Människor har alltid njutit av att bada och leka i vatten. I antikens Rom och Grekland var nakenbad i havet och vid offentliga badhus vanligt och socialt accepterat. På Sicilien har arkeologer hittat ett mosaikgolv i en romersk villa från 300 före Kristus som föreställer en grupp idrottande kvinnor som alla bär något som liknar bikinis, men det finns inga belägg för att man också badade i dem.
Nakenhet var accepterat i sammanhanget på ett helt annat sätt än det är idag, och badkläder var inte nödvändiga. Men med kristendomens framväxt i västvärlden ändrades synen på den nakna kroppen, som nu betraktades som syndig och behövde döljas, vilket gjorde badandet till en opassande aktivitet. Skulle man prompt bada ändå gjorde man det i kläder.
Heltäckande och opraktiska badkläder
Mot slutet av 1700-talet ändrades attityderna och havsbad började i stället rekommenderas av läkare för hälsans skull. Den europeiska aristokratin tog till sig denna trend och besökte badorter för hälsosamma salta dopp, samtidigt som det var viktigt att täcka så mycket hud som möjligt, särskilt för kvinnorna. De första badkläderna var designade för att täcka hela kroppen och liknade kläderna som man bar till vardags.
Kvinnor bar långärmade klänningar över korsetter, underkjolar och strumpbyxor och snörda skor. Kläderna var sydda av tunga, mörka ylle- och flanelltyger för att inte riskera att vätan skulle göra plaggen genomskinliga. Man sydde också in små blyvikter i fållarna för att tyget inte skulle flyta upp i vattnet. Männens badkläder var inte fullt lika svårburna, men de bar också heltäckande kläder, dock i färre lager och i tunnare material.
Något mer praktiska badkläder på 1800-talet
Under 1800-talet blev simning populärt även utanför överklassen, vilket skapade behovet av mer praktiska badkläder. Kvinnors badkläder blev lättare och mindre otympliga, medan männens badkläder bestod av stickade kroppsstrumpor i bomull med knälånga ben och korta ärmar.
I början av 1900-talet banade den australiska simmerskan Annette Kellerman väg för moderna badkläder genom att introducera en tajt, kroppsnära baddräkt. Hon såg hur männen, till skillnad från kvinnorna, kunde röra sig mer obehindrat i vattnet. Hon började därför att bära likadana baddräkter som män, som vid den tiden bestod av en ärmlös, kortbent kroppsdräkt i finstickad bomull. Inför en simuppvisning i England 1905 blev hon dock förbjuden att bära simdräkten som visade hennes nakna ben från låret och ned. Hon löste problemet genom att sy fast ett par svarta strumpbyxor. Bilderna på henne i den tajta, kroppsnära baddräkten blev en sensation och inspirerade badande kvinnor världen över.
1920-tal: Mer accepterat för kvinnor att visa hud
På 1920-talet skedde betydande förändringar i designen av badkläder med lättare och snabbare torkande material. Det började också bli mer accepterat för kvinnor att visa hud. Badkläderna blev mer strömlinjeformade och kortare. Männen kastade överdelen och började bada i korta shorts eller badkalsonger.
På 1930-talet introducerades elastiska tyger vilket gjorde att badkläderna satt bättre än någonsin och baddräkter med insydda behåar gav bättre stöd och form.
Bikinin skapades på 1940-talet
Men en av de största förändringarna skedde på 1940-talet: bikinin. Men vem som egentligen skapade plagget är omtvistat. 1946 visade den franske modeskaparen Jacques Heim en tvådelad baddräkt som han döpt till ”Atome” (atomen) och marknadsförde den som världens minsta baddräkt. Samma år lanserade fransmannen Louis Réard en tvådelad baddräkt som han kallade ”Bikini” efter ögruppen med samma namn i Stilla Havet där USA utfört kärnvapentester.
Varför han valde namnet bikini vet man inte riktigt, men antagligen för att det anspelade på atomklyvning. Réard marknadsförde sin bikini som ”mindre än världens minsta baddräkt” och lyckades bättre än Heim på att få ut plagget till kunderna. Men till en början möttes det skandalösa badplagget av motstånd. Det ändrades dock när filmstjärnor som Brigitte Bardot och Marilyn Monroe lät sig fotograferas i det minimala strandplagget. Bikinin blev nu det självklara badplagget för trendmedvetna unga kvinnor världen över. Tvådelade baddräkter hade visserligen funnits sedan 1930-talet, men dessa hade haft mer täckande över- och underdelar. Det nyskapande med bikinin var hur lite tyg som användes och hur mycket av huden som lämnades bar.
Efter andra världskriget blev strandkulturen populär, särskilt i USA. Aldrig tidigare hade människor haft så mycket fritid som nu, och aldrig förr hade unga vuxna haft så lite ansvar. Fritidsaktiviteter och att roa sig blev viktigare än någonsin och stranden ansågs som det ultimata avkopplingsstället.
Bikinin symbol för frihet och sexualitet
Syntetiska tyger möjliggjorde badkläder med djärva mönster och färger. Bikinin blev en symbol för frihet och sexualitet och hade en självklar plats inom populärkulturen, med ikoniska ögonblick som Ursula Andress iklädd en vit bikini i James Bond-filmen ”Dr. No” eller Lill-Babs slagdänga ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polkadot Bikini”.
På 1980-talet introducerades badkläder med högt skurna ben, neonfärger och nya material som lycra. Under 1990-talet skulle badkläderna vara ännu mer utmanande. Många minns säkert de röda baddräkterna på skådespelarna i Baywatch som inspirerade människor världen över. Stringbikinin gjorde också sitt intåg under det här decenniet, och precis som under 80-talet var det vanligt att bada topless.
Männens badshorts blev också allt kortare.
Under 2000-talet blev tankinin populär som ett mer täckande alternativ till bikinin.
Hållbart och etiskt mode i fokus
Från 2010-talet och framåt har hållbarhet och etiskt mode varit i fokus. Många badklädesmärken använder återvunna material och erbjuder inkluderande storlekar, adaptiva badkläder och tekniska framsteg som UV-skyddande och snabbtorkande tyger. Syntetiska fibrer som nylon, polyester och spandex har revolutionerat branschen och förbättrat passform, komfort och hållbarhet. Innovationer som sömlös konstruktion, laserskurna kanter och klorresistenta tyger har ytterligare förbättrat funktionaliteten och prestandan hos plaggen.
Badklädernas historia är en resa genom mode, teknik och kulturella attityder. Från 1700- och 1800-talens blygsamhet till 1900-talets utmanande snitt till dagens inkluderande och hållbara alternativ, har badkläderna utvecklats i takt med tekniska innovationer och speglar vårt samhälles värderingar och kroppsideal.
