Dövblinda Anne-Maj har väntat 9 månader på ny ledarhund: “Jag är tillbaka på ruta ett”

Anne-Maj Magnström har dövblindhet. För att förenkla hennes vardag hade hon för nio år sedan turen att få sin första ledarhund. Labradoren Masi, som då var två år, kom att underlätta hennes liv väldigt mycket. Utan ledarhund tvingas hon anpassa sig till andra människor hela tiden, eftersom ledarhunden behövs så fort hon ska förflytta sig. 

– Processen för att få en hund var lång. Jag skickade in en ansökan innan midsommar år 2009 och månaden därpå blev jag uppringd av en person på SRF (Synskadades Riksförbunds) ledarhundverksamhet. Därefter gjorde de ett hembesök, allt kändes helt nytt för mig. Sedan fick jag gå en informationskurs och efter det fick jag dispositionsrätt, säger Anne-Maj.

Dispostionsrätten ger ledarhundsföraren rätt att använda ledarhunden, som ägs av staten.    

– Man har ett avtal som innebär att jag ska ta hand om den och följa Jordbruksverkets regler för djurhushållning. Jag ska aktivera den och se till att den är i tjänst. Följer man inte reglerna har de rätt att ta tillbaka ledarhunden enligt husdjurslagen, berättar Anne-Maj.    

Anne-Maj minns den långa väntan innan Masi äntligen fick flytta hem till familjen i Leksand. 

– Jag var så förväntansfull. Plötsligt en dag fick jag ett mejl och jag ville bara skrika rätt ut när jag såg att jag skulle få en ledarhund, men jag satt på tåget när beskedet kom, säger hon.  

“Jag var så förväntansfull och ville bara skrika rätt ut av glädje när jag såg att jag skulle få en ledarhund” 

Vad har Masi betytt för dig?

– Frihet. Vi har verkligen fått en speciell relation, säger Anne-Maj. 

Sedan Masi gick i pension av åldersskäl i oktober förra året har Anne-Majs vardag återigen blivit mer komplicerad.

– Jag har kommit tillbaka till ruta ett. Det tar mycket energi att behöva anpassa sig till andra hela tiden. Det är så mycket jobb, som leder till konflikter. Och jag vet att det är många synskadade och personer med dövblindhet som är i samma situation, säger hon.

I vilka situationer behöver du en ledarhund?
– När jag förflyttar mig överallt. Jag kan ju inte gå iväg i rask takt eftersom jag måste använda min vita käpp. Med ledarhunden kan jag gå i ett snabbare tempo, vilket sparar väldigt mycket energi för mig, säger Anne-Maj. 

Processen för att få en ny ledarhund är lång. För det första måste ens nuvarande ledarhund gå i pension innan det går att ställa sig i kö igen och ansöka om en ny.

– När de ser att hunden är färdig gör SRF ett slutprov och kollar om den är redo att tas i tjänst. Tidigare stod man i en kö men nu är det matchning som avgör vilken hund man får. Jag ska inte ha en smal labrador, jag behöver en robust och stadig ledarhund, berättar Anne-Maj.

Hur lång väntan blir denna gång är oklart.  

– När jag skrev ett inlägg på Facebook om att Masi gått i pension kommenterade en kompis “Välkommen till klubben”. Och jag träffade en annan ledarhundsförare i våras som hade väntat i två år, medan det finns andra som bara behövt vänta i 3-4 månader, säger Anne-Maj.

Enligt Lena Ridemar, verksamhetsledare på SRF:s ledarhundsverksamhet, är det  vanligt att det tar mellan 6-7 månader att få en ny hund.
– Det måste vara en hund som fungerar ihop med föraren. Det är en svår och individuell process att matcha en hund, säger hon.

Normalt går det fortare att få en ny hund om man har haft en tidigare, men att Anne-Maj har dövblindhet kan vara en orsak till att processen tar längre tid.
– Det kräver en speciell hund, säger Lena Ridemar.

Kan man inte göra något för att skynda på processen?
– Vi gör vad vi kan, men statsbidraget har inte ökat på hur många år som helst och vi har inte råd att köpa så många nya hundar som vi skulle behöva. Vi har mellan 50 och 70 personer i kö hela tiden. I år ökade anslaget, men vi har fortfarande för få hundar i förhållande till efterfrågan.

Trots att Masi inte längre arbetar finns han kvar i Anne-Majs närhet. Nu är det dottern Emma som tar hand om honom. 

– Jag har sagt jättelänge att jag ville ta över Masi, han har alltid funnits här. Det skulle kännas jättekonstigt om han inte var hos oss, säger Emma Magnström. 

 Den senaste tiden har Anne-Maj tvingats välja bort att göra många saker. 

– Som det är nu kan jag inte vara spontan och till exempel gå ut och ta en promenad. Vi får se hur lång väntan blir den här gången. SRF:s ledarhundsverksamhet kontaktar mig när de hittar en hund de tror ska passa, säger Anne-Maj.