Under 1968 flyttade en 29-årig lärare från Vetlanda, Sten Johansson, in i en gård i Stenberga strax utanför Vetlanda tillsammans med sin familj. Nästan omedelbart började det brinna i ladugårdar och ödehus i bygden, alla märkligt nog inom hans egna ägor eller på marker han arrenderade. Utredningarna hade inget att gå på och försäkringsbolagen tvingades betala ut ersättning. I bygden kallades den otursförföljde Sten Johansson för Lektorn.
När åren gick och bränderna fortsatte blev det vid ett par tillfällen fysiska konfrontationer mellan lektorn och bybor och 1972 bosatte sig två poliser permanent i området. De rörde sig i bygden under dygnets alla timmar med syftet att skapa lugn. Ett obebott hus och en ladugård som till hälften ägdes av Johansson brann ändå ner och när människor samlades på brandplatsen blev stämningen uppretad och polisen fick gå emellan. Många av de fastboende uppfattade polisnärvaron som provocerande – ”alla” visste ju redan vem gärningsmannen var.
Läs även: 5 av historiens värsta seriemördare – över 1 000 offer
Sten Johansson förvärvade med åren fler fastigheter, bland annat en tvåfamiljsvilla inne i Vetlanda. En natt sommaren 1979 vaknade en av hyresgästerna av brandrök och lyckades ta sig ut. Samma natt brann det även i ett sågverk söder om tätorten.
Brandkåren räddade fastigheten och spår efter brandfarliga vätskor hittades. Sten Johansson förhördes i egenskap av fastighetsägare utan att vara till hjälp. Orsaken förblev okänd och försäkringsbolaget betalade för återuppbyggnaden.
Sten Johanssons fastigheter brann ner
I början av 1980-talet brann fler av Sten Johanssons fastigheter ner, bland annat familjens fritidsstuga. Sommaren 1981 ryckte brandkåren ut till Lasarettsgatan i centrala Vetlanda där man uppe på vinden hittade säckar fyllda med hushållspapper och dunkar med diesel. Ägaren till fastigheten visade sig vara Sten Johansson.
Senare på sommaren berättade en lantbrukare för polisen om en märklig upptäckt. Uppe på sin loge hade han råkat sparka till någonting och känt en doft av bensin. Det var en saftflaska som vält och strax jämte stod en liten papplåda fylld med träspån och en brädbit.
Upplysningarna fick polisen att börja fundera. De visste att fastigheten på Lasarettsgatan höll på att renoveras och prövade en hypotes: kunde den drygt decimeterlånga träbiten komma därifrån? Man hittade en bit som skulle kunna höra ihop, skickade båda för analys och höll tummarna. Svaret bekräftade misstanken.
Läs även: Trippelmordet i Handen – dådet som chockade Sverige
Dömdes för mordbrand
Polisen vädrade morgonluft men fler bevis behövdes. En expedit på en lokal Esso-mack var ganska säker på att Sten Johansson köpt två balar hushållspapper tidigare på sommaren och fler omständigheter pekade åt samma håll. I november hämtades Sten Johansson in till förhör. Han nekade till allt och gav alternativa förklaringar som var svåra att kontrollera och sa samtidigt att någon ville misstänkliggöra honom.
Johansson anhölls och det följande åtalet gällde för två fall av grov mordbrand.
Under rättegången vägde de matchande brädbitarna tungt och Sten Johansson dömdes mot sitt nekande till sju års fängelse.
I bygden drog många en lättnadens suck. Det faktum att nya bränder uteblev de kommande åren var svårt att tolka på mer än ett sätt.
Sten Johansson rapporterade flera stölder
Våren 1986, strax efter frigivningen, sökte Sten Johansson upp polisen i Vetlanda för att anmäla ett inbrott – ett fotografi av hans hustru och en pälsmössa hade försvunnit. En månad senare kom han tillbaka och anmälde ytterligare en stöld, den här gången av ett hagelgevär och en älgstudsare. Han hade också med sig ett brev adresserat till polisen som han sa legat i bostaden efter inbrottet. I brevet fanns en bit av en metallvajer och en boll av träull.
Fler märkliga brev nådde Vetlandapolisen där brevskrivaren antydde att han var den verklige gärningsmannen och att bränderna vara arrangerade så att Sten Johansson skulle bli misstänkt.
Läs även: Sjukhusmorden i Malmö: 18-åringen tyckte synd om de gamla
Under hela vintern 1986-1987 anmälde Sten Johansson regelbundet olika skadegörelser och stölder som han hävdade hade skett under fängelsetiden. Han misstänkte också att hans fru haft ett förhållande med en man i trakten, en Sigvard Gunnarsson. Han sökte flera lärartjänster utan framgång och överklagade till skolöverstyrelsen. Det negativa svaret på ett av dem fick han den 12 april 1989.
Tidigt på morgonen två dagar senare brann 50 kor och 20 höns inne i en ladugård. Och det brann på fler ställen i bygden, bland annat ett fritidshus ägt av Sten Johanssons barn och ett förrådshus ägt av hans hustru. Även hans eget hem i Pinnarp eldhärjades där ett garage, ett pannrum och en stor ekonomibyggnad blev lågornas rov. Räddningstjänsten kallade in förstärkning och hade fullt upp att släcka och säkra de olika brandplatserna.
Benrester fanns i askan
En man som bodde i närheten hörde tidigt på morgonen talas om kaoset och ringde till sina släktingar, ett äldre syskonpar i pensionsåldern, som han visste haft problem med Sten Johansson under en längre tid. När han inte fick något svar satte han sig i bilen och körde till deras gård Mögleryd där han till sin fasa upptäckte att huvudbyggnaden var helt nedbrunnen. Av syskonen, Gunhild och Sigvard Gunnarsson, syntes inga spår.
I Pinnarp gjorde polisen märkliga fynd. I den utbrunna ladugården hittades bland annat resterna av Sigvard Gunnarssons bil och i gårdens brevlåda låg ett porträtt av Johanssons hustru, en pälsmössa och en kartong med nycklar som visade sig gå till olika fastigheter som tidigare eldhärjats. På brevlådestolpen fanns något ännu konstigare: vita märken som liknade fingeravtryck.
På syskonen Gunnarssons gård återfanns en registreringsskylt till Sten Johanssons hustrus bil som sades ha brunnit upp året innan. På staketet fanns likadana vita fingeravtryck som i Pinnarp. I andra brevlådor låg kuvert adresserade till Sten Johansson med olika föremål i. För de utredare som tidigare haft att göra med Sten Johansson började bitarna falla på plats.
Läs även: Bröderna Menendez: Varför mördade Lyle och Erik sina föräldrar – egentligen?
I Mögleryd sållade man all aska och fann bland annat benrester. Analyser visade att de kom från en äldre kvinna och man drog slutsatsen att Gunhild Gunnarsson blivit innebränd. Sigvard Gunnarsson var fortfarande försvunnen. Man tömde vedbodar på ved, ladugårdar och logar på halm, man dök i en närbelägen sjö och med hjälp av ett kompani militärer genomfördes en noggrann skallgång i markerna. Allting utan resultat.
I Pinnarp pågick tekniska undersökningar under flera veckor. Sten Johansson ringde själv till polisen och berättade om nya fynd av dieselindränkta papperstussar och damkläder som han påstod sig gjort.
Pyromanen erkände alla brott
Polisen satte in diskret bevakning och den 12 maj såg spanarna att Johansson köpte två ljus med en brinntid på 14 timmar i en butik i Linköping. Ett par dygn senare, mitt i natten, blev han skuggad när han körde mot Stenberga i hög fart. Han var inne på gården i Pinnarp i 25 minuter, sedan återvände han till Linköping. Där slängde han något i en sopcontainer som polisen fiskade upp: två tomma förpackningar av Liljeholmens gilleljus. I traktorgaraget i Pinnarp blåste andra poliser ut de två brinnande ljus som återfanns intill plastdunkar fyllda med bensin.
Sten Johansson greps under morgonen i Linköping. Han erkände nattens resor och häktades misstänkt för mordbrand.
Läs även: 9 av världens värsta kvinnliga seriemördare
I Pinnarp hittades ett gevär som tidigare anmälts som stulet och till slut även benrester från Sigvard Gunnarsson i den nedbrunna ladan. Sten Johansson fick, ställd inför de nya fynden, allt svårare att förklara sig. Den 19 juni erkände han morden på syskonen Gunnarsson och sa att det var han själv som låg bakom stölderna och de anonyma breven.
I senare förhör erkände han också alla bränder och berättade om mordnatten.
Sten förklarade bränderna som rop på hjälp
På morgonen den 13:e hade han lockat Sigvard till Pinnarp, slagit ner honom med en stängselstolpe och sedan skjutit honom med ett avsågat hagelgevär. Kroppen baxades upp i skopan på en traktor och kördes in i ett garage. Han körde sedan till Mögleryddär han sköt ihjäl Gunhild i ryggen från nära håll och låste huset med hennes nycklar.
Tillbaka i Pinnarp la han upp en plan för att lägga skulden på Sigvard. Med en kniv skar han bort toppen av Sigvards högra tumme och limmade fast den ovanpå ett konstgjort finger han tillverkade av gips. I väntan på att det skulle torka åt han lunch.
Läs även: 5 svenska seriemördare som satte skräck i landet
Under kommande natt åkte han runt och tände på byggnader och fastigheter på fem olika platser, inklusive i Mögleryd och hemma i Pinnarp. Han satte fingeravtryck med den konstgjorda tummen och placerade ut föremål i olika brevlådor. Det sista han gjorde var att lägga nycklarna till Mögleryd i Sigvards ena ficka.
Några verkliga motiv till alla bränder fanns inte. Sten Johansson förklarade istället att det var en inre oro han försökt stilla. Bränderna hade varit rop på hjälp.
Sten Johansson åtalades för två mord och sju mordbränder vid Eksjö tingsrätt hösten 1989. Domen blev livstids fängelse.
År 2007 fick han sitt livstidsstraff omvandlat till 29 års fängelse och släpptes fri hösten 2009. Han var då 71 år gammal.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
