Som förälder är det viktigt att inte ge ”korrekthetsfeedback”, pressa på eller ställa ännu fler frågor om det uppstår tystnad när man pratar med sitt barn om hur de mår. Det visar forskning från forskningsprojektet VoiceWell.
Här har Cæcilie Damgaard och Camilla Maria Lindskov erfarit att metoden som ska användas när man pratar med sitt barn om välmående med fördel kan vara en annan än den man brukar använda. Det goda samtalet börjar nämligen med att fråga på ett annat sätt, ge dialogen tid och lyssna.
Läs även: Det här stressar föräldrar mest på familjeresan
När Cæcilie Damgaard och Camilla Maria Lindskov genomförde samtal med forskningsprojektets deltagande unga i omkring 13-årsåldern om välmående visade sig en utmaning snabbt. De unga hade svårt att tala om ett så abstrakt begrepp som välmående när forskarna använde de vanliga öppna och utforskande frågorna. Forskarna bakom studien utvecklade därför en intervjumetod som i stället skapar dialog och delaktighet.
Här erfor de att den metoden gav bättre möjligheter att tala med de unga – och det är de insikter som dessa fem råd bygger på.
1. Börja samtalet på en mindre personlig plats
Att börja på en neutral plats kan öppna för att den unga själv kopplar samtalet till sina egna erfarenheter utan att känna sig pressad att berätta allt på en gång. För det kan kännas som en press, om man frågar direkt om den ungas eget mående. Det kan därför vara en bra idé att börja samtalet någon annanstans, som till exempel en tänkt situation, klasskamrat eller en gemensam upplevelse. Därmed pratar ni om välmående men inte direkt om den ungas eget.
Så kan du fråga:
”Vad tror du krävs för att man ska må bra i en klass?”
”Hur kan man märka om man är en del av en bra gemenskap?”
”Om man skulle göra ett recept på en bra vecka, vad skulle då finnas med i det?”
”Vad tror du kan göra en skoldag svår för dem i din ålder?”
2. Utforska tillsammans
Välmående betyder inte nödvändigtvis samma sak för dig som det gör för din tonåring. Forskning visar att unga kan förstå välmående på många olika sätt, och därför är det viktigt att inte anta att man på förhand känner svaret.
Försök att tillsammans med din tonåring undersöka vad välmående betyder för dem. Ta gärna utgångspunkt i upplevelser från vardagen för att göra det mer konkret. Det kan vara en ingång till ett mer nyanserat samtal om det abstrakta: hur den unga egentligen mår. För om du ställer den abstrakta frågan ”Hur mår du egentligen?”, blir svaret ofta ”Bra” eller ”Okej”.
Undvik att ställa alla frågor direkt efter varandra, ge det tid, lyssna och ta reda på vilka frågor som öppnar upp för samtalet.
Så kan du fråga:
”När kan du känna att en dag har varit bra?”
”Vad kan göra en dag lättare?”
”Vad kan göra en dag tung eller svår?”
”Vem eller vad ger dig energi under veckan?”
”Vad betyder det för dig att må bra?”
3. Lyssna utan att direkt värdera, lösa eller trösta
Undvik att uppträda som den som har de rätta svaren. Den vuxna ska inte svara med ”det är rätt” eller ”så ska du inte tänka”, utan i stället hjälpa den unga att utveckla sina egna tankar och till exempel reagera med ”jaha” eller ”okej” med ett intresserat tonfall, eftersom de orden är mer neutrala. Man ska fortfarande engagera sig, se till att visa det i samtalet och förbli nyfiken.
Så här kan du fråga:
”Kan du berätta lite mer om det?”
”Vad menar du med ‘pressad’?”
”När känner du av det som mest?”
”Är det något du vill ha hjälp med, eller vill du helst bara berätta för mig om det?”
4. Ge tid, pauser och utrymme för halvfärdiga tankar
Att föra en dialog med varandra kräver övning, och det är viktigt att avsätta tid för eftertanke och närvaro. Dialog kräver tid, och tystnad är inte nödvändigtvis ett problem. Den kan vara nödvändig när unga ska tänka över komplexa frågor och hitta ord för något som de kanske ännu inte har formulerat för andra eller sig själva.
Det kan därför vara en fördel att prata tillsammans medan ni gör något annat, som till exempel när ni åker bil, tar en promenad eller lagar mat. Forskning pekar på att det kan vara lättare att prata om svåra eller abstrakta ämnen när samtalet inte sker med direkt ögonkontakt. Det kan göra samtalet mindre intensivt och ge den unga mer ro att tänka och svara.
Läs även: Kan vi låta sexåringen vara ensam hemma medan vi åker till affären?
5. Målet är inte sanningen, utan en trygg samtalsform
Ibland är det viktigaste inte att den unga berättar allt, utan att den unga upplever att det går att prata utan att bli rättad, fixad, övertolkad eller att det genast ageras på. Fråga på ett sätt som ger den unga kontroll över samtalet och som gör er jämlika i samtalet. Försök att se ditt barn som ”expert på sina egna erfarenheter”.
Så kan du fråga:
”Jag vill gärna förstå det, har du lust att berätta lite mer?”
”Tack för att du berättar det för mig. Jag vill gärna lära känna din värld lite bättre.”
”Det du berättar för mig stannar mellan oss, om du vill det?”
”Det är många år sedan jag var ung, så kan du inte förklara för mig hur det är för dig och dina kompisar?”
Artikeln publicerades först hos Alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.
Mest läst just nu
-
Bengt Magnusson minns sitt värsta ögonblick som nyhetsankare: ”Efter sändningen kom tårarna”
-
7 saker du aldrig ska slänga – de kan vara värda mer än du tror
-
Huset hade stått tomt i 30 år – så blev det familjens drömhem
-
Paret längtade efter ett lugnare liv – flyttade till obebott timmerhus i skogen
-
8 magiska julstäder – som du kan ta tåget till
