Spökskeppet som aldrig sjönk: Varför flydde besättningen?

Att skeppet var i usel kondition var visserligen ett ­faktum.

Slitna motorer. Rostiga rör. Dåliga pumpar. För få livbåtar och flytvästar. En komradio med en räckvidd på blott tre kilometer.

Å andra sidan var 21 meter långa MV Joyita med sitt tjocka träskrov i det närmaste osänkbar.

Så varför valde de 25 människorna ombord att plötsligt överge sitt fartyg mitt ute på Stilla havet?

Ja, ännu sju decennier senare är dramat norr om Samoa i oktober 1955 en olöst gåta.

”Stilla havets Mary Celeste” – som Joyita kommit att kallas ­efter det amerikanska spökskepp som hittades övergivet utanför Portugals kust 1872 – tillhör sitt sekels stora sjö­mysterier.

Fartyget hade 1931 byggts i Los Angeles som en lyxyacht åt filmregissören Roland West. Namnet Joyita betyder ”Lilla Juvelen” och var en blinkning till dåvarande hustrun Jewel Carmen.

West var själv en skandalomsusad figur. Debuterade 1925 med B-skräckkomedin The monster, nominerades 1929 till en Oscar för Alibi och hamnade i blåsväder när älskarinnan och skådespelerskan Thelma Todd hittades ihjälgasad i hans garage 1935.

För var det verkligen självmord?

Ryktades ha mördat Thelma Todd

Ryktet gick att Todd i själva verket bragts om livet ombord på Joyita. West skulle därefter ha förts iland och placerat liket i garaget.

Inget åtal följde visserligen, men Wests karriär hade fått sig en rejäl knäck.

Snart var han persona non grata i Hollywood och tvingades fyra år senare sälja sin yacht.

Joyita gick därefter först som passagerarfartyg till Mexiko och sedan som patrullbåt på Hawaii, överlevde med nöd och näppe attacken mot Pearl Harbor och hamnade om­sider som charter- och fiskebåt på ­Samoa.

Det var från denna polynesiska ö som Joyita gled ut klockan fem på morgonen den 3 oktober 1955 med destination Tokelauöarna, 430 kilometer norrut.

Ombord fanns 25 personer, varav nio var passagerare, bland dem en regeringstjänsteman, en koprahandlare, en läkare med uppdrag att utföra en amputation på Tokelau samt två barn.

Joyita drev omkring på havet

I lasten fanns timmer, medicin, mat­varor och 80 tomma oljefat.

Resan var beräknad till högst 48 timmar, men när inget hörts av Joyita efter tre dygn drogs en sökaktion igång med hjälp av det nyzeeländska flygvapnet.

Det skulle dock dröja ända till den 10 november innan Joyita återfanns herrelöst drivande av kaptenen ­Gerald Douglas på fraktskeppet ­Tuvalu nästan 100 mil väster om sin planerade rutt.
Fartyget visade sig vara vattenfyllt och i bedrövligt skick.

Kommandobryggan var avslitet, fönster trasiga och de elekt­riska klockorna hade stannat på 22.25.

Alla livbåtar, flytvästar, skjutvapen, matvaror och navigationsinstrument var försvunna.

Så även alla människor ombord.

Oroväckande var också att den medföljande doktorn Andy Parsons läkarväska låg kvar på däck. Och i den en bunt blodiga bandage …

Inga spår har hittats

Så här i efterhand tycks denna ryktbara färd redan från början ha varit ett vågspel. Tolv år tidigare hade Joyita blivit svårt skadad vid en grundstötning. Reparationen var ett fuskverk. De rostfria rören av mässing och koppar hade ersatts med galvaniserat järn.

Nu hade uppenbarligen ett av dem rostat sönder och sprungit läck. Varvid maskinrummet på kort tid kom att fyllas med vatten.

Ingen riktig fara på taket, dock.

Kaptenen Thomas H ”Dusty” Miller var en erfaren sjöbuss som mycket väl visste att hans fartyg tålde både hård sjö och en rejäl läcka.

Joyita skulle fortsätta flyta på sitt bastanta skrov av ceder, ek och kork.

Dessutom fungerade fortfarande den ena av de två motorerna och det fanns gott om diesel i tankarna. Far­tyget skulle fortfarande kunna ta sig till Tokelau, om än i långsammare takt.

Så varför gå i livbåtarna?

För att man plötsligt blev attackerad av någon eller ­något?

Miste sin kapten?

Upplevde något så fasansfullt att man flydde i panik?

Den stora knäckfrågan är förstås varför man aldrig funnit det minsta spår efter de 25 som försvann: ingen drunknad kropp, ingen bit av en livbåt eller några personliga tillhörigheter.

25 personer försvann

Ironiskt nog blev dramats enda ”överlevare” istället det olycksdrabbade fartyget Joyita.

Men blott i några få år.

Efter att åter ha försatts i sjödugligt skick råkade skutan 1959 ånyo ut för en olycka i form av en grundstötning.

När länspumpen drogs igång visade den sig dessutom av misstag ha ­monterats fel och sög istället in ännu mer vatten i skrovet.

Joyita blev nu på allvar känd som en riktig otursbåt. Den övergavs inom kort av sin ägare och slaktades på all utrustning.

En turistbyrå på Samoa hade ett tag planer på att förvandla skrovet till ett museum, men även dessa planer gick om intet.

Sista spåren av spökskeppet är från mitten av 1970-talet, då de sista vrakdelarna försvann, förmodligen i händ­erna på nyfikna turister och samlare.

Men än idag hålls mysteriet levande, inte minst på grund av de lokala myndigheterna som inte tycks veta hur man ska kategorisera de 25 personerna som var ombord när Joyita förliste. Man har valt att kalla dem ”försvunna”, inte döda.

7 teorier om varför Joyita övergavs

1. Japansk stridsbåt

Fyra knivar märkta ”Made in Japan” åter­fanns på däck, vilket eldade igång ett rykte att Joyita attackerats av en japansk stridsbåt. Efter världskriget levde en starkt antijapansk stämning kvar i Stilla havet. En teori är att Joyita råkat hamna alltför nära en hemlig militärbas och de ombordvarande därför angripits och dödats.

2. Pirater och sjörövare

Att stora delar av lasten var försvunna kan möjligen tala för att Joyita attackerats av sjörövare. Det skulle förklara de blodiga bandagen, men inte varför fartyget var så illa skadat. Eller skedde det sistnämnda först när de ombordvarande dödats och dumpats i havet? Och Joyita drev herrelöst omkring, utsatt för hårda vindar, höga vågor och vassa rev?

3. Bråk ombord

Kapten ”Dusty” Miller var inte en person som frivilligt skulle ha övergett sitt fartyg, hävdade med bestämdhet hans gode vän och kollega S B Brown.

Enda skälet till att Miller inte återfanns ombord måste därför ha varit att han blivit ­dödad, troligen i ett bråk med styrmannen Chuck Simpson. Det hade länge rått en stark antagonism mellan de två männen, påstod Brown.

Kanske föll båda överbord eller skadades svårt under slagsmålet, varvid övriga ombord flydde i panik i ­livbåtarna?

4. Övernaturlig förklaring

Samoa ligger visserligen långt från den legendomsusade Bermudatriangeln, men det hindrar inte att katastrofen på Joyita även har getts övernaturliga för­klaringar.

De mest fantasifulla handlar om angrepp av ett gigantiskt sjöodjur, ett kollektivt självmord eller att aliens ska ha bortfört alla de 25 ombord till en annan planet.

5. Kalla kriget

Eftersom mysteriet inträffade mitt under det kalla kriget menar vissa att de ombordvarande kan ha tillfånga­tagits av en sovjetisk ubåt.

Kidnappare brukar dock kräva en lösesumma eller ­något annat i utbyte. Och ­något sådant krav framfördes aldrig.

6. Skuldsatt kapten

Kapten Miller var vid sitt försvinnande hårt skuldsatt, vilket väckte misstanken att det hela rörde sig om ett försäkringsbedrägeri.

Men varför återvände han i sådana fall aldrig för att kräva in sina pengar?

Mot denna teori talar också att Miller strax före avfärd hade signerat ett kontrakt med regeringen som garanterade honom regelbundna turist­turer mellan Samoa och Tokelauöarna i flera år framöver.

7. Myteri utbröt

Propsade övriga besättningen på att Joyita skulle vända tillbaka till Samoa när skrovet började läcka? Och kapten Miller vägrade eftersom han visste att hans båt var osänkbar? I sådana fall skulle ett myteri ha kunnat utbryta, varvid Miller dödades och alla gav sig av i livbåtarna för att hitta en närliggande hamn.

Detta förklarar ändock inte varför inga rester av vare sig livbåtarna eller människorna ombord någonsin återfunnits ilandspolade på någon närbe­lägen strand.