PÅ ETIOPISKA VÄGAR
“Snart är det nog bara en timme kvar.”
Guidens vaga svar på den rastlösa frågan: “Är vi inte framme snart?”, sammanfattar perfekt hur det är att resa på den etiopiska landsbygden.
För det går inte särskilt fort på de etiopiska vägarna. En stor utbyggnad av vägnätet pågår visserligen. Utländska investerare, med kineserna i spetsen, har asfalterat spikraka expressvägar. Men de mindre vägarna, de som leder till små städer och till byarna, är fyllda av hål, getter, hundar, stenar, kor och försäljare. Sitt effektiva jag, den som räknar kvartar och som helst vill komma i tid till möten, är det alltså lika bra att lämna på hotellrummet. Här höjer å andra sidan ingen på ögonbrynen om vi är en halv dag sena. Och jag lär mig snabbt: här är det enklare att prata om avstånd i tid än om kilometer och mil.
Vi har lämnat huvudstaden Addis Abeba bakom oss, och är på väg mot Oromia i sydöstra delen av landet. Jag reser med representanter för Svenska kyrkan. Icakuriren har nyligen inlett ett samarbete med kyrkans internationella avdelning, och nu vill vi från redaktionellt håll se de projekt som kyrkan arbetar med. Trots stabil ekonomisk tillväxt i Etiopien under senare år, lever nästan 80 procent av befolkningen i fattigdom. Jag vill veta hur man kan arbeta med fattigdomsbekämpning, hur man kan hjälpa människor att förbättra sina levnadsvillkor.
Min reselitteratur: “438 dagar” av Johan Persson och Martin Schibbye – om journalisternas tid i Kalityfängelset, “Bakom ljuset” av Åsa Nilsonne, deckare som utspelar sig i Etiopien, där Åsa delvis är uppvuxen, “The Emperor”, den polske författaren Ryszard Kapuscinskis reportagebok om kejsaren Haile Selassie och Lonely Planets reseguide om Etiopien.
Efter en dags skumpig bilresa checkar jag in på hotellrummet i Goba. Här finns inget varmvatten i duschen, men heller inga (synliga) kackerlackor, som det vimlade av på hotellet i Addis Abeba. Jag breder ut sovsäcken på sängen och lägger mig raklång. Elektriciteten stängs av på natten, men i skenet av pannlampan dyker jag ner i min reselitteratur. Efter några timmar tvingar jag mig dock att släcka lampan. Det blir en lång dag imorgon.
Nu väntar besöken i byarna.
Av Anna Wahlgren
Läs också:
Dag 2 – Liten ekonomisk insats – stor framtidstro >>
Dag 3 – Att jobba med kvinnlig tolk >>
Dag 4 – Injera dag ut och dag in >>
