Komikern Ahmed Berhan: ”Jag trodde att jag skulle dö till ljudet av Bolibompa”

– Jag är 38 år, har fru, två barn och har haft en hjärtinfarkt, och man blir kanske inte mer medelålders än så, säger ­Ahmed och skrattar medan han stryker sig över sina dreadlocks uppfångade i en snodd i nacken.

Han ser definitivt inte medel­ålders ut och kriserna har han lämnat bakom sig. För det går bra nu med tv, teater och turnén ”Semst”, den åttonde han gör tillsammans med Jonatan Unge och Branne Pavlovic. Och här har den 193 cm långe, snabbkäftade komikern med rötter i Eritrea skämtat både om sig själv som muslim och om medelålders män, typ: ”Jag kan inte förstå varför vuxna män gillar unga tjejer. Enda anledningen till att jag inte blev jihadist är att jag inte vill ha 72 jungfrur” och fortsätter ”Ett krav jag har på en relation är att jag aldrig ska behöva gå på min flickväns kvartssamtal.” 

”Invandrare för svenskar” i Svt och ”8 kvadrat” på teater

Han provocerar, tar ut svängarna och skämtar gärna om fördomar men också om hur det är att känna sig som en ”svensk med restriktioner”. Och i SVT river Ahmed ner skygglappar mellan ”svennar” och svenskar med utländsk bakgrund som programledare i ”Invandrare för svenskar”.  

– Det är länge sedan jag trivts så bra med mig själv som just nu. Jag har definitivt inte samma huvudvärk som jag hade när jag var 25.

Och det är om åren före 25 som föreställningen ”8 kvadrat” på Kulturhuset Stadsteatern Husby handlar. Pjäsen berättar om två bröders tillvaro i ett trångt litet pojkrum i ”orten” där Ahmed spelar storebror Ermias som försöker att vara en god före­bild för lillebror Yosef som spelas av Sharmarke Elmi. Storebror är inte yrkeskriminell men befinner sig i gråzonen när han drar in pengar för att hjälpa sin ensamstående mamma med utgifterna hemma. 

– Jag känner att det finns ett sug efter berättelser som den här publiken känner igen sig i, om trångboddheten, utsattheten och frågorna om vad det ska bli av deras liv. Storebror blir här till ett slags ”gummiband” som försöker hålla tillbaka lillebror från destruktiva krafter. 

Idrott som ett sätt att hålla sig borta från stöket

Men för den som inte har en storebror kan gummibandet istället vara en släkting, en lärare, en eller någon annan som ger ett alternativt fokus menar Ahmed som själv inte hade någon storebror.

– För min pappa var det väldigt viktigt att jag idrottade så jag höll på från det jag var sex år till tjugo. Det var kampsport och basket men fotboll slutade jag med tidigt, jag tycker att det är för kallt för utomhussport i Sverige, säger han och skrattar. 

Levde ohälsosamt

Han menar att om man tar sin sport på allvar så tar det bort fokus bort från att börja supa, röka eller knarka. Men efter gymnasiet brast gummibandet för en tid. En mer turbulent period börjad. 

– Mellan 20 och 30 levde jag extremt ohälsosamt, jag drack, rökte och var inte fokuserad över huvud taget. Jag har inte varit kriminell, men jag var stökig och drogs till kretsar som inte var bra. Och de mer vettiga männi­skorna försvann successivt. Jag höll visserligen på med stand up men det var ekonomiskt osäkert. Det är därför jag mår så bra nu i den här finanskrisen för personligen har jag redan gått igenom det som är mycket värre, skrattar Ahmed och passar på att provocera lite igen.

Föräldrar från Eritrea

Ahmed är uppväxt i stockholmsförorten Rågsved. Hans mamma kom till Sverige från Eritrea när hon var 21, hon var höggravid och efter några månader föddes Ahmed. Hans pappa kom hit ett år senare och sen föddes två systrar. 

– Mina föräldrar är krigare på det sättet att de har kämpat för att det ska bli bra här i Sverige. Mamma har jobbat i vården och pappa har haft olika jobb, bland annat elektriker, kört taxi och haft åkeri. 

Ahmed menar att han har haft lyxen att vara uppväxt med båda sina föräldrar i en stark kärnfamilj där uppfostran och disciplin har gällt. Skolan var prio och ingenting man skulle leka med.

Jobbade upp betygen från IG på gymnasiet

– När jag skulle börja skolan i Rågsved så tyckte inte mina föräldrar att det var bra därför att nästan alla elever hade utländsk bakgrund. Så de satte mig i Hagsätraskolan där det var fler svenskar. Men den visade sig vara lika dålig, så demografin spelade tydligen ingen roll.

Det var först när han började på Engelska skolan som något hände. 

– Jag är kluven till privat­skolor men när jag kom till Engelska skolan hade jag IG i nästan alla ämnen, men på två år hade jag fått upp betygen så att jag kunde söka till vilket gymnasium jag ville. 

Ahmed Berhan är utbildad civilekonom men lever på stand up

Den resan slutade med att Ahmed också är utbildad civil­ekonom, en bana han dock för länge sedan lämnat för stand up. Ett lyckokast, för idag är han känd, etablerad och stadgad. För några år sedan träffade han sin fru Maia, med svensk mamma och latinamerikansk pappa.

– Hon kom in i mitt liv som en gudagåva. När jag träffade henne var jag ganska deprimerad och nere men hon hjälpte mig att lyfta och bygga upp mig igen. Och hon gjorde det på ett sätt som jag inte var van vid från någon innan.

Fick hjärtinfarkt som 37-åring

Ahmed och Maia gifte sig sedan i moskén enligt islamsk tradition och har nu två döttrar, lilla Naima bara några månader gammal och Adriana som är tre. Men för ett och ett halvt år sedan hände något dramatiskt. När Ahmed hade hämtat Adriana från förskolan och satt henne framför tv:n så fick han plötsligt svårt att andas. Och efter en ambulansfärd till sjukhus så konstaterades att han hade fått hjärtinfarkt, 37 år gammal.

– Det var hemskt, jag trodde att jag skulle dö till ljudet av Bolibompa.  

– Idag kan jag sitta och jämföra mediciner med min svärmor som också haft hjärtproblem. ”Aha du har Rosuvastatin, inte Atorvastatin?” 

Jag påminner Ahmed om vad han en gång sagt i en gammal intervju. ”Alla ska veta vem Ahmed är, då kan jag dö när jag är 45.” 

– Ha, ha. Jag trodde det var nära när jag fick infarkten men nu när jag är 38 vill jag leva länge, länge och se barnen växa upp, innan jag loggar ut.