Jennie-Ann Olsson: ”Ödehuset skulle rivas – jag fick panik”

Ytterdörren till det vitmålade huset knarrar försiktigt när Jennie-Ann Olsson öppnar den och kliver in. Att det pågår ett omfattande restaureringsarbete här inne syns direkt. På ena långsidan gapar ett hål där två fönsterbågar plockats ner för att renoveras, och flera av väggarna i de tomma rummen är strukna med brun lera. Att lerklina innerväggar var vanligt förr i tiden som ett sätt att jämna ut och göra huset mer vindtätt.

– Häromkring använde man lera nästan överallt och så såg det ut i stora delar av södra Sverige. Ofta tog man leran som fanns på gården, säger Jennie-Ann Olsson medan hon visar runt i det väl tilltagna huset.

Kurser i byggnadsvård

Sedan några år tillbaka driver hon byggnadsvårdsbutik, och för ett par år sedan tog hon över den här gården som stått öde i nästan tjugo år. Fram tills för några år sedan ägdes den av två bröder. När de dog såldes huset med tillhörande mark till en bonde i byn. Eftersom han var ute efter odlingsmark togs beslut att huset skulle rivas.

– Jag har gått förbi och fascinerats av det här huset under många år så när jag fick reda på att det skulle rivas fick jag panik. Jag hörde av mig till ägaren och lyckades köpa det, sedan var det bara att hitta på vad jag skulle ha det till, skrattar Jennie-Ann som ganska snart bestämde sig för att huset skulle bli en plats för kurser i byggnadsvård.

Icakuriren Hem och trädgård

Läs även: Erika Åberg har renoverat sitt drömhus: Här sitter kärleken i väggarna

Renoveras i etapper

Första åtgärden var att lägga om taket som läckte in på flera ställen. Sedan dess har arbetet flutit på i etapper, ofta kopplade till någon kurs där deltagarna har fått vara med och jobba på huset. Fönster har renoverats, fasaden har lagats och väggar har lerklinats.

Vi går in i köket där vedspisen fått vila i tjugo års tid.

– Den sista som bodde här var mamman till de två bröderna, hon blev 107 år gammal. Hon levde med den här standarden ända till 2005, säger Jennie-Ann och tittar sig omkring i lantköket med luckor i en mild blå färg.

Planen nu är att göra huset beboeligt så att kursdeltagarna kan sova över här. Det innebär att fortsätta med lerkliningen som sedan ska målas med äggoljetempera, slipa golven och renovera badrummet. Även om ambitionen är att bevara så mycket som möjligt är målet inte att återställa huset till originalskick.

Icakuriren Hem och trädgård

Läs även: Guide: Så målar du med linoljefärg

Återbruka, vårda och reparera

– Jag vill inte göra en antikvarisk återställning utan mer tänka återbruk och se till att använda de material som funnits i huset tidigare. Det är det som är byggnadsvård för mig, att vårda och reparera. Det här huset är otroligt friskt, det har regnat in i tjugo års tid men annars mår byggnaden bra. Det är för att det bara är material som andas. Fortsätter man med det kan huset stå i 150 år till, konstaterar Jennie-Ann.

Vi lämnar den blivande kursgården och tar oss en knapp kilometer längs landsvägen till huset där ­Jennie-Ann och hennes man Axel är bosatta sedan nio år tillbaka. På den grusade gången springer en liten flock ankor runt och inne i köksträdgården blommar det för fullt. Längs med husets ena gavel sträcker sig tomatplantorna mot den ljusgula väggen. Att paret hamnade här var något av en slump.

– Vi var på jakt efter ett äldre hus som inte var sönderrenoverat och som behövde kärlek. Vi ville ha någonting som vi kunde vårda. Efter många års letande dök det här huset upp och när vi kom hit blev vi förtjusta direkt, säger Jennie-Ann.

De flyttade hit från en tvåa i Majorna i Göteborg och kunskapen om hur man tog hand om ett gammalt hus var begränsad.

– Vi kunde i stort sett ingenting. Vi började med en fönsterrenoveringskurs den första sommaren och sedan har vi frågat oss fram och lärt oss under tiden som vi arbetat med huset.

Öppnade butiken Lin och Lera

För Jennie-Ann blev flytten starten på en ny väg i arbetslivet. Efter några år av renovering och djupdykning i byggnadsvården lämnade hon jobbet som avfallssamordnare på kommunen och startade Lin och Lera. 

Hemmets Journal Hem och trädgård

Läs även: Malin och Tommy klarar sig bra utan el och vatten: ”Det är så här en fäbodstuga ska se ut”

Butiken är inrymd i det lite mindre huset på gården som även det har genomgått en renovering. Just nu är Jennie-Ann i färd med att laga och måla om fasaden. Inomhus finns tre rum fyllda med linoljefärg, beslag och annat som den som tagit sig an ett gammalt hus kan tänkas behöva.

Redan när butiken öppnade drog Jennie-Ann igång kurser för att sprida kunskap om allt från att laga gamla fönster till att måla med lin­oljefärg och byta ut skadat timmer. Till en början plockade hon in hantverkare för att hålla i kurserna men numera håller hon många på egen hand. Närmast ska hon lära ut hur man gör trälagningar på fönsterbågar.

Icakuriren Kultur

Läs även: Låt husen stå! Sluta riva, börja vårda

Inne i den gamla ladugården vid kursgården står flera snickarbänkar utplacerade på betonggolvet som snart ska fyllas med kunskapstörstande kursdeltagare.

– Det roligaste med kurserna är nästan det som händer mellan deltagarna. Det är ofta blandade åldrar och stor spridning på dem som är med, från unga tjejer till äldre män. Och så jobbar vi mycket med att samarbeta, och det samarbetet mellan generationer blir alltid väldigt bra. I början av kursen sitter deltagarna knäpptysta och nervösa, i slutet är alla vänner.

Hållbar renovering

Tack vare den nya kursgården hoppas hon kunna utveckla verksamheten ännu mer. Dessutom är planen att så småningom flytta butiken till ett av ödegårdens uthus för att samla allt på samma plats. Idéerna för framtiden är många och Jennie-Ann hoppas kunna fortsätta inspirera till hållbart byggande och renovering.

– För mig är det här ett sätt att jobba för hållbar utveckling. Jag märker det på människor som kommer hit, att de vågar gå emot trenden att riva ut kök eller byta ut fönster som ju är en enorm resurskostnad. De gamla fönstren har betalat av sin miljökostnad, det krävs inte mycket för att få dem att hålla lika länge till, säger Jennie-Ann och fortsätter.

– Istället för att köpa nytt kan man med enkla medel som inte kostar plånbok eller miljö särskilt mycket göra saker som känns bra och blir bra. Det är jättefint att se.