Som guide på den forna svenska fästningen Sveaborg tröttnade han till slut att ständigt dra samma inövade historier.
Men när det kom till chefernas kännedom att Ior Bock börjat servera besökarna egna skrönor, fick han sparken.
Varefter han istället snöade in på det finska nationaleposet Kalevala.
Eller hur man nu ska uttrycka det.
För berättelsen om ”Den stora guldjakten utanför Helsingfors” tillhör onekligen vår tids mest bisarra mysterier.
Läs även: Mytomspunna Area 51: Vilka hemligheter döljer sig i den amerikanska öknen?
Den smått sanslösa blandningen av urgamla sägner, djärv historieskrivning och guldgrävarens egen excentriska personlighet, gör det svårt att bena ut vad som egentligen är saga och sanning.
Ior Bock hette ursprungligen Bror Holger Bertil Svedlin och var född den 17 januari 1942 i Borgå.
Jobbet på Sveaborg fick han som 16-åring och var en tid också ljustekniker vid Svenska Teatern i Helsingfors.
Redan tidigt utmärkte han sig för sina färgstarka berättelser, som på 1980-talet allt mer kom att handla om hans egen släkthistoria.
Familjen Bocks saga
Familjen Bock, påstod han, var förvaltare av en sensationell hemlighet:
Mänskligheten hade inte alls uppstått i Afrika för 200 000 år sedan, som antropologer påstod. Istället hade den existerat i 50 miljoner år och hade sitt usprung i det som idag är Finland.
Finskan var därför alltings urspråk, Edens lustgård låg i själva verket i Finland och Bibelns syndaflod, liksom den nordiska mytologins ursprungliga invånare asar som vaner, hade existerat i verkligheten.
Detsamma gällde ett gyllene underjordiskt tempel som ska ha byggts av hjälten Lemminkäinen i Finlands berömda nationalepos Kalevala.
Läs även: Point Nemo: Den mest isolerade platsen på jordklotet
Allt detta hade tystats ner av den kristna kyrkan, hävdade Ior Bock som 1996 publicerade sina teorier i boken Familjen Bocks saga.
Själva templet skulle dock ha räddats undan förstörelse, genom att Bocks förfäder lät fylla igen den tunnel som ledde ner från släktens egendom i staden Sibbo, 25 kilometer öster om Helsingfors.
En underbar rövarhistoria, kan tyckas.
Men Iors berättelse kom att röna stor uppmärksamhet.
Kanske för att han var en så udda fågel, en storskäggig, karismatisk och ytterst underhållande krumelur som stoltserade med praktfull svart mustasch (som senare fick sällskap av ett tovigt helskägg) och en stilig solbränna som införskaffats genom flitigt resande till indiska hippiestränder.
Det här är Kalevala
Det finländska nationaleposet är en hjältedikt i femtio avsnitt som tros ha urgamla rötter.
Det består av sånger och berättelser som samlades ihop och sammanställdes av den unge studenten Elias Lönnroth under allt nordligare vandringar.
Kalevala tar sitt avstamp i världens skapelse och har som centralt tema maktkampen mellan det mörka och mystiska landet Pohjola och det ljusa Kalevala.
Huvudpersonerna är den vise åldermannen Väinämöinen, smeden Ilmarinen och Lemminkäinen, den sistnämnde en munter hjälte med fin sångröst och smak för kvinnor.
På en friarfärd dödas han, men återuppväcks av sin trollkunniga mor.
I dödsriket har han i jätten Vipunens mage funnit en magisk formel för fartygsbygge och seglar åter ut för att finna en maka.
I historien förekommer också märkliga ting som en pengakvarn, en cittra byggd av en gammelgäddas käke och det tempel i guld som Ior Bock letade efter.
Kalevala publicerades första gången i sin helhet 1849 och har jämförts med Homeros berättelser och den medeltida tyska hjältedikten Nibelungensången på vilken Wagner byggde sina fyra Ringen-operor.
Kalevela är också namnet på den by på Kolahalvön, där Lönnroth sägs ha suttit och skrivit ner verserna till eposet. Idag är orten rysk och har 4 000 invånare.
Grävde efter underjordiskt tempel
Vintrarna tillbringade han i ett träd i Goa. Där samlades också lärjungar som sommartid lockades till Sibbo för att hjälpa till med utgrävningen av det mytomspunna templet.
I helgedomen skulle man finna svaret på människans sanna ursprung, påstod Ior.
Dessutom skulle allt guldet göra upptäckarna rika.
Läs även: Vilka hemligheter gömmer sig i världens största grotta?
Ja, Ior var så övertygande att det anrika byggföretaget Lemminkäinen Oyj – som grundats 1910 och tagit sitt namn just från Kalevalas hjälte – hängde på som finansiärer.
I mitten av 1980-talet satte grävande igång och när mörkret föll över Iors bostad, samlade han sina trogna för nya makalösa berättelser.
Om sin egen barndom, till exempel.
Ior Bocks familj
I kyrkböckerna stod han noterad som son till en kvinna vid namn Kate Kaartinen. Men i själva verket, påstod Ior, var han ett resultat av incest.
Som sina biologiska föräldrar betraktade han istället sjökaptenen Knut Victor Boxström, som 81 år gammal ska ha befruktat sin 42-åriga dotter Rhea.
Den skamlösa förbindelsen tvingade flickan att föda sonen i hemlighet och Iors mamma skulle således också ha varit hans syster och hans morfar hans pappa.
Modern var redan gift med Bertel Svedlin, vars förfäder hette Räf och kom från kustbyn Kantlax, norr om Vasa. Denne tycks ha betraktat pojken som sin biologiske son, men dog när Ior nyss fyllt åtta år. Vilket ledde till att sonen placerades på barnhem.
”Men varje dag i flera års tid” hävdade Ior, ”kom min mamma på besök för att berätta vår släkts historia. Hon förklarade för mig att vi var de urgamla väktarna av en fantastisk byggnad, Lemminkäinens gyllene tempel.”
Läs även: Sju sjunkna städer du kan besöka på havets botten
Mytomspunna fester
Iors talekonst var välkänd. Naken i lotusställning brukade han sitta omgiven av tät marijuanadimma och förmedla nya underbara rön för sina lärjungar.
På sommarvistet i Gumbostrand, öster om Helsingfors, anordnade han legendomspunna fester, som lämnade spår i form av tomma spritflaskor och använda kondomer.
I Goa höll han i gengäld sitt 50-årskalas, som till slut måste avbrytas av polisen på grund av folkmassans storlek och skick.
För media blev Ior Bock ett tacksamt byte. Det skrevs att han drogade sina följare, höll satanistiska riter, arrangerade perversa sexövningar och dagligen drack sin egen sperma utspädd i yoghurt som ett slags livselixir.
Attackerades med kniv
Precis som Jesus utvalde han också tolv speciellt hängivna lärjungar och döpte dem till ”The Temple Twelve”.
Men 1999, när Ior enligt prästbetyget var 47 år gammal, förändrades allt.
En dag slet en drogpåverkad besökare plötsligt fram en kniv och gav honom fyra hugg i ryggen.
Ior överlevde, men hade mist mycket av sin rörelseförmåga.
Han uppträde inte längre offentligt, men skaffade sig en webbsida och anställde omsider två unga indier, 19 och 28 år gamla, som sina personliga assistenter.
Hittades död på golvet
Ingen vet än idag vad som riktigt gick snett, men 23 oktober 2010, fick polisen i Helsingfors ett larm från den lägenhet på servicehuset Munksnäshemmet där Ior numera bodde.
Där fann de honom död på golvet, badande i blod.
Precis som elva år tidigare hade förövaren använt kniv, men den här gången lyckats i sitt uppsåt att tysta den finländske gurun.
En av indierna greps, dömdes för mordet och utvisades till Indien.
Läs även: Hemliga lägenheten högst upp i Eiffeltornet – 100 kvadrat på 300 meters höjd
Ior Bocks död innebar i sin tur att grävandet efter Lemminkäinens guldtempel kom av sig.
Så vem var han då, denne besynnerlige finlandssvensk?
Mytoman eller visionär? Geni eller galning?
Ja, ännu femton år efter hans våldsamma död går åsikterna isär.
De flesta seriösa historiker anser att Ior Bock främst var en fantasifull skojare som rökte lite för mycket marijuana.
Hoppas finna Lemminkäinens tempel
Så sent som i juni 2015 kunde tidningen Östnyland intervjua två forna lärjungar, holländarna Appi Borgen och Michel Merle, som återvänt till Sibbo för att fortsätta sökandet.
Efter Iors död som 68-åring, skingrades hans flock och den femtio meter långa tunnel man lyckats gräva fram, fylldes med regnvatten som till slut nådde två meter över mynningen.
Men nu hade holländarna beslutat göra ett nytt försök.
På frågan om de verkligen trodde att det dolde sig ett gyllene tempel i någonstans i djupet, var de förtröstansfulla:
”Innan Ior blev knivhuggen, hade vi stött på underjordiska trappor som ledde ner till en metalldörr. Tyvärr upphörde utgrävningarna när vi rökte på lite.”
Vad männen exakt väntade sig hitta i templet var dock aningen oklart. Men det handlade om fruktbarhet. Här avlade man fordom barn.
”I templet valde kvinnan sina män. Vi européer har tre urfäder och många urmödrar, berättade Ior, och alla härstammar de härifrån.”
Att deras ledare varit en utomordentligt klok och banbrytande forskare, var männen övertygade om. Så ock att de eller några andra en vacker dag kommer att återfinna Lemminkäinens gyllene helgedom.
Det gäller bara att gräva lite till.
Läs även: Djävulens pool: Världens farligaste badplats
Sagt om Ior Bock
”Jag upplevde personligen Ior Bock som den mest ’normala’ och stabila personen i rummet. Han berättade bara sin historia för dem som var närvarande. Han levde enligt principen ’ingen inbjuden, men alla välkomna’. Och alla var välkomna. Hans hus i Helsingfors och det andra i Goa var alltid öppna för alla. Tekannan fyllde ett oändligt antal koppar. Ior berättade sin historia för alla.”
Carl Borgen
Historikern som skildrat Ior Bocks öde i böckerna Temporarily insane (2021) och The Bock Saga (2019)
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
