Hjälp, jag är för smal!
Hej Bim,
Jag undrar hur jag ska göra för att gå upp i vikt. Jag är 177 cm och väger 54 kilo. Jag gör allting så att säga “fel”, rör sällan på mig – varken på fritid eller arbete. Äter onyttigt dvs. fet mjölk, riktigt smör, grädde, godis m.m. Jag äter stora portioner mat. Har även 3 barn, men har gått ner mer än jag gått upp efter varje graviditet. Bakåt i släkten finns några fler “stickor”, så kanske detta är ärftligt. Jag har tagit kontakt med läkare som kollat ämnesomsättning m.m. men dom hittar inget avvikande. Tyvärr finns det dålig förståelse för det här. Läkarna säger att det “går över” när jag passerar 40 år, eller att det är stress (då har jag stressat hela mitt liv) eller att det finns många som skulle vilja vara smala osv.
Folk runt mig säger hela tiden tex: nu måste du börja äta, är du verkligen inte sjuk, du går ju snart av på mitten, det är bara skinn och ben på dej. Är man för smal har folk tydligen rätt att säga vad som helst och läkarna behöver inte bry sig. Detta är ett stort problem, jag mår fruktansvärt dåligt och det går även ut över min sambos och mitt förhållande för jag skäms för min kropp. Vad ska jag göra? Finns det någon hjälp att få för såna som jag? Jag hoppas detta för detta har snart knäckt mig. Tack på förhand. / Jessica
Svar:
Hej Jessica,
Jag förstår att du har det tufft. Överallt talas det om hur man går ner i vikt och hur viktigt det är att vara smal. Att någon skulle kunna uppleva det som en belastning att vara smal, det är ibland svårt att greppa. Det kan vara så att så småningom sker förändringar i din kropp som gör att du går upp i vikt. Annars är det så som du säger att det är olika, vissa är lite smalare andra lite rundare. En sak är att människor borde “sköta sig själva” lite mer anser jag. Ingen har rätt egentligen att “ge sig på någon” pga deras vikt eller annat. Du har mitt hela stöd i önskan att få vara ifred, så att säga. Det är tråkigt att höra att ditt problem inte tas på allvar. Vad kan göras? Att föra en matdagbok kan vara en idé. Den kan ge en bild av hur mycket du egentligen äter. Du kan ha känslan av att äta mycket och i själva verket kanske det blir för sällan? Vem vet, det kan vara en god idé att göra. Dessutom kan det vara en bra sak att få en personlig genomgång hos en dietist. Be din läkare om en remiss. Kräv, ja faktiskt, kräv att bli tagen på allvar. Att stärka dig själv mentalt är naturligtvis något att jobba på. Affirmationer, mental träning, avslappning etc är saker att se lite mer på. Stress i överdrift är aldrig bra, en motpol är avslappning.
Jag kan inte mer än uppmuntra dig att fortsätta leva efter “det omvända matbudskapet” nämligen All mat som blir uppäten är bra mat! Försök få en dietistkontakt för en mer personlig genomgång och låna lite böcker om affirmationer osv. Jag försöker sprida förståelse för ditt problem i alla lägen också för att göra det lättare att få hjälp, även när man är smal. Ge inte upp! Vänliga hälsningar och lycka till önskar dietist Bim
