Jag vill bli ballerina
Hej Linda!
Jag är en tjej på tretton år som känner mig ganska osäker angående framtiden. När alla frågar vad jag vill ha som yrke, svarar jag ärligt: ballerina.
Gissa vad som händer? Genast bemöts jag med avsky. De börjar skruva på sig, och förklarar att jag faktiskt inte kan jobba som det, jag får ha det som hobby istället.
Hela min familj gör så!!!!
Varför kan jag inte få ha drömmar och ambitioner? Jag vill inte ha ett vanligt 9-5 jobb, och sedan bara dö! Jag vill verkligen detta, och jag tror jag kan. Men det blir ju knappast lättare att uppnå mitt mål om praktiskt taget INGEN stöttar mig!
Samtidigt känns det fruktansvärt att veta att mitt gymnasieval kommer göra föräldrar ledsna och besvikna.
Jag vet att man måste vara realistisk, men jag vill verkligen…
Tack på förhand!
Svar:
Du är bara tretton. Kan du inte se lite hur du känner dig längre fram. Innerst inne så tror jag att du förstår att dina nära bryr sig om dig och att de vill att du ska få ett bra liv. Och det är så oerhört svårt att bli en av dem som lyckas som ballerina. Det betyder ju inte att du skulle vara dålig utan på att det är sån galen konkurrens om de otroligt få sådana jobb som finns. Plus att kroppen tar otroligt mycket stryk för dansare. Jag vet hur tråkigt det låter att säga “satsa på dansen på fritiden”. Men så här då, det andra alternativet är ju att du väljer att verkligen satsa och då måste du ta alla ups and downs som då ingår i ditt beslut. Du måste ju väga in alla risker och ändå stå för ditt beslut. Du kan ju inte som vuxen sedan gå och gnälla över att det inte finns några ballerina-jobb när du tog detta beslut. Och att skaffa en helt ny utbildning som vuxen är inte alltid lätt. Det är detta dina föräldrar menar när de inte stöttar dig. De är inte elaka utan de inser hur det kan bli och de vill att deras dotter ska få det bästa av sitt liv. Lycka till nu! Kram.
