Efter nio år tillsammans stod de äntligen vid altaret. Eller snarare i den pelarklädda marmorfoajén på öns stadshus eftersom kyrkan vägrar viga dem. Vi vänner från världens alla hörn stod förväntansfulla och frenetiskt viftande med våra solfjädrar för att stävja svetten. Den cykladiska öns borgmästare dröjde och när sorlet stegrade dök en man i seglarskor upp och ursäktade det akuta avhoppet. Han satte på sig sina runda läsglasögon, vek upp ett manus och frågade församlingen var bruden höll hus. I landet som har gett oss ordet homofobi mumlade vi att detta var ett brudlöst bröllop och pekade på de två brudgummarna i matchande himmelsblå kostymer som stod redo att utbyta löften och ringar.
När vigselförrättarens häpnad lagt sig utförde han en varm ceremoni och vi gäster lovade att inte posta bilder och spä på sorgen hos den bedragna exmaken som fortfarande led av sveket och gick omkring med Eros obarmhärtiga pilar i hjärtat.
I taxin på väg till festen berättar föraren Jannis om sin ”fenomenala fru, öns bästa hotellstäderska och världens bästa mamma”, som han träffade som tonåring. Trettio år senare är de mer kära än någonsin. Han tar fram mobilen med en varning: ”Du får ursäkta men nu kommer du få se världens vackraste varelse” säger han och jag ser en ganska alldaglig grekinna med grånade tinningar och ett ansikte fårat och fläckat av ständigt solsken.
”’Om vi vinner på lotto knackar vi på din dörr’, skrattar han, sannolikt omedveten om att han redan har vunnit livets lotteri.”
”Grattis” säger jag och berättar om den försvunna borgmästaren när Jannis utbrister: ”Har du inte hört skandalen? Vår fula och feta borgmästare som är gift med öns stjärnadvokat som han har barn med har just blivit påkommen med att ha haft en affär med kommunens ordförande. Hon är maka och mor och ungefär lika ful som borgmästaren. Hennes make anade oråd då de två alltid råkade ha jobbmöten på andra öar och i Aten samtidigt. Så han smög in på samma färja och skuggade dem när de klev av i Pireus och tog in på ett hotell. Igår hamnade borgmästaren på sjukhus för så kallade ”hjärtproblem” som enligt öns läkare har orsakats av Viagra-överdos. Så nu står vi här utan vår hingst till borgmästare och vår otrogna ordförande. De kommer ju aldrig kunna visa sig offentligt igen, den kristna konservativa högermannen som vänsterprasslande med öns första kvinnliga ordförande” säger Jannis som stolt fastslår att han aldrig har rört en annan kvinna och kommer följa sin fru till Hades.
Där, i taxins luftkonditionerade biktbås, fascineras jag så av kärlekens irrfärder att jag bjuder in Jannis och hans hustru att semestra hemma hos mig i Sverige. ”Vi har aldrig varit på semester, vi har aldrig ens lämnat den här ön, och Sverige är ju så långt bort och så dyrt men om vi vinner på lotto knackar vi på din dörr” skrattar han, sannolikt omedveten om att han redan har vunnit livets lotteri.
