Regnet öser ner när jag landar i Dublin för ett författarframträdande på den nyöppnade svenska ambassaden. I ett kaos av springande paraplyer försöker jag finna min förbokade taxi. Föraren ringer och skriker tills jag slutligen sitter genomblöt i hans baksäte. Så börjar han svära över de svarta taxiförarna som han kallar för idioter som inte kan köra bil. Jag biter mig först i läppen men när han fortsätter trillar orden ur min mun: ”Du kan ju inte dra alla svarta över en kam. Det är ju rasistiskt”. Med kisande ögon i backspegeln svarar han: ”Nu när Trump har vunnit får man äntligen säga vad man vill! Så försök inte tysta mig, lady” Jag tänker att jag måste tiga för den temporära husfridens skull men jag råkar fråga: ”Ursäkta men var kommer du ifrån?”
”Kashmir, Indien men vad har det med saken att göra?” svarar han och jag känner mig nödgad att påtala det uppenbara: ”Du är ju också svart”.
LÄS ÄVEN: Alexandra Pascalidou: ”Mäns röster värderas alltid högre”
Föraren ser sig dock själv som originell och exceptionell – ett undantag bland alla svarta förare som ser till att staden rullar. När jag försöker förklara att rasismen han sprider slår tillbaka på honom i slutändan gasar han för att sen tvärbromsa och hota med att slänga av mig mitt ute i ingenstans. ”Ni kvinnor har förstört den här världen. Ni tror ni kan bestämma vad vi män får och inte får säga och göra…”
Sen vrålar han hela vägen medan jag sitter stum tills jag kliver av. När jag berättar om incidenten för kvinnan i hotellreceptionen säger hon att en irländsk taxiförare nyligen dömdes till 30 års fängelse för två våldtäkter på unga passagerare samt för en våldtäkt på en sjuårig flicka tio år tidigare.
Samtidigt rapporterar svenska medier om Nytorgsmannen som efter sin frigivning begått ännu en våldtäkt och grekiska medier om att två kvinnor dödats av sina män bara det senaste dygnet. I franska Avignon drogade och våldtog Dominique Pelicot sin fru tillsammans med ett femtiotal andra män under tio års tid. Maken bjöd in män på nätet som han filmade medan de förgrep sig på hans medvetslösa fru. Männen var sjuksköterskor, journalister, lastbilschaufförer och rådmän. Ingen av dem larmade polisen. Gisèle som hyllas som en feministisk ikon sen hon vittnade om övergreppen inför öppen ridå fastslog: ”Det är dags för skammen att byta sida”.
LÄS ÄVEN: Alexandra Pascaliodou: ”Hon tar av turbanen och visar ärret efter machetehugget”
De som skriver och driver kvinnofridsfrågor är förstås kvinnor som ju är kraftigt underrepresenterade i maktens machokorridorer. I början på 2024 leddes bara 27 länder i världen av kvinnor. Samtidigt beklagar sig Europas ledare över den demografiska katastrofen när födelsetalen sjunker. Vi förväntas föda och föröka oss i en värld som förtrycker oss. I Afghanistan har talibanerna förbjudit flickor och kvinnor att både synas och höras utanför hemmen medan världens makthavare mangrant tiger.
Förlåt om jag förstör stämningen men i årets första krönika behöver vi blicka bakåt för att samlas och ta sats inför ett nytt år som kommer kräva mer mod, moderlighet och medmänsklighet av oss alla.
Gott Nytt År!
Alexandra Pascalidou
Ålder: 54 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Dottern Melina 16 år, mamma, systrar och syskonbarn.
Gör: Journalist och författare.
Just nu: Tittar jag på den gripande svenska serien ”En helt vanlig familj” på Netflix.
