Måste gå upp i vikt
Hej, Bim!
Vilken underbar sida jag ha hittat, precis vad jag behöver! Tackar för den.
Det är så att jag har ett litet problem, eller snarare väldigt stort. Det är så att jag har varit missnöjd med min vikt, jag är 160, 16 år och vägde då 47-48, så jag gick ned från december till april till 44. Jag tog en paus tills augusti men jag tyckte inte att det var så farligt och började känna mig nöjd så jag ville bara gå ned ett max två kilo till. Men jag ägnar så mycket tid åt skolan, (blir jätteledsen om jag inte får MVG), så jag glömde lätt bort maten och ägnade lunchen istället åt att läsa och plugga. Jag tappade min hungerskänsla, åt varken frukost eller lunch. På kvällen vid 18.00 tiden tog jag min mat tallrik in på rummet och åt bara det jag ville, alltså köttet, men aldrig potatis, ris, pasta, makaroner, etc. Jag åt sällan bröd, aldrig smör och grädde, glass, godis, choklad, fast jag förut har varit en riktig gottegris, brukade äta ett 5 kilos glasspaket på två kvällar och var ständigt hungrig tills jag slutade äta. Så i princip åt jag väldigt, väldigt lite, och drack mycket vatten. Jag kände skräck inför att gå upp i vikt. Så efter två månader märkte mamma, eller snarare har hon haft misstankar länge nog och släpade upp mig på vågen, som visade bara 37 kg, men jag trodde att jag vägde mer. Så nu vill mamma att jag ska absolut lova att gå upp i vikt, vilket jag kan tänkas göra tills jag blir 42 kg kanske, för det har varit min idealvikt. Så jag undrar, hur ska jag göra det på det bästa sättet?
Jag är rätt uthållig utan frukost och lunch klarar jag av att springa runt 7,8 km (vi har en bra skogsbana nära huset) som jag brukar springa och så går jag alltid fort…är rätt stark och har muskler trots nedgången…problemet är också att jag känner ingen hunger alls! Jag har ingen lust att äta, jag vill vänta tills jag blir hungrig och då stilla hungern med en macka och vatten, men nu kan inte jag göra så för på morgonen när jag vaknar är mamma där och vaktar och försöker få i mig ett glas yoghurt, sedan vid lunch två potatisar och kött och så middag, men det är så svårt, så fort hon vänder sig om så är jag snabb och slänger eller skufflar undan maten så att hon ej ser, jag har blivit ganska bra på det och har alltid plastpåsar i fickor och nära till hands och andra trick. Det enda som får mig att öppna munnen är att jag inte vill åka till sjukhuset, vilket mammma har sagt att jag får göra om jag inte äter det jag får. Jag är väldigt förrvirrad. Hoppas att jag kan få något svar och hjälp av dig, jag känner mig väldigt ensam.
// Malin / Malin
Svar:
Hej Malin,
Min kära vän Malin, du behöver hjälp! Du behöver hjälp att förstå att Malin faktiskt har rätt att må bra. Du har rätt att finnas här och vara den du är ämnad att vara. Det är normalt att kroppen behöver energi och näring för att orka leva. Om kroppen ej får det den behöver kan det här så sakteliga göra att även själen, det mentala, börjar tackla av, så att säga. Kanske lusten att leva blir svagare också och till slut är man inne i en ond cirkel, “matleda leder till livsleda, livsleda leder till matleda”.
Det går att bryta den här onda cirkeln. Du behöver dock hjälp med det! Be om hjälp snälla Malin. Gå inte med på att gå upp i vikt för att någon annan vill det. Du behöver träna på att själv förstå varför du behöver äta och varför du lever här och nu. Du har en mening här på jorden också ju och du behöver hjälp med att få reda på den.
Att söka hjälp inom sjukvården är ofta ett måste. Det finns också vissa patientföreningar av olika slag och de är absolut ett bra komplement. http://www.nat.se är en hemsideadress där du kan söka dig vidare till en behandling där du bor.
Vi behöver äta vanlig mat varje dag och vi mår bra av att röra oss lagom. Allt är egentligen bäst i lagom form Malin… även det här med lagom är något vi ofta får träna på att lära oss…
Du kan bli fri från rädslan och jag önskar dig lycka till! Varma hälsningar Dietist Bim
