Anders Lindbäck: Förgiftade offren av barmhärtighet
Anders Lindbäck, kallad Giftprästen, föddes 1803 i Brålanda och växte upp under mycket fattiga förhållanden. I tonåren såg en välbeställd morbror till att han fick utbilda sig till präst eftersom han hade ”läshuvud”.
År 1862 fick Lindbäck sin egen församling, i värmländska Silbodal. Där förde han ett korståg mot alkoholen, vilket gjorde att han hamnade i konflikt med församlingen.
Snart skedde två märkliga dödsfall, då änkan Karin Persdotter och inhysehjonet Nils Pettersson avled. Även handelsmannen Anders Lysén avled under mystiska förhållanden efter en dispyt med Lindbäck om pengar. Handelsmannens anhöriga blev misstänksamma och krävde en utredning som innebar att graven öppnades. Obduktionen avslöjade att Lysén dött av arsenikförgiftning, samma sak med Persdotter och Petterson visade det sig.
Kyrkoherde Lindbäck ställdes inför rätta och erkände att han förgiftat sina tre offer – av ren barmhärtighet eftersom de var sjuka.
Han dömdes till döden genom halshuggning, men så långt kom aldrig processen. Lindbäck hängde sig i fängelsecellen den 20 november 1865.
Hilda Nilsson: Dränkte barnen i badbaljan
Hilda Nilsson (1876–1917) betraktas som Sveriges värsta kvinnliga seriemördare. Hon är mest känd som ”änglamakerskan på Bruksgatan” och dömdes den 13 juni 1917 av Helsingborgs rådhusrätt till döden för att ha dödat åtta barn som hon tagit hand om som fosterbarn. Hon misstänktes ha tagit livet av ytterligare fler barn, men bevis saknades.
Hilda Nilsson drev ett fosterhem för nyfödda, oönskade barn i sitt hem, som utåt sett var både rent och välskött. Det här var ett vanligt sätt för fattiga kvinnor att tjäna pengar på vid den här tiden.
Efter att hon tagit in barnen i hemmet så dränkte hon dem i en badbalja. Deras kroppar eldade hon sedan upp i husets ugn. Vid den här tiden var myndighetskontrollen nästintill obefintlig, och trots att flera spädbarn kom till Hildas hem var det ingen som reagerade på att barnen försvann spårlöst.
Det var inte förrän Blenda Henricsson, en mor som lämnat bort sitt oäkta barn, ville ha kontakt med sitt barn, som polisen kopplades in och historien rullades upp.
Efter domen hängde Hilda sig i en linneduk i sin fängelsecell på Landskrona citadell innan straffet hann verkställas. Hon blev 41 år gammal.
Hans Marmbo: Skrämde upp hela Stockholm
Hans ”Tuppen” Marmbo, född 11 juli 1929, var en svensk brottsling och gärningsmannen bakom de så kallade träskmorden under 1966. I oktober det året begick han tre mord som skrämde upp hela Stockholm. Två män och en kvinna föll offer för den druckna inbrottstjuvens raseri och vredesmod.
Hans Marmbo mördade först sin kumpan Per Erik ”Perra” Hallsén efter ett misslyckat inbrott på en restaurang vid Liljeholmsbron, därefter föll sexköparen Nils Erik Stenbäck offer för Marmbos raseri och slutligen slog han ihjäl Siv Gryting, prostituerad och syster till två av hans kumpaner, med en rörtång efter att hon fått snedtändning i en lägenhet på Brunnsgatan 26.
I kvällspressen gick morden under namnet ”Träskmorden”, eftersom de begicks i ett område som kallades för ”Träsket”, som bestod av rivningskåkar och befolkades av kriminella, alkoholister och prostituerade.
Marmbo sänkte liken vid Riddarholmskajen och Strandvägen. I samband med morden myntades begreppet ”ståplats i Nybroviken”.
LÄS ÄVEN: Läkaren var Englands värsta seriemördare någonsin – mördade över 200 patienter
John Ingvar Lövgren: Erkände fyra mord, dömdes för tre
John Ingvar Lövgren, även kallad flickmördaren, erkände fyra mord utförda mellan 1958 och 1963 i Stockholmstrakten. Han dömdes för tre av dem till sluten rättspsykiatrisk vård.
I november 1962 mördade Lövgren 62-åriga Greta Löfgren i hennes hem på Kungsholmen. Knappt ett år senare gick 6-åriga Berit Glesing, samma öde till mötes. Hon mördades den 12 augusti 1963 i Vita bergen på Södermalm och en knapp månad därefter, den 2 september, mördades 4-åriga Ann-Kristin Svensson i Aspudden. I samtliga fall rörde det sig om sexualförbrytelser.
Ann-Kristin Svenssons kompisar kunde efter mordet peka ut John Ingvar Lövgren.
I samband med att han greps och förhördes erkände han även det olösta mordet på 26-åriga Agneta Nyholm i Fruängen den 27 juni 1958. Hon mördades på natten, efter att ha varit ute och dansat, i källaren till det hyreshus där hon bodde. Trots att Lövgren ingående kunde beskriva både offret och händelseförloppet väcktes aldrig något åtal. Fallet förblev officiellt olöst men betraktades som polisiärt uppklarat efter att Lövgren erkänt.
Lövgren, född 1930, förlorade båda sina föräldrar i ung ålder och hamnade i fosterhem. Han gjorde sig tidigt känd för att ofta dricka sig redlös och blotta sig för kvinnor, och med anledning av detta var han vid ett par tillfällen inskriven på mentalsjukhus mellan åren 1953 och 1961.
Under tiden för morden arbetade han som trädgårdsmästare.
Lövgren dog 2002, vid 72 års ålder, efter att ha tillbringat i stort sett hela sitt liv på sluten anstalt.
Deckaren Mannen på balkongen av Sjöwall Wahlöö är baserad på John Ingvar Lövgrens gärningar.
LÄS ÄVEN: Seriemördaren som aldrig åkte fast: Vem var Zodiac?
Tore Hedin: Olycklig kärlek fick honom att mörda nio personer
Fjärdingsmannen Tore Hedin, född 1927, är en av Sveriges värsta massmördare efter de så kallade Hurvamorden där han dödade nio personer natten till den 22 augusti 1952.
Upprinnelsen var när hans fästmö Ulla Östberg gjorde slut med honom. Han blev arg och misshandlade henne, vilket gjorde att han förlorade jobbet.
Natten började med att han runt midnatt åkte hem till sina föräldrar och slog ihjäl dem samt satte eld på deras hus. Troligen för att de skulle slippa leva med skammen över det som sedan skulle hända.
Han åkte vidare till ålderdomshemmet i Hurva, där tidigare fästmön jobbade. Han slog ihjäl både henne och föreståndarinnan Agnes Lundin med tre yxhugg var. Därefter satte han eld på huset och tog med sig nyckeln, varpå ytterligare fem personer fick sätta livet till.
Sedan åkte han till Bosarpasjön några mil bort, och där dränkte han sig klockan fyra på morgonen. I bilen hittades självmordsbrevet där han beskrev vad han gjort och att det berodde på sveket från fästmön. I brevet tog han också på sig mordet på kvarnägaren John Folke Allan Nilsson i Tjörnarp i november 1951. Han hade slagit ihjäl honom för att han behövde pengar och sedan satt eld på huset. Ett mord han själv utrett.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
