Mediadöden – ett hot mot demokratin

Jokkmokk, en av allt fler vita fläckar på mediekartan. Under 2000-talet har de båda lokaltidningarna Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren bommat igen sina redaktioner i den vidsträckta fjällkommunen, som är större än Skåne, Blekinge och Halland tillsammans.
P 4 Norrbottens halvtidstjänst är indragen sedan länge. SVT Nordnytt, som bantat bort närmare tio tjänster centralt, finns som närmast i Kiruna och Luleå cirka 20 mil bort. Att någon tar sig därifrån för att göra ett inslag händer sällan oftare än varannan månad.

Information på display

En display på Apotekshuset är nu en av de viktigaste, återstående källorna till lokal information, förklarar en tjej vi träffar på byn. NSD:s gamla lokalredaktion på Storgatan har blivit zoo-affär. Jokkmokks kommunalråd Robert Bernhardsson beklagar situationen:
– Det är olyckligt. Känns inte alls bra. Utan lokal bevakning syns varken orten eller människorna, och så småningom sätter sig osynligheten som en norm. Att vi inte ska finnas med i samhällsdebatten alls. Sverige blir mindre, helt enkelt.
– Det är så tyst om allting, säger en annan Jokkmokkbo, ett uttalande som fått ge titel åt en studie från Stockholms universitet om livet i norrbottnisk medieskugga. Jokkmokkborna upplever mediebevakningen som “undermålig med sporadisk kommunrapportering utan djup och granskning”, enligt studien av Elizabeth Granqvist Elangowan och Linda-Marie Nilsson.

Förväntar sig gratis nyheter

Läget är likartat i stora delar av övriga Sverige. På tio år har var fjärde journalist lämnat de svenska dagstidningarna, och närmare hundra lokalredaktioner försvunnit.
Bakgrunden är “gammelmedias” kris när annonspengarna forsar till en handfull amerikanska jätteföretag som Google och Facebook, där före detta prenumeranter även förväntar sig att få nyheterna serverade gratis. Fast vem ska producera dem?
I den uppmärksammade rapporten Landsbygd i medieskugga larmar forskarna Gunnar Nygren och Kajsa Althén om att nedmonteringen av den lokala nyhetsbevakningen ytterst är ett hot mot demokratin.
– Folk vill veta vad som händer där de bor, och den lokala journalistiken är därför den allra mest lästa. När den försvinner blir det svårare att förstå vad som pågår i samhället. Möjligheterna att ta del av lokal debatt och
politik minskar, säger Gunnar Nygren som är professor vid Södertörns högskola.
Han får mothugg av ett antal chefer inom Mittmedia-koncernen, som menar att fasta lokalredaktioner tillhör det förflutna och kanske inte är så mycket att sörja. Nya, digitala, rörliga arbetssätt med live-chattar, bildflöden och direktsändningar är vad som gäller. Av detta syns dock mycket lite i exempelvis Jokkmokk. Finansieringen är fortsatt oklar.

Återgivet material

– I grunden är jag ändå optimist, säger Gunnar Nygren.
– De betalda, prenumererade dagstidningarna har det ju svårt, men hyperlokala webbsajter med nyheter har uppstått på sina håll, och det finns i dag ett 40-tal endagarstidningar med lokalt material som sammantaget ökar sin upplaga.
I fjol började nyhetssajten Eljester samla in och kostnadsfritt lägga ut material om Norrbotten på nätet.
– Syftet är att motverka den medieskugga som uppstått när TT, TV 4 och tryckta medier dragit sig bort härifrån, säger grundaren Markus Pettersson.
Eljester gräver inte fram några egna nyheter, utan återger material som lokaltidningarna, SVT och andra redan publicerat. Kritiker kallar det för att parasitera. Markus Pettersson slår ifrån sig:
– Vi hjälper snarare de traditionella medierna att nå ut, så att fler kan upptäcka Norrbotten.