en möbelaffär. Men så är också Nirvan Richter, som grundat Norrgavel och formgivit flertalet skandinaviska klassiker, ovanlig på många sätt. I grunden handlar hans ord om en livsfilosofi: att kunna skilja mellan viktigt och oviktigt och skala bort allt överflödigt. Och han inbjuder sina kunder till att reflektera över detsamma. 

– Om man vill ha ett enklare och friare liv och letar i den materiella världen, då söker man på fel ställe, säger han och lutar sig tillbaka i fåtöljen. Inredning är egentligen helt oväsentligt, harmonin finns i ens varande och i relationen till omvärlden. Men det ena utesluter inte det andra …

Norrgavel har tänkt på hållbarhet sen start

Vi är hemma hos Nirvan, i våningen som han delar med sin livskamrat Arpita. Han är barfota och ledigt klädd i skjorta och jeans. De tunna vita linnegardinerna är fördragna, ändå badar rummet i ljus. Det finns en sorts stillhet i hemmet, trots att lägenheten ligger mitt i Malmös stadskärna, strax intill Gustav Adolfs torg och med utsikt över Gamla kyrkogården. 

På en vägg hänger en äldre dalmålning med kurbits och på en låg bänk har en mindre Buddhaskulptur i svart marmor ett värmeljus framför sig. Vi ska komma tillbaka till både tavlan och skulpturen, men låt oss inleda med en utställning för drygt 30 år sedan. 

Historien om Norrgavel tar sin början 1991 och på Bomässan i Karlskrona 1993 presenterades företagets första kollektion. Nirvan själv hade motvilligt skuldsatt sig för att kunna satsa på sin dröm: att göra världen lite vackrare – men på naturens villkor. 

– Jag ville lägga min energi på att göra moderna och funktionella möbler av naturmaterial, utan syntetiska eller fossila inslag. Möbler som med tiden blir till jord igen och är en del av kretsloppet. Miljön är det viktigaste vi har och även om man bara håller på med inredning behöver man inordna sig i det systemet. 

Utbildade sig i möbelsnickeri

Nirvan Richter var tidigt ute med att prata hållbarhet och hans affärsidé – att formge, tillverka och sälja inredning med ett kretslopps­tänk – skilde sig från mängden. Samma övertygelse hade redan fått honom att göra ett karriärbyte. På 1970-talet läste han till arkitekt på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, men skiftade efteråt bana och valde att vidareutbilda sig i möbelsnickeri på Carl Malmstensskolan. Genom att skala ner, och inrikta sig på möbler och inredning, kändes det enklare att hålla fast vid de egna värderingarna. 

– Som arkitekt är du en bricka i ett stort spel och det är nästintill omöjligt att få gehör för något som beställaren inte efterfrågar. Tiden var inte mogen för mina tankar och jag hade kunnat stånga mig fullkomligt blodig. Det hade varit förspilld kraft eftersom det inte fanns någon mottagare. Idag hade jag inte bytt karriär, numera jobbar alla med hållbarhet på ett eller annat sätt och tar det på allvar. 

Medvetenheten kring miljön går delvis att spåra till barn- och ungdomsåren. Nirvan växte upp i en villaförort till Stockholm, men vistades ofta på en självförsörjande gård i Enviken i Dalarna. Där hade Nirvans pappa sina rötter och den stora dalmålningen på väggen är ett minne från faderns barndomshem. 

Ge tillbaka till naturen

– Tillvaron på gården stod i skarp kontrast till min vardag i Stockholm. Även om det inte handlade om utpräglad fattigdom var det ändå en fråga om att överleva och man hade vare sig tid, råd eller möjlighet att fokusera på oväsentligheter. Min far var okonstlad och konsekvent, och för honom var det självklart att det man tar från naturen måste tillbaka förr eller senare. 

Nirvans mamma kom från Århus på Jylland och uppfostrades i ett småborgerligt hem med parkettmönstrad linoleummatta och salongsmöblemang i nyrokoko.

– Det var väldigt noga med hur allt såg ut, hur man förde sig och vilket intryck man gjorde. De bestämde sig för vad de tyckte var fint och så köpte man det när man hade råd. Det fanns rutiner kring det mesta och en kulturell finess. Man kan tycka att det var löjligt, men jag älskade det, säger Nirvan och småler. 

---

LÄS ÄVEN: Erika Åberg har renoverat sitt drömhus: Här sitter kärleken i väggarna

---

Präglad av barndomen

Han beskriver sina föräldrar som varandras motpoler och ett äktenskap som ”inte var en lugn insjö utan hela havet stormar”. Deras olika bakgrunder gjorde samtidigt outplånliga intryck på sonen och förenades så småningom i hans formgivning. 

– Jag känner tydligt hur präglad jag är av min barndom och mina föräldrar. Det finns en oerhörd vitalitet i kulturkrockar och det visar sig i mitt arbete. Norrgavels uttryck är på något sätt både asketiskt och borgerligt. 

Under flera decennier har Nirvan Richter tillsammans med sina medarbetare byggt upp ett av möbelbranschens starkaste varumärken. Samtidigt har han gjort en personlig utvecklingsresa, som inkluderar både existentiella insikter och prövningar. 

– Det har hänt så mycket under åren, inte minst hur jag förhåller mig till livet. När jag grundade Norrgavel trodde jag att allt skulle bli annorlunda bara den fysiska miljön blev vackrare. Det var en villfarelse, men utan den hade företaget kanske aldrig blivit till. Jag ritar fortfarande möbler och tycker att det är kittlande och utmanande att få till en bra interiör. Det är också en ynnest att ha fått förverkliga en vision, men mitt liv står och faller inte med det. 

---

LÄS ÄVEN: Sörmlands häftigaste B&B: ”Hönshuset byggdes om av ren lust”

---

Mediterar varje dag

Det är här som Buddhaskulpturen i vardagsrummet kommer in i bilden. Varje dag ägnar Nirvan morgontimmarna åt meditation. Skälet är enkelt: ”Det som jag inte fann i den fysiska eller materiella världen, hittade jag med hjälp av meditationen”, som han själv säger. 

– Jag släpper allt och går in i ett tillstånd där tankarna inte tar överhand. Efteråt är jag mer medveten, ser saker på ett nyktrare sätt och hittar lösningar lättare. Man slipper jobba så mycket, saker kommer till en i stället. 

Meditation handlar om kroppslig och mental avslappning, men är också en teknik som fördjupar sinnesnärvaron och i längden gör det lättare att hantera både tankar och känslor. För Nirvans del skulle hans eget sökande också bli ett sätt att tackla – och acceptera – det som drabbade honom och familjen 2011, när sonen Victor omkom i en tåg­olycka i Indien. 

– I den fysiska världen var det givetvis total härdsmälta och gränslös sorg. Strukturer och ordningar som gällde tidigare fanns inte längre och skulle aldrig göra det igen. Men man kan inte välja att bara få uppleva vissa sidor av livet, att möta avgrundsdjup förtvivlan hör också till. När det hände hade jag jobbat medvetet och terapeutiskt med en odefinierbar sorg i många år och det är jag så tacksam för. Som jag ser det handlar liv och död om vibrationer och energier som ständigt förflyttar sig, och i den dimensionen har jag inte förlorat Victor. Han finns alltid med mig.  

Träffade sin partner på ett meditationscentrum

Det var också meditationen som förde samman Nirvan och Arpita för tjugofem år sedan. Arpita Swich är ursprungligen från Italien och det var där de möttes, på ett meditationscentrum. Båda var etablerade i sina respektive yrkesliv och hade varsitt äktenskap bakom sig. Men kärlek övervinner som bekant allt och Arpita sa upp sig från sitt jobb i Milano, flyttade till Sverige och arbetar numera som terapeut, både här och i Italien. 

I deras gemensamma hem är krukväxterna många, möbleringen sparsmakad och prydnadssakerna få. I vardagsrummet står Norrgavels länstol, två fåtöljer och i köket de välbekanta pinnstolarna och vitrinskåpet. Av de tolv prototyperna som visades på Bomässan i Blekinge för trettio år sedan är elva fortfarande i produktion. Möblerna tillverkas på några få möbelsnickerier, främst i Sverige och Baltikum, och monteras och ytbehandlas sedan i Lammhult. 

Har du någon favorit bland allt du har formgivit?

– När jag är mitt uppe i skaparprocessen med en möbel, då tycker jag att den är den bästa som finns. Sedan börjar jag med nästa och då är just den bäst. Men jag släpper aldrig en möbel förrän jag är nöjd med den. För många år sedan anställde jag en vd, som kom från detaljhandeln, och hans mantra var ”tillräckligt bra”. Jag skulle ha excellens i allt, men han lärde mig att det kan vara kontraproduktivt. Att man måste kunna skilja på att göra saker rätt och att göra rätt saker. Det är slöseri med livsenergi att jobba till fulländning med vissa saker som faktiskt inte har den betydelsen. I vissa sammanhang är nästbäst gott nog. 

Hur klarar man av balansen, att vara både kreatör och företagare?

– Jag har stor förståelse för båda sidorna och inser att de är lika betydelsefulla. Som entreprenör är det klokt att ha tydliga mål och tidsramar. I den kreativa processen däremot måste du tillåta dig att släppa kontrollen, du vet aldrig var du hamnar. Jag är också tillräckligt klok för att omge mig med människor som inte alltid tycker precis som jag.

---

LÄS ÄVEN: Fruktträd, rosor och syrensnår i den idylliska torparträdgården – kika in

---

Tänker inte sluta jobba

Nirvan börjar arbeta vid tiotiden på morgonen och slutar inte förrän på kvällen. Den senaste tiden har han varit involverad i ombyggnationerna av butikerna i Malmö och Stockholm plus huvudkontoret. Han har inga planer på att sluta jobba – ”det handlar om livsenergi”, förklarar han. De operativa sysslorna är annars färre numera och sedan två år tillbaka delar dottern Sofie och sonen David på vd-rollen. 

– Det var aldrig något jag räknade med och jag är både förvånad och tacksam över att mina barn vill arbeta med Norrgavel. De vet vad företaget står för, de har gott omdöme och jobbar bra ihop. Jag är väldigt trygg med dem.

Och hur var det nu, med paradoxen i att saluföra möbler och samtidigt påpeka det oviktiga i dem? Jo, som det också står att läsa på skylten i butiken: 

Om man är lycklig i betydelsen att man förstår att verkligen leva, då blir det naturligt att omge sig med det som känns bra på riktigt.