Följ oss gärna på Facebook
Att försöka klämma ur lite information om sitt barns förehavanden under skoltid är ungefär lika svårt som att tvinga fram ett erkännande av en KGB-agent genom att kittlas. Välmenande och uppriktigt nyfikna frågor faller till marken med korthuggna svar i stil med: “Jag vet inte”, “Ingenting” och favoriten; “Jag kommer inte ihåg”.
Känner du igen dig och har varit orolig för att ditt barn verkar ha så svårt att komma ihåg? Lugn, det finns knappt ett barn i hela världen som frivilligt väljer att berätta entusiastiskt om skolans spännande värld.
Det här exemplet från tidningen Washington Post kan dock vara något på spåren, då förhållningsättet faktiskt bygger på lust att berätta, i stället för utfrågning. Alltså mer av samma vara som man redan fått sig till livs under hela skoldagen.
Skribenten Sara Ackerman skriver hur hon börjat berätta detaljerat och fantasieggande om sin egen dag och att detta lett till att hennes dotter i sin tur velat berätta om sin. Saras teori om varför det är så spännande att för hennes dotter att höra om jobbet är att det visat sig att hon haft en så mystisk bild av vad det är mamman gör på jobbet. Det vanliga enkla arbetet och arbetsrollen har för dottern varit något okänt och spännande.
Kanske är det här ett sätt som fungerar även hos dig? Testa och hör gärna av er om det fungerar. Jag testade hemma och tycker faktiskt att det funkade.
