Köln – med latinsk själ

Det vimlar av lågprisflyg till flera tyska städer. Vi satsade på VM-staden Köln med sin jättekyrka och sitt latinska temperament.

Eftermiddagen är sen och helgen är nära. Folk stressar fram över Domplatz mot centralstationen.
Men jag står helt stilla i strömmen av människor. Jag står där och gapar och undrar om jag någonsin sett en byggnad av samma tyngd och storlek. Peterskyrkan i Rom är större, Empire State Building är högre, men de är inte lika imponerande.

Den gotiska domkyrkan i Köln är helt enkelt overkligt stor. En gigantisk klippa skapad av människohand. Den skjuter 157 meter rakt upp mot himlen och dominerar allt.
Nacken är böjd i 90 grader och ändå kan man inte ta in den. Man får följa enskilda tinnar, torn och spännbågar och sedan pussla ihop bilden av den.

Köln känns inte som en storstad, trots att det bor cirka en miljon människor här. Tempot är förhållandevis lågt och Innenstadt, Kölns centrum, är mänskligt i sina proportioner. Husen är låga, gågatorna många och det mesta finns inom gångavstånd.

Nästa dag vandrar jag genom Altstadt, den gamla stadsdelen vid Rhen. Eller säg nygamla.
Under andra världskriget bombades Köln sönder och samman av det allierade flyget. Men till skillnad från en rad andra tyska städer, nöjde sig inte Kölnborna med ett funktionellt, snabbproducerat centrum. Man ville få tillbaka sitt Altstadt och byggde upp de medeltida byggnaderna från grunden. Resultatet är nästan lika imponerande som domkyrkan. Husfasaderna känns äkta, spröda och lite sneda. Detaljrikedomen är stor. Dekorerade nischer, gjutjärnssiffror med det ursprungliga byggåret och på gatorna kullersten.

I Altstadt ligger de flesta av Kölns historiska bräuhaus. Det är rustika restauranger som ägs av ett lokalt bryggeri. Men de är inte stora ölhallar à la München. Kölns bräuhaus är mer intima.

Jag väljer Peters Bräuhaus på Mühlengasse. Jag sätter mig vid ett massivt träbord och hälsar på min köbe, kypare, som är surare än en gammal postkassörska. De ska vara så, enligt traditionen. Sura och stressade. Jag beställer en öl och zwei kleine schnitzel mit bratkartoffeln und salat.

En snabblektion: Ölet i Köln kallas kölsch och är en tunn lager. Den dricks i stangen, små raka cocktailglas, på två deciliter. I Köln svingar man alltså inte sejdlar. Man pinnar på. Kyparen antecknar på ett ölunderlägg antalet glas som sällskapet dricker.
I övriga Tyskland skrattar man åt dessa pimpinetta stangens, vilket Kölnborna fullständigt struntar i. De tycker att resten av Tyskland är bonnigt och osofistikerat.

Kölnborna ser sig inte ens som tyskar, utan som en sorts halvitalienare. De ger varandra ordentliga kindkyssar, bülzchen, och de är allmänt levnadsglada, på gränsen till gapiga. Deras karneval räknas som den mest partyintensiva i Tyskland.

Den här annorlunda tyskheten beror, enligt Kölnborna, på stadens romerska ursprung.
Och det kanske stämmer. Köln grundlades av romarna som handelsplats och militär utpost. Namnet kommer från det latinska Colonia. Överallt i Köln finns spår efter romarna. Den vackra Dionysosmosaiken i Romersk-germanska museet, delar av den romerska stadsmuren och den romerska vattenledningen, som ledde in friskt vatten till staden från det närliggande Eiffel.

Belgische Viertel, de belgiska kvarteren, heter så för att de flesta gator och torg uppkallats efter belgiska städer. De är Kölns intellektuella, bohemiska kvarter och ligger en bit väster om centrum.

Här vippar folk på stolar vid husväggarna, barn leker på torgen och alla verkar ha tid att bara njuta av en lat lördag. Här ligger också fler butiker och ställen som egensinnige Uwe Welters Groove Attack Records, ruffchica designerbaren Tausend, bordellröda tvättomatkaféet Cleanicum och second hand-butiken Area 51.
Det är ett sorts mini-Berlin.

Jag satsar på retrostället Hallmackenreuther, en ljus och luftig bar-restaurang som behållit halva inredningen från tidigt 60-tal. Minst hälften av gästerna jobbar inom kultur eller media, om man får utgå från stuket på kläder och väskor.
Det är nu inte någon vild gissning. Köln är Tysklands stora mediastad. Närmare 50 000 Kölnbor arbetar inom media- och kommunikationsbranschen.

Rhen, Rhen, Rhen. Den flyter fram som en gigantisk brun, hypnotisk ström av vattenvirvlar. Jag kan inte slita mig. Jag står där och bara tittar på vattnet, följer en plastpåse eller bruten gren och sugs ner i filosofiska tankebanor.
Till slut häver jag mig upp ur förtrollningen och strosar vidare genom Rheinpark som skapades 1913 för att ge Kölnborna en grön lunga att andas ut i. På somrarna är det bra drag här. Då är det frisbees, rollerblades, barnvagnar och hela släkter runt picknickdukarna.

Jag slår mig ner på en parkbänk och njuter av utsikten. På andra sidan floden reser sig domkyrkan upp ur Altstadt.
Ständigt denna dom, den är enorm. Som en gigantisk schackpjäs som tryckts ner bland husen.

RESFAKTA KÖLN

Allmänt

Köln räknas som Tysklands äldsta stad och har i dag cirka en miljon invånare. Det mesta av det intressanta ligger på den västra sidan om Rhen, bland annat domkyrkan och Altstadt. På östsidan ligger Rheinpark, Kölnmässan och den invandrartäta stadsdelen Kalk.

Resa dit

I närheten av Köln ligger två internationella flygplatser: Köln/Bonn Konrad Adenauer Airport (CGN), hit kan man bland annat flyga med lågprisbolaget German Wings. Den andra är Dusseldorf Airport (DUS) som ligger 55 kilometer från Köln. SAS och Ryanair flyger hit. De lägsta priserna ligger runt 300 kr/enkel resa.

Ta sig runt

Här finns ett väl utbyggt tunnelbane- och spårvagnsnät. Det finns rabattkort av olika slag. Till exempel Welcome card som kostar 9 euro och ger fritt resande på kollektiva transportmedel i 24 timmar plus gratis inträde på olika museer och sevärdheter. Det är relativt gott om taxi och inom de centrala delarna kostar det sällan mer än 50 kr.

Sevärt

Toppattraktionerna är Wallraf-Richartz-Museum med verk av bland annat Albrecht Dürer, Peter Paul Rubens och Edvard Munch, chokladmuseet, de 12 romanska kyrkorna och så självklart domkyrkan.

Restauranger

Här finns allt. Michelinkrogar som slottshotellet Lerbachs restaurang, bryggerirestauranger med klassiska tyska rätter, Tysklands kanske bästa sushihak, Kintaro. En annan favorit är kulturetablissemanget Stadtgarten (Venloer Strasse 40) i Belgische Viertel. Deras restaurang har en spänstig meny med rätter som shiitake risotto med rostade valnötter. Har biergarten på somrarna.

Barer och nattklubbar

Köln är en av Tysklands bartätaste städer. I Altstadt ligger många berömda bryggerirestauranger som Fruh am Dom och Peters Bräuhaus. I Friesen Viertel är det kanske bäst drag, medan barerna och nattklubbarna i Belgische Viertel är trendigare. I Rheinpark ligger Rheinterrassen bar, perfekt för en solnedgångsdrink.