Få svenska statsöverhuvuden har blivit lika bortglömda som 1400-talsdrottningen Filippa, trots att hon tidvis härskade över hela Kalmarunionen, till råga på allt under den fas av historien då det gemensamma skandinaviska riksprojektet var som allra mäktigast. Hon förekommer inte i regentlängderna och nämns endast med några få meningar, om ens det, i våra historieböcker. De flesta svenskar har förmodligen aldrig hört henne nämnas.
Filippa av England
Levnadsår: 1394–1430.
Familj: Dotter till Henrik IV av England (kungahuset Lancaster), gift med kung Erik av Sverige, Norge och Danmark. Inga barn.
Bostad: En ambulerande tillvaro mellan flera skandinaviska slott och kloster.
Gör: Drottning.
Stort inflytande
Filippa, som var dotter till kung Henrik IV av England, gifte sig år 1406 i Lunds domkyrka med den unge nordiske unionskungen Erik (”Erik av Pommern”) och tränades till regentskap på Kalmar slott. Under makens regeringstid utövade hon stort personligt inflytande; i praktiken delade Erik och Filippa på maktutövningen över det vidsträckta området, som sträckte sig från Grönland i väster till Karelen i öster.
För Sveriges vidkommande var Filippa på 1420-talet en betydligt mer inflytelserik överhetsperson än Erik, som mestadels befann sig utanför landets gränser. Filippa presiderade över flera svenska rådsmöten, och under makens långa utlandsresa 1423–1425 var hon regent över hela Norden, ett uppdrag hon fullföljde med stor skicklighet.
Som exempel kan nämnas att hon lyckades stoppa påvens försök att avskaffa det system med dubbelkloster för både munkar och nunnor som praktiserades inom Birgittinorden.
Trots att Sverige, Danmark och Norge befann sig mitt uppe i en stor konflikt med Holstein och Hansan, och trots att det fanns djupa politiska och kyrkliga motsättningar inom rikena, förmådde hon hålla samman väldet och genomföra de nödvändiga finansieringarna av både militära och civila åtaganden. Hon var, helt enkelt, en mycket bra politiker.
Begravd i Vadstena
Efter ett hårt liv mitt i maktens centrum insjuknade Filippa i Vadstena och avled natten till trettondag jul 1430. Hon begravdes i klosterkyrkan, där hon ännu vilar under en stor och imposant gravsten – som dock ytterst få besökare letar sig fram till, eftersom Filippa tillhör de orättvist bortglömda kvinnorna i vårt förflutna.
