Solja Krapu: Vem köpte trumpetsaxofonen?

Min man och jag gick på stan. I en bokhandels skyltfönster hängde en trumpet som dekoration. Min man pekade på trumpeten och utbrast: “En saxofon!”

De förbipasserande såg frågande ut. “Är han tokig?”

Lugn, det finns en bakgrundshistoria. Några veckor tidigare hade vi varit i en secondhandbutik där varje hyllsektion hyrdes av olika försälj-are. Därför var prylarna väldigt olika organiserade, kläder och porslin trängdes med gamla leksaker, ljusstakar och böcker. Man kunde nästan läsa sig till personligheten hos den som hade samlat ihop sina saker till försäljning. Någon sålde snedgångna skor och kantstötta tallrikar, någon sålde designglas och plåtburkar med samlarvärde. Alla med klisterlappar med information om pris och försäljarens nummer, ibland också om föremålets ursprung. Mitt bland allt detta låg en trumpet. På klisterlappen stod: SAXOFON, 250 kr.

Saxofon? Verkligen? Vi tyckte det där var väldigt roligt, men gick vidare till använda fotbad, hörlurar utan sladd och restlager av lösögonfransar. Trumpeten som trodde sig vara en saxofon blev ett talesätt hos oss. Vårt interna skämt. En trumpet med identitetskris. Att vi inte köpte den! Att vi inte ens fotade av den, att vi inte dokumenterade och la ut på Facebook! Efter några dagar var vi tvungna att gå tillbaka. Naturligtvis fanns den inte kvar.

Vi har ingen aning om historien bakom vår historia. Vem var det som skrev fel på prislappen? Var det ett misstag, av tankspriddhet, i brådska, eller på skoj, ett försäljningsknep? Eller ligger det en tragedi bakom allt? Kanske är det en farbror med begynnande demens, som säljer det han tror sig kunna göra lite business med. Eller en tant som måste avstå från allt som kan ge lite pengar, som den där luren som bara skräpat i tiotals år, som de köpt åt sonen en gång med förhoppning om att han skulle vara lite musikalisk. Men som snabbt glömdes bland videoband och serietidningar. Någon slags saxofon var det, kanske hon tänkte, eller? Vi vet inte. Vi kan inte veta. Varje historia har en bakgrundshistoria. Också bakgrundshistorien har en bakgrundshistoria. Och den som hann köpa instrumentet före oss? Vad tänkte den? Trodde han eller hon sig köpa en saxofon?

Så när de förbipasserande vid bokhandelsfönstret förundrat tittade på min man, på trumpeten, på varandra, och skakade på huvudet en aning, kanske vi hade kunnat stanna och ge dem en förklaring. Men det skulle ändå bara varit vår lilla bit, berättelsen sträcker sig så långt och i så många förgreningar, att vi aldrig kommer att få veta hela sanningen.