• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Den helande kraften

    – I en trädgård möts de viktiga frågorna. Man ser att allt har ett slut, men också att det alltid kommer en ny chans. För Marianna Agetorp i Spjutaretorp är trädgården en helande kraft för kropp och själ.

    Marianna Agetorp älskar de stora stenarna i sin trädgård. Inte minst för att de fungerar som värmemagasin för växterna runtomkring.
    Foto: Mats Samuelsson

    Mariannas trädgård är full av överraskningar. Överallt finns små mötesplatser att träffas på.
    Foto: Mats Samuelsson

    Jag måste stanna och titta på bilkartan flera gånger. Spjutaretorp är bara en liten prick långt från allfarvägarna. Grusvägen delar sig flera gånger och vindlar vidare, smal och kantad av mörk urskog och mossiga stenblock.

    Till sist är jag framme vid en glänta och en gårdsplan. Bakom den öppnar sig en dal med Stensjön som en glittrande spegel längst ner. Vid Spjutaretorp slutar vägen och naturen tar vid. Här, mitt i den gamla snapphanebygden mellan Småland och Blekinge, finns inget som stör. Det enda som hörs är vindens sus i trädkronorna och fåglar som kvittrar.

    Marianna Agetorp bor här sedan 17 år med maken Anders, tre söner och en dotter. Det röda 1800-talshuset med vita knutar och glasveranda flankeras av en stor lada.
    Mitt emellan husen står rosenbågen som markerar ingången till Mariannas trädgård, uppbyggd ur den steniga småländska naturen.
    – Här finns lika mycket sten ovan som under jord. De redskap jag använder mest är spade och spett. En jul fick jag ett guldmålat spett av Anders, den bästa julklapp jag någonsin fått. Nu är det väl använt och avskavt, berättar Marianna.

    Här och var ligger enorma block, en del kluvna mitt itu som av en jättes svärd. När inlandsisen drog sig tillbaka blev stenarna kvar. I trädgården med sina vindlande stigar och små mötesplatser ger de ett trolskt intryck.
    – Jag älskar de stora stenarna. De är så kraftfulla. Och så fungerar de som värmemagasin.

    Nära ett stort block kan det skilja en växtzon.
    Trädgården sluttar ner mot en sänka. Bakom rosenbågen, fylld med klasar av vita doftande Splendensrosor, växer frodiga ruggar av kattmynta och blå nepata. En matta av kryptimjan ger ifrån sig en aromatisk pust när vi trampar på den.
    Trappsteg leder ner mot en knotig apel där en bokharabinda slingrar sig upp. Här har Marianna sin natträdgård med vita blommor, många av dem doftande i skymningen. En bit från apeln växer vita madonnaliljor och en vitrosa doftande mumieros, Rosa sancta.
    – Den kallas så eftersom man hittat den avbildad på reliefer i egyptiska mumiegravar. Många av växterna här betyder något för mig – de är förknippade med minnen av någon människa, en annan trädgård eller en annan tid. Och ger jag frön eller plantor till någon så minns de min trädgård. På så sätt spinns ett osynligt nät mellan minnen och känslor.
    – Växter levandegör något ur det förflutna. Madonnaliljorna till exempel är en hälsning från munkar och nunnor, drottningar och kungar som odlat dem i sina trädgårdar för hundratals år sedan. Jag känner samma doft i mina näsborrar som de gjorde en gång. För mig har den doften ett budskap: du finns, nuet finns, jag har funnits väldigt länge.

    Andra växter som finns i Mariannas natträdgård är silvermalört, vit krollilja, trädgårdsnattviol och vit rallarros.
    – Jag samlar på vita blommor, jag älskar dem verkligen. Den vita rallarrosen såg jag första gången i en engelsk trädgårdsbok och kände att jag väldigt gärna ville ha en. Så visade det sig att min väninna hade några i sin trädgård! Jag fick en och nu har den spritt sig.

    Längre ner i trädgården ligger dammen, blanksvart och stilla. Några vita näckrosor från Stensjön har funnit sig väl tillrätta, en skimrande trollslända far av och an över vattenspegeln.
    – I skymningen kan man höra grodor och paddor kväka här. Och häromdagen såg jag hur ladusvalan hade lektion med sina ungar.
    En bit ovanför dammen har Anders byggt ett litet trädäck med utsikt över nejden. Där brukar Marianna sitta och meditera ibland.
    – Jag tar mitt fårskinn och min pipa och går ut och sätter mig. Det är gott att bara sitta still och umgås med trädgården. Ibland sover jag här också. Jag vill uppleva stjärnorna på natten, se hur månen speglar sig i dammen och vakna av de första fåglarna i gryningen. På natten kommer naturen närmare. Växterna är mer avstressade; på dagen prålar de och visar upp sig, på natten bara är de.

    Mariannas trädgård är full av små överraskningar. En glänsande såpbubbla i glas hänger från en klätterros. På en skrovlig sten står en liten prinsesskrona. En plåtstjärna, röd av rost, sitter på en gren. Ett gammaldags vagnssäte har blivit en inbjudande liten bänk. Klockspel, lyktor och roliga fågelholkar syns här och var i träden och i ett hänger en fårskalle i blå betong av favoritkonstnären Kaj Engström. Marianna visar doftskåp, som en vän tillverkat av fyra gamla fönster. Därinne frodas en vildkaprifol. När hon öppnar skåpet strömmar den söta doften ut.

    Marianna intresserar sig mycket för den helande kraft hon upplever i sin trädgård och naturen runtomkring. Planer finns på att framöver ta emot utbrända människor som behöver vila.
    – I en trädgård möts de viktiga frågorna. Man ser att allt dör, men också att nytt liv kommer. Här finns alltid en ny chans. Så är det i livet också. Vi måste låta saker ta sin tid, men vi ska aldrig ge upp.
    – Vi kan lära mycket av naturen. Till exempel att allt inte är på topp jämt. Det kan inte alltid vara sommar. Vem tvingar oss till alla "måsten" i jakten på det perfekta livet, utom vi själva? I naturen måste saker förmultna och komposteras om något nytt ska växa ur dem. Det är samma sak med idéer och drömmar, får de ligga till sig kan något nytt och livskraftigt växa fram.

    Hitta energin som Marianna

    · Utestäng allt prestationstänkande! Tänk
    ´´Vad gör trädgården med mig?´´ i stället för "Vad måste jag göra i trädgården?´´.
    · Strunta i trender eller vad du tror att grannarna tycker. Din trädgård är din och ingen utställning för andra. Men om någon tycker om den är det förstås bara positivt!
    · Öva dig att komma till ro ibland. Hitta en plats där du kan sitta och
    meditera eller bara vara.
    · Njut av det du gör.
    Förebrå dig inte för det du inte gör.
    · Ge plats för impulsivitet och fantasi. Bygg upp ett litet stilleben, sätt upp ett vindspel eller en lykta om du känner för det. Plocka en slinga murgröna till middagsbordet, kottar, vackra gräsvippor eller något annat som naturen bjuder på.

    Av: Madeleine Appelgren

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!