Stina och Ingeborg vill locka fler att släktforska: Hitta din historia – och dig själv?

Intresserad av släktforskning? En ny bok visar vägen genom snårskogen av arkiv där din familjs spännande berättelser kan finnas.

”Hitta din historia – släktforskning för alla” är titeln på den handbok som Ingeborg Arvastsson och Stina Loo bestämde sig för att skriva för att locka även yngre att börja gräva i sin historia. De tror att det kan hjälpa en ung människa att hitta sig själv, sin hemhörighet och även påverka framtida livsval.

– Många vill börja släktforska när de går i pension men vi har märkt att även unga är sugna på att börja men kanske inte vet hur man gör. Om man till exempel köper ett gammalt hus kan det vara spännande att veta något om husets historia och tidigare ägare, säger Stina Loo. På nätet finns så mycket information att hämta. Numera är man mer i molnet än på jorden, och man ska inte vara rädd att det är svårt och krångligt.

Stina började sin gräv­ar­bana om en ärftlig tumör­sjukdom på mammans sida. Det finns en patientförening och Stina går på årliga kontroller. För henne betydde det trygghet och stabilitet att veta mer om sin släkthistoria.

– Det är ett spännande detektivarbete och otroligt kul när man hittar något man letat länge efter, säger Stina.

Intresset för släktforskning ökar

Medförfattaren Ingeborg Arvastsson tycker att släktforskning blivit enklare på senare tid.

– Många har insett att man kan hitta mycket hemma framför datorn. Mängder av material är tillgängligt digitalt och dessutom väl förpackat. Man behöver inte utbilda sig till arkivarie, säger hon.

Församlingsböckerna och husförhörslängderna öppnade nya världar för Ingeborg.

– Det blev som en resa i tiden. Jag lärde känna mina förfäder och fick reda på hur deras vardag såg ut. I en husförhörslängd framgick att en släkting suttit på Malmö fästning och varit straffad tre gånger.

De två författarna har varit med i tv-program om släktforskning och har sett intresset öka.

– Förr bodde generationer tillsammans. Numera står vi allt längre ifrån våra familjemedlemmar, och då kan det vara viktigt att veta något om sin hembygd, sin plats i historien, veta var hemma är, anser Stina Loo.

Intervjua släktingar

Det första steget i släktforskning är att prata med den familj man har omkring sig. Intervjua så många som möjligt, det kan finnas olika perspektiv på samma händelse. Gamla brev och vykort kan vara guldgruvor. Pilla loss bilderna i fotoalbum för att se om baksidan innehåller något namn eller årtal. Även kalendrar och receptböcker kan ge skärvor av information, skriver författarna.

Steg två handlar om struktur. Organisera forskningen, gärna i en dator. Är materialet ohanterligt och rörigt är det lätt att tappa sugen.

Ingeborg uppmanar släktforskare att lyfta blicken.

– Det är bra att ha lite fantasi, att försöka sätta in personen i sin tid. Ta ett varv runt huset och fundera på vad du har missat.

Stina Loos råd är att till exempel fundera över vilka folkrörelser eller föreningar släktingen kan ha varit med i. Det finns ett föreningsarkiv som inte är så känt. Förr var folk lika komplexa som vi är idag.

Hon påpekar att det är en stor hjälp att läsa på innan man sätter igång.

– Risken finns att det annars blir fel från början. Det finns ett stort utbud av kurser och handböcker att ta hjälp av, även särskilda dataprogram för släktforskning och tjänster, som betaltjänsten Arkiv digital. Familysearch är gratis och bra om man söker utvandrade släktingar. Svenska kyrkböcker är till största delen digitaliserade och finns gratis att hitta på Riksarkivet. Det kan vara bra att veta att både lönskaläge och hor betydde utomäktenskapligt sex. Och att ”Fransosen” var detsamma som sjukdomen syfilis.

DNA-test populärt

Att lämna in DNA-test blir allt mer populärt. Ju fler som lämnar in DNA desto större blir antalet matchningar.

– Det är ofta så man börjar sin släktforskning men man upptäcker snart att procentsatserna efter en DNA-test inte säger mycket, och att man måste leta vidare, säger Stina Loo.

Författarna påpekar att det är viktigt att var källkritisk och uthållig.

– Tålamod, envishet och noggrannhet är bra egenskaper, säger Stina Loo. Det är viktigt att skriva ner sina källor, de blir som små brödsmulor som man kan hitta tillbaka till om man går vilse.

I boken ”Hitta din historia” belyser författarna bland annat hur man läser gammal handstil. Barn som placerats i barnhem kan finnas noterade i Allmänna barnhusets arkiv och soldater i Centrala soldatregistret. Det finns till och med ett ”knalleregister” i Borås bibliotek över gårdfarihandlare i Västergötland.

Bouppteckningar lyfts fram som ett bra tips. Modets svängningar kan ge en fingervisning om vilket decennium ett fotografi är taget. I de allt mer omfattande digitala bildbankerna kan plötsligt ett foto dyka upp och en person kliver fram ur skuggan.

– En nördig hobby för ensamvargar?

Ingeborg pekar på släktforskningsföreningar som en väg framåt.

– Man träffar nya männi­skor med samma intresse. Att slå sig ihop med någon och hjälpas åt kan ge en fin gemenskap. Delad glädje är dubbel glädje, tycker hon.

Oväntade överraskningar

Men grävandet kan också leda till oväntade överraskningar. Nya pappor och halvsyskon kan dyka upp i kyrkböcker, domböcker och barnavårdsakter. Att ”leta pappor” är ett vanligt uppdrag för de två släktforskarna.

– Det är bra att förvarna släkten om man misstänker att något inte stämmer, och fundera över om uppgifterna kan skada någon. Alla kanske inte vill veta att världen ser annorlunda ut, säger Ingeborg.