Fårfarmaren William Brazel stirrade förundrat på varelserna bland vrakspillrorna. Första tanken var att det rörde sig om en grupp barn. Alla var döda, bleka och mycket utmärglade, som om de hade utsatts för långvarig svält, möjligen också blivit svårt brända. Dagen innan hade han hört en explosion, som från en åskknall. Men när han närmare granskade de magra liken, fann han att de inte verkade mänskliga:
Kala huvuden, stora ögon, små munnar, två hål istället för näsor, extremt långsmala lemmar och en uppskattad vikt på högst 25 kilo.
Och vad var det egentligen för en farkost som de hade flugit med? Han lyfte förbryllat på metalldelar som slitits loss vid kraschen. Av formen att döma saknade farkosten helt vingar. Snarare såg den ut som en jättelik, blänkande diskus.
Som ett … flygande tefat.
I hast återvände William Brazel till sin gård utanför Roswell i New Mexico och ringde den lokala sheriffen:
– Jag tror mig ha gjort ett intressant fynd …
LÄS ÄVEN: Terracottaarmén upptäcktes av en slump – ingen kände till jättemonumentet
Fast hur intressant förstod varken Brazel, sheriffen eller den lilla grupp soldater som snabbt kallades in för att bärga det störtade vraket, förrän lokaltidningen Daily Mail of Roswell den 9 juli hade en sensationell rubrik:
“The air force found UFO in Roswell” – “Flygvapnet fann ufo i Roswell”.
En världsnyhet fullt i klass med när en viss snickarson från Nasaret knappt 2000 år tidigare förkunnade att han var Guds son, om man säger så. Därför blev många en aning förbryllade när militären, via en major Jesse Marcel, bara några timmar senare höll presskonferens och serverade en knastertorr dementi:
– Tyvärr, vi tog fel. Det var inget ufo. Bara en vanlig väderballong.
Men ännu – mer än sju decennier senare – känns efterskalvet från Roswell-incidenten, som den kom att kallas, bland hängivna ufojägare. Många av dem är övertygade att pratet om en ballong bara var en mörkläggning signerad CIA och försvarsmakten. De tror istället att kylrum djupt under Nevadas ökensand än idag gömmer de förolyckade rymdvarelserna.
Långa avstånd
Det främsta argumentet mot ufos handlar förstås om rymdens hisnande avstånd. Även om resandet skulle ske med ljusets hastighet – vilket forskare hävdar är omöjligt – skulle det ta fyra år att ens ta sig till vår närmaste stjärna.
För Voyager I tog det 38 år att lämna vårt eget solsystem, och det krävs ytterligare 70 000 år för att nå Proxima Centauri.
Men om det verkligen stämmer – som vår tids kanske skarpaste hjärna Stephen Hawking hävdade – att det finns lika många planeter i universum som sandkorn på jorden? Samt ponerar att det bland dem kan finnas civilisationer så extremt framstående att de uppfunnit sätt att hitta genvägar, så kallade maskhål, mellan galaxerna? Ja, då kanske ändå konspirationsteoretikerna kan ha rätt.
LÄS ÄVEN: Indusfolkets gåtfulla försvinnade: Varför kollapsade civilisationen?
Hur som helst har dragningskraften till de ogästvänliga öknarna i USA knappast klingat av sedan juli 1947.
Vad alla tycks överens om är att Area 51, som den utpekade militärbasen kallas, är en av jordens mest hemlighetsfulla platser.
Extremt få vet vad som egentligen gömmer sig under den heta sanden. Satellitbilder visar mystiska master, höga staket, sju kilometer långa landningsbanor och bilvägar som tycks försvinna rakt in i bergskanter.
Det var otvivelaktigt här som USA provsprängde kärnvapen på 50-talet. Men det var också hit som spåren oftast ledde när agenterna Mulder och Scully letade mystiska sammansvärjningar i tv-serien Arkiv X.
Bilder av utomjordingar, som påstås ha fotograferats i Area 51, går idag att hitta på varje ufo-sajt med självaktning. Det finns till och med filmer som påstås visa hur långväga gäster sprättas upp av vitklädda obducenter. Kropparna tycks vara betydligt mindre än en människas. Huvuden saknar hårväxt, armarna är oproportionerligt långa och istället för näsa har varelserna två hål.
Oidentifierade föremål
Rykten om utomjordingar tog verklig fart 1989 tack vare en viss Bob Lazar, som hävdade att han under en tid arbetat med utomjordiska farkoster i Area 51. Han påstod sig till och med ha mött en tillfångatagen besättning, inspärrade som djur i ett zoo.
Att Lazar var en före detta bordellägare (!), som efteråt tvingades korrigera sin historia på ett par geografiska punkter, har inte minskat varken hans eller Area 51:s ryktbarhet.
Om man idag åker väg 375 – “The Extraterrestial Highway” i folkmun – mot staden Rachel, möter man skyltar som pekar ut “UFO crash site” och ett litet museum som glatt varvar myt och vetenskap.
LÄS ÄVEN: 3 fyrvaktare försvann spårlöst – i en storm som kanske aldrig ägde rum
En av de mindre fantasifulla förklaringarna som ges är att fårfarmaren Brazels fynd var en så kallad Mogulballong. Den skapades av fysikern Charles B Moore, som 1947 var inblandad i ett projekt för att spionera på ryssarnas kärnvapenprogram. Under ballongen hängde mikrofoner som var så känsliga att de kunde uppfatta ljudet från en amerikansk kärnsprängning i södra Stilla havet 1 000 mil längre bort.
Ballongen skulle ha kapsejsat under ett åskoväder. I alla fall enligt den officiella versionen, som gavs
av flygvapnet så sent som 1994, efter att en kongressledamot krävt fakta i Roswellfallet. Tre år senare kom
ett annat “erkännande”:
Vrakdelarna kom från en prototyp till jaktplanet F117 och “utomjordingarna” var i själva verket testdockor av det slag som används vid krockprov.
Charles B Moore, som dog 2010, var dock själv inte främmande inför att det existerade ufon. Den 24 april 1949 hade han själv bevittnat hur ett oidentifierat flygande föremål korsat himlen över Arrey i New Mexico. Den observationen förklarades senare som “en stor meteor”.
Udda teorier
Bränsle på ufo-brasan gav också den nu pensionerade majoren Jesse Marcel, som i en intervju med ufologen Stanton Friedman påstod att han fått order att ljuga om bärgningen. Delar från en störtad farkost, okänd för militären, skulle strax före presskonferensen ha bytts ut mot en väderballong.
Han fick indirekt stöd från ännu ett vittne, Beverly Bean, som växt upp på en farm strax intill bärgningsplatsen. Hennes far Melvin E Brown skulle ha berättat att han sett militären frakta bort kroppar från småväxta utomjordingar en dag i juli 1947.
1987 publicerades också dokument som påstås bevisa att USA:s president Harry Truman 40 år tidigare gett försvarsminister James Forrestal i uppdrag att skapa en hemlig organisation, “Majestic 12”, för att hantera utomjordingarnas ankomst på jorden. Namnteckningarna visade sig dock vid närmare granskning vara förfalskningar.
LÄS ÄVEN: Loch Ness-odjuret: Så skapades en av världens mest jagade fantasivarelse
Om det nu inte rörde sig om medveten desinformation, vilket många ufologer hävdar. För dem
är Area 51 fortfarande en plats där utomjordingar finns undangömda, döda eller levande.
Vissa påstår också att det var på Area 51 som den första månlandningen i själva verket ägde rum.
Enligt den teorin nådde Neil Armstrong och hans besättning aldrig månen, utan agerade i en jättelik underjordisk studio.
Om man tittar noga på skuggorna från tv-sändningen, märker man att de går åt olika håll, vilket bevisar att ljuset i själva verket kommer från stora strålkastare, menar de rättroende.
Till sist den kanske allra mest udda teorin, lanserad 2011 i en bok av författaren Annie Jacobsen:
Anledningen till att Area 51 existerar är att nazisten Josef Mengele och Sovjetunionens ledare Josef Stalin – inspirerade av Orson Welles berömda radiodramatisering av H G Wells Världarnas krig – 1938 beslöt sig för att orsaka ufo-panik i USA.
Två av 1900-talets ondaste män fyllde ett jaktplan med 12–13-åriga barn som plastikopererats för att likna marsmänniskor. Planet fjärrstyrdes från ett annat plan och hade för avsikt att landa nära en större stad på självaste nationaldagen. Dock hamnade det ur kurs och störtade istället i den ödsliga öknen.
Vad är Area 51?
Area 51 är den inofficiella benämningen på en amerikansk militärbas för USA:s flygvapen som ligger i Lincoln County i Nevada norr om Las Vegas. Anläggningen går under flera namn: Nellis Test Range, som är officiellt namn för övningsområdet som Area 51 är en del av, Dreamland, det används oftast av piloter som ett namn på det förbjudna luftområdet, och Groom Dry Lake, som platsen heter på kartan.
