När vår dotter Elin växte upp var hon en frisinnad själ. När hon träffade Henrik förändrades hon. Han studerade ekonomi och Elin läste litteratur men ett halvår senare bytte hon till juridik. Vi blev förvånade. Elin hade tidigare pratat varmt om sina litteraturstudier men nu viftade hon bort dem som hobby.
– Det gäller att satsa på något som man kan bygga en bra framtid på, sa hon.
Efter studierna fick de välbetalda arbeten. De köpte en dyr lägenhet och skaffade sig dyra nöjen.
Jag fick allt svårare för Henrik. När de berättade att de skulle gifta sig kände jag ingen genuin glädje.
De fick två barn, Pontus och Matilda. Jag och min man älskade våra barnbarn och tillbringade mycket tid med dem. Men med åren blev deras fritid väldigt uppbokad. Det var sport och musik. Jag blev allt mer bekymrad.
Jag trodde att det skulle leda till problem. Pontus började lägga sig till med ett hårt skal men där bakom anade jag en skörhet.
Matilda ansträngde sig för att vara den duktiga flickan men hon var osäker på sig själv.
Barnens prestationer var det enda som räknades
Barnen fick bekräftelse utifrån hur det gick i skolan och med alla aktiviteter. Det var bara prestation som räknades.
En helg när Elin och Henrik var bortresta skulle barnen bo hos oss. Vi hade fått instruktioner om helgens aktiviteter. Det var läxor, tennis och piano. Fredag kväll när jag läste en godnattsaga frågade Pontus plötsligt om de behövde gå på den där tennislektionen.
– Kan vi inte säga att läraren var sjuk?
– Vi kan väl få vara lediga den här helgen? sa Matilda.
Det gjorde mig ont att barnen gick miste om en kravfri barndom. Hur kunde Elin tycka att detta var okej?
Vi bestämde oss för att göra barnen till viljes. Vi avbokade aktiviteterna och istället blev det några stressfria men lekfulla dagar.
Föräldrarnas höga krav fick konsekvenser
När Elin och Henrik kom hem berättade vi alltihop för dem. Jag hade räknat med att de skulle bli irriterade men det blev värre än så.
De vägrade lyssna och ville inte alls ta till sig att barnen varken ville ha fullbokade helger eller mådde bra av dem.
De menade att vårt agerande var respektlöst. De investerade mer i sina barn än de flesta och det borde vi inse!
Jag försökte förklara att det är skillnad på att investera pengar och omsorg men det gjorde dem bara ännu argare. Efter detta fick barnbarnen inte sova hos oss fler gånger.
Problemen lät inte vänta på sig.
Pontus var bara tolv år när han blev hemkörd berusad av polisen. Skolan larmade om att Matilda var stressad. Det som vände allt var att Elin blev allvarligt sjuk. Den händelsen fick henne att stanna upp och tänka om. Plötsligt var det som om hon började hitta tillbaka till sig själv igen.
Äktenskapet höll inte. Idag lever barnen mestadels hos Elin.
Vi träffar dem så ofta vi kan och numera mår de mycket bättre. Det gör även Elin och vi kunde inte vara gladare över att ha fått vår dotter tillbaka!
Gunnel
Skicka in din berättelse!
Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.
Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se
Välkommen med din läsarberättelse!
Carina Löfgren, redaktör