Djävulens pool: Världens farligaste badplats

Life on the edge – Livet på ­yttersta kanten – står det på tröjan på vår tids Karon.

I grekisk mytologi var det som bekant färjkarlen som lotsade de döda över floden Styx.

I Livingstone, Zambia, handlar det istället om guiderna vid ”Djävulens pool” – den plats där den 257 mil långa Zambezifloden förvandlas till en rytande mardröm.

En felaktig manöver och livet är över.

Ett slarvigt simtag och man krossas mot klipporna 108 meter ner.

Namngavs av skotsk missionär

Victoriafallen och den mest närliggande byn fick sitt namn av den legendariske skotske missionären David Livingstone.

Den 16 november 1855 klev han ut ur djungeln och skådade en av naturens ståtligaste skapelser:

”Ingen kan föreställa sig utsiktens skönhet eller jämföra den med något som kan skådas i England. Den har aldrig tidigare setts av europeiska ögon, men scener så ljuvliga måste ha betraktats av änglar i deras flykt.” Noterade han hänfört i sin anteckningsbok.

Som den fromme gudsman han var tycks dock Livingstone aldrig ens ha kommit på tanken att ge bassängen på krönet ett namn som ”Djävulens pool”.

Det kom långt senare.

Ett lokalt namn för vattenfallet fanns förstås redan.

Eller rättare sagt flera: Mosi-oa-Tunya betyder ”Röken som dundrar”, Shungu Namutitima ”Kokande vatten” och ­Seongo eller Chongwe ”Regnbågens plats”.

Arabiska slavhandlare döpte i gengäld platsen till ”Världens ände”.

Oklart om Livingstone var först till Victoriafallen

Att Livingstone namngav vattenfallet efter sin drottning var förstås helt i dåtidens koloniala anda.

Platsen lockade skrupelfria gruvmagnater, skogsbolag och storvilt­jägare och skulle få sitt första hotell 1904. I samma veva invigdes en järnvägsbro som avsiktligt byggts så passagerarna skulle känna skummet från fallet som ett duggregn.

Det träts visserligen om engelsmannen Livingstone verkligen var den ­förste västerlänning att skåda under­verket.

Portugiser vill gärna hävda att det istället var deras landsman Gonçalo da Silveira. Han var en vittberest missionär som bevisligen nådde trakten i december 1560, men några månader senare blev strypt i sin hydda på initiativ av arabiska muslimer.

Fransmännen propagerar i sin tur för prästen Antoine François Prévost d’Exiles, som påstås ha varit i krokarna runt 1750, alltså drygt 100 år före Livingstone.

Intressant är också att den franske geografen Nicolas de Fer hade med vattenfallet på en karta han ritade ­redan 1715. Detta brukar dock förklaras med att han fick det inprickat av folk han mötte på vägen.

En plats full av mysterier, alltså.

Men också av vilda djur.

Världsberömd turistanläggning

I de täta skogarna runt ”Djävulens pool” strövar elefanter, flodhästar, bufflar, zebror, antiloper och vita noshörningar.

Här finns klippdassar, babianer, honungsgrävlingar, leoparder, ödlor och en speciell utter som saknar klor.

I floden ovanför fallet finns 84 arter av fiskar, under 39.

Idag är Victoriafallen en världsberömd turistanläggning som sköts av lokalbefolkningen.

Här kan man tillbringa en romantisk natt med god mat och viner.

Men alltså även riskera livhanken i världens farligaste bassäng.

Förrädiska strömmar har krävt flera offer

”Djävulens pool” ligger precis på kanten till det väldiga vattenfallet; en av naturen formad hålighet av basalt med en vidunderlig utsikt – men också förrädiska strömmar.

Mellan januari och augusti släpps ingen däri. Detta då risken är otäckt hög att spolas över den ofta såphala kanten.

Hur många ­offer som Victoriafallen verkligen krävt under årens lopp är dock oklart.

Så sent som 2021 omkom en 40-årig man efter ett fall. Det dröjde flera dag­ar innan man kunde transportera kvarlevorna från stenarna nedanför.

Tolv år tidigare lyckades en guide rädda en turist som var halvvägs över kanten till ”Djävulens pool”.

Guiden själv sveptes dock med av vattenströmmarna och omkom.