Min kompis svälter sig
Hej!
Jag är orolig för min kompis som inte äter mat..överhuvudtaget! För 3 veckor sen så ringde hon mig och sa att hon var så less på allt som har med vikt utseende mm att göra och berättade att hon skulle sluta att äta och dricka från och med imorgon, endast dricka vatten. Nu har det gått 3 veckor och hon har verkligen inte ätit nåt, absolut ingenting! Har bara trättat henne lite under dessa veckor men ser att hon har gått ner i vikt. Men hon går allid i stora kläder så man ser inte så mycket. Har pratat med hennes mamma men hon säger att det inte är någon fara, utan att det bara är en fas. Undrar nu vad jag ska göra? Hur mycket kan hon ha gått ner under dessa veckor? Hon säger att hon endast ska göra detta i 2 veckor, alltså leva utan mat. Men det kan ju inte vara bra? Hon kommer väl att förlora massor i vikt och bli anorextisk, eller? Snälla svara, jag är så orolig=(
/vill hjälpa / ?
Svar:
Hej på dig vännen,
Det är inte enkelt att vara vid sidan om och inte kunna göra något. Det du kan göra, som jag ser, är ju att säga till din kompis att du tycker det är dumt det hon gör. Du kan kanske också erbjuda henne att stå vid hennes sida om hon vill söka hjälp. Om du känner att du vill det vill säga.
Att inte äta mat och bara dricka vatten under en tid är ju som att fasta ungefär, vattenfasta alltså. Det är verkligen ingenting jag rekommenderar, överhuvudtaget. När din kompis dessutom säger att hon är så trött på vikt, kropp, mat etc så tyder det ju på att hon belastas med förmodligen mestadels negativa tankar runt dessa saker. Varningsklockorna ringer.
Vi tappar en hel del i vikt av att inte äta mat, kroppen kan också säga ifrån genom att stänga av menstruationen till exempel för tjejer alltså. Dessutom så mår vi inte bra när vi inte får mat. Går det riktigt långt börjar vi ta konstiga beslut eftersom hjärnan inte fungerar så bra som den skulle om den fått energi och näring. Tankar om att livet inte är så kul i vanliga fall kan förmörkas och bli ännu djupare när vi inte äter.
Det finns något som kallas för sinnesrobönen, den går som följer: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Du kan förändra den här situationen såtillvida att du berättar för din kompis och som du gjort hennes mamma vad du ser och vad som oroar dig. Mer ser jag egentligen inte att du kan göra. Det här är något som vi får försöka träna på att acceptera. Ansvaret ligger hos din kompis. Förstår du hur jag menar? Vi ska bry oss, absolut. Vi ska erbjuda vår hjälp och vårt stöd så långt det är möjligt. Mer kan vi inte göra.
Om du får tillfälle, berätta för din kompis att du bryr dig och att du vill hjälpa. Sedan är det “bara” att vänta. Förhoppningsvis tar hon emot ditt erbjudande, om inte på en gång så småningom. Jag önskar dig lycka till och jag högaktar dig för att du bryr dig. Vänliga hälsningar Dietist Bim
