Jag gillar att vara ensam
Jag har nästan inga vänner och mina föräldrar tror det är nåt fel på mig, men jag vill ha det så här! Jag gillar att vara en ensamvarg. Jag älskar att träna (mest jogga) och det gör jag helst ensam och så gillar jag att nörda ner mig i gamla filmer (som ändå ingen annan gillar). Kan man bara inte får vara som man är utan att folk ska lägga sig i och försöka få en att ändra på sig?
Svar:
Normen är ju att alla ska ha så himla mycket vänner och umgås hela tiden i stora gäng. I min ålder (37) ska man ständigt och jämt antingen ha middagar eller vara bjuden på middagar. Och så ska man skryta om det plus hur avancerad mat man gör. Själv kan jag inte tänka mig nåt värre än att gå bort på middag, jag tror inte att jag har varit på middag de senaste 10 eller om det är 15 åren (hehe). Folk känner till och med mitt obehag så att jag aldrig nånsin blir bjuden på middag (vilken jag tycker är otroligt skönt). Så – grattis till att du så tydligt känner hur du vill ha det! Stå på dig och var den du är. Vill du ha massa vänner ska du ha det, räcker det med ett par stycken (eller kanske bara en) så ska du ha det så. Du är bra precis som du är!
