Många tycker det är meningslöst att fråga sig vad meningen med livet är – men än meningslösare måste det väl ändå vara att aldrig någonsin fråga sig vad meningen med livet är?
Jag önskar ibland att jag klivit upp varenda dag under ett rätt långt liv och levt på utav bara helvete, utan att fråga mig varför.
Men är det möjligt?
Jag minns alla frågor jag hade som liten – och alla frågor jag fått från andra barn: ”Varför är gräset grönt”, ”Varför är himlen blå”, ”Finns Gud”, ”Blir man verkligen glad av choklad” – och ”Varför är det krig”?
”Vad är meningen med allt, Johan”?
Om jag provocerade min sängliggande hundraåriga mamma med en fråga om meningen med hennes liv sade hon alltid:
”Jag vill gärna ha en dag till, jag vill veta vad som händer, med världen, med barnen, barnbarnen”.
Hon hade givetvis rätt.
”Jag tycker det finns mening i att komma hem vid lunch och göra en macka.”
Jag tycker det finns mening i att gå på Kaffe på St Paulsgatan varje förmiddag. Träffa Kim och Lelle, Jimmie och Ylva, skvallra om andra gäster med Marita. På Kaffe kan jag tänka högt och prata med alla – eller inte tänka alls och inte prata med någon.
Jag känner mig ofri om jag inte är där en dag.
Jag tycker det finns mening i att komma hem vid lunch och göra en macka med ost och mortadella, tomat och saltgurka – jag står upp i köket, äter den, skuren i två delar. Jag finner det meningsfullt, och viktigt för min hälsa, att mellan tuggorna tänka på det orättfärdiga i att bomba civila, svälta ut små barn – och samtidigt oroa mig över att mina fötter plötsligt svullnar utan anledning.
Jag tycker numera det finns djup mening i att ta tåget till Norrköping, möta upp Hasse, hans vänner, hans pojkar, och gå på Platinum Cars Arena och se IFK spela match.
LÄS ÄVEN: Johan Croneman om kärleken till laget: Om jag på min dödsbädd får frågan vad som varit viktigast…
Det finns också mening i att vi ändå säger ”Idrottsparken” eller ”Parken” och att vi initierade kallar IFK för Snoka — och Hasse och jag går alltid Södra promenaden, upp förbi läroverket, och det finns till och med mening med att jag blir muddrad på väg in på arenan – och aldrig kan hålla käft, aldrig hålla inne med min irritation och frustration.
Nej, det är inte meningslöst att säga något, tvärtom: Jag tycker jag begår ett brott genom att vara tyst, tiga. Den fulaste meningen i svenska språket lyder: ”Det är ändå meningslöst att säga nåt”.
Jag går omkring och tror att jag gör skillnad med allt jag säger och allt jag gör. Jag tror jag påverkar världen när jag säger hej till, och växlar några ord med, mannen i t-banekuren. Och jag inte bara tror att det kan förändra världen. Jag vet. Det betyder allt – och det är mycket mer än inget.
