När folk drar sig medeltiden till minnes brukar endast en svensk kvinna träda fram i ljuset, vårt ”enda” helgon Birgitta Birgersdotter. Övriga är endast ihågkomna av experter. Denna glömska har framför allt drabbat andra kvinnliga helgon, som i fallet Elin av Skövde.
Elin (Helena) av Skövde
Levnadsår: 1100-talets första hälft.
Familj: Änka med flera barn.
Bostad: Gårdar i trakten av Skövde och Götene.
Gör: Storjordägare och kyrkobyggare.
Elin, också känd som Helena, skall ha levt under första hälften av 1100-talet. Hon var en förmögen änka som frikostigt donerade medel till kyrkobygget i Skövde. Men hon hade problem. Elins svärson var en hustrumisshandlare som en dag påträffades dödad. Misstankarna riktades mot svärmodern.
För att undvika konsekvenserna for Elin på pilgrimsfärd till Heliga landet, men det hjälpte inte. Efter återkomsten överfölls hon och dödades med svärd. Sedermera fördes kroppen till Skövde och begravdes. Mirakler började ske vid graven, helgonrykte uppstod och folk började vallfärda till Sankta Elin. Biskop Brynolf i Skara lät 1281 fridlysa hennes festdag i Skövde, Elinsmässan den 31 juli, och en helgonlegend nedskrevs.

Elinslegenden rymmer flera element som rimmar väl med vad vi vet om livet i 1100-talets götabygder. Det var de första stenkyrkornas tid, och det var vanligt att rika änkor skänkte medel till kyrkobyggen. Släktfejder med inslag av blodshämnd var ett accepterat sätt att hantera större konflikter eftersom rättssamhället med dess fridslagar ännu låg långt i framtiden.
Skövde blev en stad tack vare helgonkulten
Det är inte uteslutet att Elins banemän hade rätt i sak, att hon faktiskt var skyldig till mordet på svärsonen.
Pilgrimsfärden till Jerusalem kan i så fall ha varit en botgöringsfärd, en av många sådana som genomfördes i Västeuropa på 1100-talet. Under alla omständigheter är historien om mordmisstanken och resan till Jerusalem en starkt försvårande omständighet för ett blivande helgon, något som, källkritiskt sett, talar för att berättelsen är sann. Om legendnedtecknarna hade kunnat hitta på allt själva, och kunnat komma undan med det, skulle de knappast ha låtit helgonet dras in i en vendetta.

Slutet på historien blev i vilket fall som helst en postum triumf. Att Skövde utvecklades till en stad beror till stor del på Elins helgonkult, något som ännu tacksamt erkänns av kommunen, som har placerat henne på kommunvapnet. Men hur många i övriga Sverige känner till Elin?