Regnskogen står tät och grönskimrande, dammet från den tegelröda jorden virvlar i den varma vinden, några barn kånkar på en plastdunk med vatten och en kvinna hugger ner majs med en machete.
Platsen där Elina Bergström och Mikaela Lindström bygger sitt familjecenter ligger på landet utanför den lilla byn Bobikuma i centrala Ghana, 30 minuter med bil från närmaste större stad.
När det står klart ska de erbjuda akutboende för 15 ensamstående föräldrar med barn. Ytterligare ett 30-tal barn ska komma dit dagtid för att få stöd och hjälp.
– Många barn går inte i skolan utan driver runt på gatorna eller måste jobba från tidig ålder. Hos oss ska de få det stöd de behöver för att kunna börja skolan, säger Mikaela.
Drömmen om att driva ett familjecenter började med en volontärresa till Ghana 2008. En resa som först gav dem panik. Det var så skitigt och eländigt att de tvivlade på att de alls skulle klara av att jobba på barnhemmet de kommit till, men där och då började deras gemensamma dröm att gro.
Mist sina föräldrar
– Vi träffade så många barn som inte mådde bra. Några hade mist sina föräldrar, andra var övergivna eller hade omhändertagits av myndigheterna. Vi kunde inte bara åka hem till våra bekväma liv utan bestämde oss för att hjälpa till och försöka göra skillnad på riktigt, säger Elina.
Väl hemma startade de stiftelsen Make a difference och började samla in pengar till barnhemmet de jobbat på. Parallellt såg de till att 175 barn fick möjlighet att börja grundskolan, bland annat genom att betala skoluniformer och böcker.
Tanken på att göra något mer växte sig starkare ju mer kontakt de hade med utsatta barn i det västafrikanska landet.
Vill ge trygghet
– Vissa barnhem drivs illegalt för att tjäna pengar och där lever barnen under katastrofala förhållanden. De får varken kärlek eller uppmärksamhet och växer upp utan den trygghet och stöd en familj kan ge. Den tryggheten vill vi ge till några av dem, säger Mikaela.
Idag har både Elina och Mikaela egna familjer och små barn. Samtidigt som de jobbar heltid driver de stiftelsen på fritiden. De ordnar auktioner, föreläser och samarbetar också med några dagligvarubutiker för att samla in pengar. Men det som tar mest tid och kraft är själva bygget.
Att dra igång det på distans
från Sverige har varit mer utmanande än de kunde tänka sig. I princip allting, från bygglov till att skriva avtal, fungerar annorlunda i Ghana och avståndet gör det inte lättare.
– Byråkratin i Ghana är omfattande men tack och lov kom vi tidigt i kontakt med svensk-ghananska handelskammaren som hjälper oss med tillstånd, bygglov och avstämningar med byggarna. På hemmaplan har Ingenjörer utan gränser hjälpt till med upphandlingen och att skriva kontrakt med entreprenörerna i Ghana. De är med och kvalitetssäkrar bygget också, säger Elina.
Ska vara hållbart
Hållbarhet präglar projektet, både i byggprocess och i drift. Elina och Mikaela vill ta tillvara lokala material och råvaror och anlitar lokal arbetskraft för att gynna hela lokalsamhället, och som en följd av det bygger de med en metod som heter rammed earth.
– Grunden till rammed earth är vanlig jord och den tar vi från vår tomt och från området runt byn. Tekniken bygger på att packa jorden hårt och det behöver man ingen längre utbildning för att klara av, vilket skapar arbetstillfällen för byborna, säger Elina.
Går allt som det ska inviger de familjecentret någon gång under nästa år.
– Vi siktar på det men det hänger på att vi lyckas samla in pengarna vi saknar för att det ska bli helt klart. Gör vi inte det får vi öppna i mindre skala och kanske utveckla det jordbruk vi redan driver i Bobikuma, säger Mikaela.
