Studebakermordet 1961: 25-åriga Ulla försvann efter danskvällen på Lorry

Ulla var den sista ungmön i kompisgänget i Sundbyberg. Hela skaran av väninnor hade blivit burna över tröskeln och flera var gravida.

Ulla hade funderat mycket på vad hon gjorde för fel. Ibland hände det också att hon snuddade vid de faktiska anledningarna till sitt ofrivilliga singelskap. Valde hon fel män?

En av kandidaterna var en tjugo år äldre fönsterputsare som redan var förlovad – dessutom hade han kriminell bakgrund. Inget man tar med hem till mamma på söndagskaffe direkt.

Läs även: Rånarligan försvann med miljoner – började bråka och åkte dit

Männen gillade Ulla. Hon var flirtig och dansade gärna på anrika Lorry flera gånger i veckan. Sällan missade hon en dans. Men det knöt sig när det var dags att ta relationen till nästa steg.

Så fort hon blev utbjuden på middag blev Ulla stel och nervös. Kavaljererna blev rädda och drog sig undan. Detta var hennes förbannelse, ett socialt tillkortakommande som hon inte verkade råda någon bot på.

Ulla hade levt hela sitt liv i Sundbyberg hemma hos mamma och pappa. Hon var enda barnet och pappa hade varit grovarbetare fram till de sista åren då han hade börjat sälja varm korv.

Gick och dansade på Lorry

När pappan plötsligt insjuknade i cancer julen 1958 och gick bort i mars året därpå blev mamma Märta och dottern Ulla en­samma i lägenheten. Pappan hade varit deras nav i livet. Det var han som livade upp stämningen, tröstade och skojade. När han inte längre fanns kvar satt tjejerna ofta framför tv:n, ett ganska nytt fenomen i de svenska hemmen. Sedan, framåt kvällen, slängde Ulla på sig kappan och drog till Lorry med en dröm om en bättre framtid.

Den 15 december 1961 satt Ulla tillsammans med sin mamma, Märta, och tittade på Aktuellt. Ute drog det kallt och kvicksilvret låg och balanserade på minus tio grader. Ulla räknade noga sina kronor och ören. Hon hade bara tio spänn kvar av lönen. Det närmade sig jul och hon hade inga pengar kvar att köpa julklappar för.

Lönen hade gått åt till dans och att ekipera sig.

När klockan närmade sig tio klädde hon upp sig och dutt­a­de på lite smink. Mamma Märta fick en snabb puss innan Ulla rusade iväg mot Lorry.

Blev bjuden på Coca-Cola

Ägaren Nils Nilsson, även kallad Dubbel-Nisse av kompisarna, såg när Ulla skred in genom entrén. Med ett leende lämnade hon in sin gröna jacka i garderoben innan hon småsprang fram mot dansgolvet. I farten bytte hon till sina mullvadsbruna dansskor. Sedan dröjde det inte länge innan Ulla hade en kavaljer. En man i 30-årsåldern, mörk, lång och ganska stilig.

I pausen gled hon upp vid läskförsäljaren och såg till att bli bjuden på en exotisk Coca-Cola. Den generöse mannen fick en dans i utbyte.

Hon satt en stund med några kompisar men tröttnade efter en stund och bjöd själv upp en man.

Även han var mörk och stilig och kunde dansa bra i sin fladdriga grå kostym. Ulla var ett par decimeter kortare och fick lyfta på hakan för att kunna prata med mannen.

Läs även: Tv-reportern Cats Falck och väninnan hittades döda i hamnbassäng – mystiska omständigheter förbryllar än

Ulla sågs med en man i lång rock

När kvällen började lida mot sitt slut bjöds Ulla på ännu en läsk, denna gång av en mörk, stilig man i grå ko­stym.

Ulla var precis som vanligt denna kväll, det kunde alla som kände henne på Lorry intyga.

Men alla danskvällar har sitt slut, även denna. Orkestern slutade spela vid midnatt, och en del skyndade sig snabbt till garderoben och vidare ut i Stockholmsnatten. Ulla, däremot, gick i snabb takt mot Brunnsgatan. Hon var ett känt ansikte, och några ytliga bekanta såg henne promenera med en man i lång rock. Men han försvann in på en sidogata.

Lite längre fram stod en villrådig ung ingenjör och titt­ade sig bekymrat omkring. Det var sent och han ville hem. Ingenjören plirade bakom glasögonen och frågade Ulla om hon visste var det kunde finnas en taxi. Hon ryckte på axlarna men pekade mot ett gathörn. Där brukade det stanna en och annan taxibil. Han var nog lite sällskapssjuk, för ingenjören hängde på Ulla vidare längs trottoaren.

Kom inte hem efter utekvällen

När klockan var runt ett på natten kom en man körande i sin svarta Mercedes. Han kände inte till stan och försökte ta sig söderut. Bakom korv­kiosken vid Brunnsgatan såg han en ärtgul amerikansk bil. Det såg ut som en Studebaker, men han var inte säker. Och i framsätet såg han en man och en kvinna. Hon var kort och ljus, medan mannen var mörk. Det såg ut som att de kände varandra.

Läs även: Stenbergapyromanen satte skräck i bygden – gäckade polisen i över 20 år

Under tiden sov Märta Persson hemma i köket. Med stängd dörr, som hon alltid gjorde när dottern var ute. Då slapp hon bli störd när Ulla rullade in framåt morgonkvisten. Men när Märta vaknade hade dottern fortfarande inte kommit hem. Märta fann det märkligt eftersom Ulla alltid brukade meddela om hon skulle vara borta över natten.

Timmarna gick och när det närmade sig lunchtid var Märta riktigt orolig. Hon tog telefonen och ringde till polisen.

Hörde bil stanna på gatan

Det dröjde inte länge innan ett par konstaplar knackade på dörren. Sverige hade skakats av mer än ett kvinnomord de senaste åren.

Ingen sa något. Men alla kunde känna stämningen i köket hemma hos Märta. Mammans blick flackade över de kritvita polisansiktena och sedan ner i bordsskivan. Hon vädjade till poliserna att de måste hitta hennes lilla flicka. Ulla var allt hon hade kvar sedan maken gått bort.
Även om det var helg kunde de lokala konstaplarna mobilisera några man som omsorgsfullt knackade dörr och frågade ut vittnena från Lorry kvällen innan.

Eftersom Ulla var känd fanns det många som sett henne. Poliserna antecknade. De tre mörka männen hon dansat med blev högprioriterade. Man lyckades tidigt få tag på ingenjören, som var bosatt i Bromma. Han berättade om sin promenad med Ulla och att hon, ointresserat men ändå målmedvetet, verkade vara på väg till något.

En granne till Märta och Ulla berättade att han hört en bil stanna ute på gatan vid ettiden, att någon gått upp i trappan och kanske in i Märta och Ulla Perssons dörr.

Hade Ulla varit hemma och sedan gått ut igen?

Det verkade så.

Ullas dagbok hittades

På måndagsmorgonen stod hennes stol tom på jobbet. Polisen i Sundbyberg ringde Nils Fahlander på Riks­mordkommissionen. Han hade redan hört talas om försvinnandet.

Fahlander packade sina saker och ringde sina trognaste inspektörer. Redan före eftermiddagskaffet var de på plats. Kommissarie Fahlander var van vid mordutredningar. Han förstod att de första dagarna är de mest kritiska.

Att Ulla skulle ha gett sig av frivilligt var omöjligt, menade de som kände henne. Hon tyckte om sin mamma och gjorde inget utan att rådfråga henne först. Även om mamman var av en annan åsikt och Ulla gjorde som hon ville fick Märta alltid veta hennes planer.

Läs även: 5 svenska seriemördare som satte skräck i landet

Det sipprade fram en del rykten om självmord till följd av depression, men de som stod Ulla nära menade att det inte kunde stämma.

I hennes flickrum gick polisen igenom alla hennes saker. Hennes dagbok blev värdefull. Där fanns det noteringar om de flesta av männen på Lorry.

Poliserna hittade också några ganska proffsiga modellbilder på Ulla. Under bilderna låg hennes kalender och namnet Rolf B inringat.

Tips från hela landet

Spåren drog åt alla håll och i detta virrvarr av okända män var de säkra på att mördaren fanns. För alla trodde nu att det rörde sig om ett mord.

Tidningarna skrev spaltmeter om försvinnandet och det kom tips från hela landet. En man i Arjeplog hade sett Ulla, men det hade även en i Ronne­by gjort. Ett annat vittne, som först verkade trovärdigt, hade tagit en öl med den försvunna kvinnan på en sylta i Nyhavn i Köpenhamn. Och om det inte räckte så ringde en reseledare från Mallorca och påstod att hon stigit ombord på en lyxyacht med blommor i håret.

Vinterveckorna gick och julen likaså. Märta Persson hade drabbats av en våldsam sorg och var därför intagen på Karolinska. Den stressade kommissarie Fahlander satt pressad mellan en ilsken opinion och polisledningen. Han både ville – och måste – lösa fallet.

En gul Studebaker

Fahlander valde att satsa på spåret med den gula bilen. Enligt vittnen hade det varit en Studebaker, och den man som kört förbi i en svart Mercedes berättade att den saknade vingar och hade en platt plåt vid bagageutrymmet.

Fahlander pratade med en bilexpert. Han var säker: Det rörde sig om en Studebaker Hawk 56:a. Det fanns bara omkring 150 sådana i Sverige vid denna tid, och en tredjedel av dessa fanns i Stockholmsområdet. En efterlysning gick ut i tidningarna och åter­igen strömmade tipsen in.
Alla andra spår var avverkade. Den mystiske Rolf B, från Ullas almanacka, hade visat sig ha alibi.

Läs även: Sjukhusmorden i Malmö: 18-åringen tyckte synd om de gamla

Männen från danskvällen var fort­farande ett okänt mysterium. Nils Fahlander tittade på signalementen och började undra om det kunde vara en och samma man. Kanske hade hon träffat honom på Lorry, dansat och blivit bjuden på läsk men gjort en avstickare för att göra honom svartsjuk och sedan bestämt träff vid korvkiosken där han hämtade upp henne i sin gula Studebaker?

Ulla hittades i skogen

Snart ringde telefonen hos Fahlander. Det var Sven Lindberg, som jobb­ade på en bensinstation på Kungsholmen. Han mindes att det på efter­­middagen den 17 december kom en gul Stude­baker Hawk dit.

Föraren hade en lång rock och var mycket nervös, sa sig planera en långkörning men hade en trasig kylare. Den skulle lagas omedelbart.

Sven hade upptäckt en vasskärve som fastnat i grillen. Han hade dragit loss den och slängt den i soporna. Han hade tyckt att det var mycket märkligt och undrat var föraren hade kört.

Läs även: Trippelmordet i Handen – dådet som chockade Sverige

Tipset blev glödhett och Fahlander såg till att dragga i sjöar och vattendrag kring Sundbyberg. De hittade några bilar och även lite damunderkläder – men inga som tillhörde Ulla. Många började spekulera i att hon avvikit avsiktligt.

Men det som döljs i snö kommer fram i tö. Den 8 mars var några interner från Åby öppna kriminalvårdsanstalt ute i skogen kring Sigtuna med en vårdare, när två fångar plötsligt vrålar:

– En människokropp!

Vakten rusade dit och under gran­riset såg de två nakna och bleka ben sticka fram.

Nils Fahlander fick samtalet lite senare. Han var säker på att det var Ulla och beordrade två konstaplar hem till Märta, men det var för sent. Hon hade nåtts av nyheten via tv.

Över tvåtusen förhördes

Eftersom marken var frusen fick polisen ta loss en två gånger två meter stor och halvmeter­tjock tuva av marken för att forsla iväg kroppen.
Det hela tog tid och under tiden samlades många nyfikna i det lilla skogsområdet. Polisen tvingades spärra av ett stort område.

Det fanns inga spår. Men efter ett tag kom två skogsarbetare in till polisen och hävdade bestämt att de varit på platsen den 19 december, och då fanns där ingen kropp.

Samtidigt ringde en man till polisen och berättade att han varit på väg förbi och sett en gul bil i skogen och en man som tog stryptag på en kvinna. Polisen häpnade.

– Varför gjorde du inget? undrade de.

Mannen menade att han trott att det säkert var han som såg fel.

Mordpusslet spretade åt alla håll och ingen del passade med någon ­annan. Det var en omöjlig uppgift att lägga det. Polisen höll liv i utredningen i många år och mer än två tusen personer förhördes, men ströks en efter en.

Fallet preskriberades 1986.

Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier

Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier