Viktuppgång utan att det syns
Hej Bim, din fanclub här igen.
Har någon tackat dig för din insatts och för ditt tålamod med tjatiga frågor på sistone? Har följt dig sen medicallink, ställde någon fråga där för flera år sen. Fick ett bra svar, jag som hundratals eller tusentals andra.
Skulle fråga om Det Rätta Sättet Att Gå Upp I Vikt.
Men det slår mig att det jag söker är en undanflykt som inte finns. Eftersom jag är så rädd för det jag har att göra vill jag gärna slinka förbi på nån trevlig genväg. Ett sätt som skulle funka lite mer smärtfritt än andra. Som ska rädda mig från konsekvenserna. Har du nåt bra knep?
Jag vill uppnå 1) att inte hamna på tåget till mitt gamla anorexia-land 2)att bli lika stark som innan senaste viktnedgången 3)att stanna kvar i mitt liv som jag faktiskt kämpat rätt hårt för. När jag först gav mig ut i anorexia-land hade jag inget att förlora, inget liv som vägde tyngre än kalloritabellen. Det har jag nu.
Det kan ju tyckas vara tre ganska bra skäl till att vända här. Vid längd 180 vikt 55 bmi 17, om nån bryr sig.
Men: Det får inte kännas. Inte göra bröst+bak+lår tunga o skvalpiga. Inte synas, i alla fall inte i mina ögon, inte på kort eller i spegeln. Inte sätta sig i ansiktet o absolut inte på brösten. (mastektomi? Ja, det är en fundering.) Kläderna får inte bli trängre, jag behöver faktiskt tappa brallorna. Mens vill jag verkligen inte behöva stå ut med.
Går det att ordna? Har du nån metod? Kan man få in 5kg fett i hjärnan kanske, där det inte är ivägen? Eller träna upp muskler som tar extremt liten plats, eller såna som sitter där ingen ser dem? (dags för “Kniiip” a´la -85?) Hur satsa medvetet på åderförfettning?
Min terapeut säger att nu när jag varit å knaprat på muskelmassan så kommer det att göra att jag hamnar i ett mellanläge när jag börjar gå upp, där vikten ökar men musklerna står still. Där jag alltså kan känna mig rätt “skvalpig”. Stämmer det? Hur länge varar det? Hjälper det att tokträna? Att äta enbart protein o kostfiber? Att äta alger å stå på händer samtidigt?
Funderar på att kontakta min dietist igen. Främst för att be henne skriva ut näringsdrycker att kompletera med, gräva själen hjälp har jag redan. Vet inte om det är en bra idé, eller om jag “bara” inte fattar hur bra det vore eftersom jag är rädd. Blir dietister ledsna när gamla spöken går igen? Är näringsdrycker alls att rekomendera för ändamålet? Menar, jag har lättare att dricka något när det tar emot, och kan ha lättare att äta sen om jag mjukat med näringsdryck. Men om alla näringsdrycker tänker omvandlas till fett och kväva mig, ge mig mardrömmar, mens och elände…
Det är tur att jag kan skratta med mig, mitt i dumheterna.
Sköt om! / Nickel / Nickel
Svar:
Hej kära Nickel,
Du är för rar! Tack för dina värmande ord. Jag läser din fråga med skratt i halsen också… det är oerhört allvarligt och samtidigt lite dråpligt. Att äta alger och stå på händer har jag faktiskt aldrig testat… Det var en diger kravlista du hade också och förnuftet, även hos dig, säger genast att det inte går att uppfylla, eller hur? Jag förstår din önskan dock. Jag tror att du behöver jobba med tankarna, huvudet med andra ord. Du kan ändra ditt sätt att tänka. Det kan vara bra att ha ett handlingsprogram, dvs att du tränar mentalt t ex och säger saker till dig själv, även om du inte tror på vad du säger. Det undermedvetna kan ju nämligen inte avgöra om det du säger är sant eller ej. Dessutom i handlingsprogrammet kan uppmuntran till att agera så kommer känslorna att följa med. Förstår du?”Do the action and the feelings will follow” sägs det inom OA, 12-stegsmodellen hjälp till självhjälp när det gäller matmissbruk. Jag tror benhårt på att vi kan ändra våra tankar. Jag anser att vi är så duktiga på att låta våra tankar stjälpa oss. Vi får träna på att låta dem hjälpa oss istället. Det är möjligt. Släpp taget! Dvs, tänk inte så mycket på vad som kommer att hända hit och dig med skalp etc. Du ska sikta på att må bra, en dag i taget. Ok? Det låter väl ok? Må bra en dag i taget genom att äta vanlig mat utspritt över dagen. Tala gärna med din dietist, man ska utnyttja alla sina möjligheter till hjälp tycker jag.
Ditt liv är värdefullt. Du är värdefull och har rätt till att må bra! Ta hand om dig själv och skriv gärna igen och berätta hur det utvecklas för dig. En dag i taget agerar vi och så småningom tror vi på en förändring!
Vänliga hälsningar och kram från Dietist Bim
