Det är sent på kvällen den 20 december 1968 och i en bil vid Lake Hernan Road i Vallejo, Kalifornien, sitter ett nyförälskat tonårspar och kysser varandra.
Tidigare på kvällen har 16-åriga Betty Lou Jensen och 17-årige David Faraday varit ute på sin allra första dejt. De är alldeles ensamma, men plötsligt hörs ljudet av en annalkande bil i den mörka och tysta kvällen. Bilen parkerar bredvid David och en man kliver ut. Han är beväpnad med en semiautomatisk pistol och beordrar det unga paret att öppna sina dörrar.
I samma stund som David Faraday gör det skjuts han i huvudet. Betty Lou Jensen grips av panik och försöker fly från platsen, men hon kommer bara några meter innan hon skjuts ihjäl med fem skott i ryggen.
LÄS ÄVEN: Miljonärsbarnen mördade som tidsfördriv: ”Skulle bevisa att vi var smartare än alla andra”
När en förbipasserande kvinna larmar polisen bara några minuter senare är David Faraday fortfarande vid liv, men han avlider på väg till sjukhuset. Den lilla staden är i chock; det brutala mordet är till synes oförklarligt och det finns inga vittnen eller misstänkta gärningsmän.
Månaderna går och det verkar ett tag som om Betty Lou och David har fallit offer för en oplanerad gärning av en okänd galning.
Men på sommaren 1969 sker ett liknande dubbelmord i samma lilla stad – vilket får polisen att inse att de har att göra med en hänsynslös seriemördare.
Besinningslöst våld
Sent på kvällen på USA:s nationaldag, fredagen den 4 juli 1969, parkerar Darlene Ferrin, 22, sin bil på en öde parkeringsplats vid golfbanan Blue Rock Springs i närheten av Vallejo. Med sig har hon sin pojkvän, Michael Mageau, 19. Strax efter midnatt störs deras romantiska stund av att en främmande bil parkerar alldeles bakom Darlenes Chevrolet. Bilen lämnar parkeringen efter en kort stund, men tio minuter senare återvänder den – och denna gång kliver en främmande man ut.
– Jag tror det är polisen. Det är nog bäst att du plockar fram dina id-papper, säger Michael till Darlene.
Men mannen är inte någon polis. Han lyser på det unga paret med en ficklampa – vilket gör det svårt för dem att se hans ansikte – och sedan tar han fram en pistol och skjuter besinningslöst in i bilen.
LÄS ÄVEN: Gjorde hon det eller inte? Alice Crimmins pekades ut som sina barns mördare
Darlene Ferrin träffas av nio skott och sjunker ned över ratten. Hon avlider kort därefter på sjukhus. Michael Mageau träffas i huvud, bröst och nacke men överlever mirakulöst nog attacken.
Klockan tjugo i ett på morgonen ringer telefonen på polisstationen i Vallejo:
– Jag vill anmäla ett dubbelmord. Åk till parken någon kilometer öster om Columbus Parkway så hittar ni två ungdomar i en bil. De är skjutna med en 9-millimeters Luger. Jag mördade också de båda ungdomarna i fjol. Adjö, säger en okänd mansröst.
Samtalet spåras till en telefonkiosk vid en bensinmack som ligger några hundra meter från polisstationen. Men när polisen skyndar dit hittar de inga spår av mannen.
Tre människor är döda, en fjärde är svårt skadad. Och det oförklarliga fallet ska snart ta en ännu märkligare vändning.
Publicerar kryptogram
De tre lokaltidningarna Times-Herald, San Francisco Chronicle och San Francisco Examiner är vana vid att få läsarbrev.
Men de brev som dimper ner i deras brevinkast på morgonen den 1 augusti 1969 – prydligt skrivna med en blå tuschpenna – kommer inte från vilken läsare som helst:
”Bäste redaktör! Det här är från mannen som mördade 2 tonåringar förra julen vid Lake Hernan & flickan den 4 juli i år nära golfbanan i Vallejo. För att bevisa att jag dödade dem ska jag berätta om några fakta som bara jag & polisen känner till”, inleds breven.
LÄS ÄVEN: Harry Powers sökte livskamrat – var ute efter sitt nästa offer
Den anonyma avsändaren rabblar sedan upp flera fakta om de båda dubbelmorden, detaljer som bara mördaren själv kunde ha känt till. Men den märkligaste delen av breven är att de innehåller en tredjedel av ett kodat meddelande, bestående av 408 symboler:
”Av denna kod framgår min identitet. Jag vill att ni publicerar koden på förstasidan i fredagens tidning. Om ni inte gör det kommer jag att löpa amok och ställa till blodbad på fredag kväll”, skriver avsändaren.
Tidningarna publicerar var sin del av kryptogrammet, och experter från både CIA och FBI försöker febrilt att dechiffrera det. Avsändarens mystiska kod består av 24 rader, med 17 symboler i varje rad. På rak arm ser symbolerna ut att vara en blandning av rent nonsens; grekiska skrivtecken, semaforer, vädersymboler och morsetecken avlöser varandra i en oförståelig blandning.
Några dagar senare får San Francisco Examiner ännu ett brev från mördaren. I detta brev ger han sig själv för första gången det namn som har gått till kriminalhistorien:
”Bäste redaktör! Detta är Zodiac som talar. Ni bad om fler detaljer kring de goda stunder jag har haft i Vallejo. Jag ska med glädje förse er med material. Förresten, har polisen roligt med koden? Om inte, så trösta dem med att när de har lyckats knäcka den så har de mig.”
Polisens experter lyckas inte knäcka koden. Som tur är får de oväntad hjälp av ett pensionerat par, Donald och Bettye Harden, som dechiffrerar brevet:
”Jag tycker om att ta livet av människor för det är mycket roligare än att döda vilda djur i skogen eftersom människan är det farligaste djuret av alla”, står det bland annat.
LÄS ÄVEN: Nannie Doss: Den fnittrande mormodern mördade 11 av sina egna familjemedlemmar
Men brevet avslöjar inte hans identitet och den 27 september 1969 slår Zodiacmördaren till igen. Ett ungt par ligger och solar på en avskild plats vid Lake Berryessa i Napa County, när en maskerad man dyker upp och hotar dem med pistol. Efter att ha bundit Cecelia Shepard, 22, och Bryan Hartnell, 20, med ett rep knivhugger han dem i ryggen och flyr från platsen.
Hartnell överlever mirakulöst attacken, men Cecelia Shepard dör. Samma kväll ringer en man till polisen i Napa County:
– Jag vill anmäla ett mord, nej, ett dubbelmord, säger han.
– De finns tre kilometer norr om parkkontoret. De körde i en vit Volkswagen Karmann Ghia.
När polis kommer till platsen märker de att mördaren har skrivit något med tuschpenna på det unga parets bil. Det står ”Vallejo 20.12.68, 4.7.69, sept. 27 -69 – 18.30 med kniv.”
Kuslig varning
Polisen inför nu utegångsförbud i vissa småstäder, av rädsla för att ännu ett ungt par ska komma att mördas.
Men när Zodiacmördaren slår till igen väljer han en helt annan typ av offer. Paul Stine är en 29-årig taxichaufför som skjuts ihjäl av en passagerare i det fashionabla bostadsområdet Presidio Heights i San Francisco sent på kvällen den 11 oktober 1969. Vittnen beskriver mördaren som en vit man i 40-årsåldern, kraftigt byggd och med rödbrunt, kortklippt hår. Ingen kopplar först fallet till Zodiacmördaren, men några dagar senare kommer ett brev in till San Francisco Chronicle:
”Detta är Zodiac som talar. Jag mördade taxichauffören häromkvällen. För att bevisa det skickar jag här med en blodig bit av hans skjorta”, står det i brevet.
Blodet tillhör mycket riktigt Paul Stine, vilket förbryllar experterna – eftersom det inte verkar finnas någon logisk koppling till Zodiacmördarens andra offer.
Brevet avslutas med en kuslig varning:
”Skolbarn är bra måltavlor, jag tror att jag ska utrota en skolbuss en morgon.”
Men veckor blir till månader som blir till år, och inget händer. Mystiska brev som påstås vara från Zodiac-mördaren skickas med jämna mellanrum in till tidningar i San Francisco – oftast med skryt om hur många fler personer han ska ha dödat – men efter Paul Stine finns det inget ytterligare mord som definitivt kan knytas till
honom.
LÄS ÄVEN: Mannen som sköt John Lennon: ”Numera är jag helt ofarlig att släppa ut”
Tre mord som inträffade tidigare under 1960-talet – på paret Robert Domingos, 18, och Linda Edwards, 17, som sköts ihjäl 1963, samt knivmordet på en 18-årig kvinna vid namn Cheri Jo Bates 1966 – misstänks i efterhand vara utförda av honom. Och när Donna Lass, 25, försvinner utan ett spår från en liten stad i Nevada 1971 faller misstankarna åter på Zodiacmördaren. Men till skillnad från de tidigare fallen finns det inga definitiva bevis som binder honom till dem. Det är som att den märklige och ondskefulle mördaren plötsligt har gått upp i rök.
1974 kommer ett sista brev från honom, skickat till polisen. I brevet skryter han om att ha mördat 37 personer, en siffra som de flesta har avfärdat som orealistisk. Brevet innehåller även en strof från musikalen The Mikado:
”Han kastade sig ned i det böljande havet och ett eko steg upp ur självmordsgraven.”
Betyder detta att Zodiacmördaren strax därefter tog sitt eget liv?
Ingen vet. Nära 50 år har gått och cirka 2 500 män har intervjuats i en polisutredning som än idag är aktiv. Men ingen har någonsin kunnat gripas.
En sak är klar: Debatten om vem ”Zodiac” var – och varför han till synes helt plötsligt bestämde sig för att sluta mörda folk – kommer att fortsätta pågå i många år framöver.
De har misstänkts vara Zodiacmördaren
Arthur Leigh Allen
Före detta lärare som bodde nära det första offret, Darlene Ferrin, och eventuellt kände henne. Ska ha berättat om morden för en kompis, och dömdes senare till fängelse för sexuella övergrepp på en pojke.
I början av 1990-talet identifierades han som mördaren av det överlevande offret Michael Mageau, men dog av en hjärtattack 1992 innan han kunde åtalas. Senare dna-tester har dock visat att Allens dna inte fanns på något av Zodiacbreven, och inte heller hans handstil matchade.
Ted Kaczynski
Mannen som skulle gå till historien som ”Unabombaren” – och som idag sitter dömd till livstids fängelse för tre mord – figurerade ett tag i Zodiacutredningen.
Kaczynski bodde i området för flera av morden, och hade liknande handstil som Zodiacmördaren. Men hans utseende stämde inte in på mördarens signalement.
Bruce Davis
Davis var nära vän till den notoriske mördaren Charles Manson och deltog i ”Manson-familjens” brutala mord på bland andra skådespelerskan Sharon Tate. Eftersom morden ägde rum i samma delstat började polisen intressera sig för Bruce Davis. Han sågs av vittnen nära ett av dubbelmorden och greps strax efter Zodiacmördarens sista kända offer – vilket skulle förklara varför morden upphörde. Men några klara bevis som pekar ut Davis som mördaren finns inte.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
