Margit Blomqvist
Ålder: 91.
Bor: Borås.
Yrke: Sömmerska.
Min symaskin: Husqvarna Viking.
Därför gillar jag min symaskin: Den är fantastiskt bra! Man kan sy en hel del på den; olika
sömmar, knapphål och knappar. Och den syr så fina stygn! På min första fick man trampa
själv och kunde bara sy raksöm, så det är verkligen skillnad.
Margit Blomqvist köpte sin första symaskin när hon var 14 år. Foto: Anna Rehnberg
Margit Blomqvist, 91 år, har inte bara upplevt textilindustrins olika faser under ett helt yrkesliv som sömmerska. Hon har också använt det mesta av fritiden till att sy och handarbeta – för att inte tala om alla byxor som behövde lagas när barnen var små.
– Baka och sy, då mår jag gott, säger hon och dukar fram ett blått kakfat på fot med prydligt upplagda bakverk.
När Margit Blomqvist som 14-åring köpte sin första symaskin undrade hennes mamma vad hon skulle ha den till. Men Margit hade bestämt att hon ville lära sig sy, och tack vare sitt första arbete – på en stickfabrik i Borås – kunde hon köpa den dyrbara maskinen på avbetalning. På fabriken stod Margit och drog ut trådar i avvikande färg för att skilja ett jumper-framstycke från ett annat, då de stickats i ett långt sjok.
Jobbade sig upp på Algots
Snart började Margit arbeta på det kända klädföretaget Algots. Hon började som springflicka, fick sen börja sy vid det löpande bandet och avancerade så småningom till föreståndare för ett av banden, med 50 sömmerskor under sig. Hon minns med värme Borås storhetstid då “alla hade jobb” och horder av cyklister strömmade från fabrikerna under lunchrasten. Som småbarnsmamma var hon hemma några år och arbetade med “hemsöm”: Man sydde på uppdrag av en fabrik i hemmet, mellan blöjbyten och matlagning.
Under alla år som avlönad sömmerska sydde Margit Blomqvist till hemmet och familjen, både nya kläder och lagning av det som gick sönder. Inte sällan fick hon uppdrag av folk i bekantskapskretsen.
Bland alla plagg hon sytt minns hon särskilt en fin, blå långklänning som hon sydde till sig själv för en danstävling 1943. Hon och danspartnern fick flera priser.
– Då var jag fin, säger Margit.
Margit säger att hon inte hade kunnat tänka sig ett annat yrke än sömmerska. Men arbetet har kostat på; båda tummarna är stelopererade och hon förtidspensionerades vid 60 års ålder för ryggvärk. Vid det laget hade nästan alla en gång så blomstrande textilfabriker i Borås gått i graven.
– Algots var bland de sista som stängde, då var jag ledsen.
Syintresset har gått i arv
Att sy och handarbeta är i dag en stor avkoppling för Margit Blomqvist. Hennes lägenhet är fylld av broderade kuddar och tavlor, och i garderoberna hänger nysydda barnkläder som barnbarnsbarnen ska få i present. Genom åren har hon hunnit avverka gissningsvis sju symaskiner, den sista är bara några år gammal. För broderi har hon en egen plats i teverummets hörn. Där står en ordentlig lampa med justerbar höjd, fastsatt förstoringsglas och en hållare med fack för sax och trådar och hängande stickor. Just nu pågår arbete med en duk och en kudde med en rosenbukett.
Syintresset har gått i arv till dottern och de besöker regelbundet symässor ihop och åker och fyndar på stora tygaffärer. Eftersom båda är så produktiva har de delat upp vem som syr åt vilka barn i släkten.
– Jag får ju inte ta jobb från henne!
Av Elsa Persson
