Experterna reder ut begreppen inför valet

Fokus på sakfrågor eller enskilda politiker/personer – hur skulle du beskriva årets valrörelse?

Henrik Ekengren: Som en hederlig, svensk valrörelse med fokus på klassiska frågor som ekonomi och arbetsmarknad. Redan i den första tv-duellen mellan Reinfeldt och Löfvén, en månad före valet, dominerade ekonomin och frågan om regeringsbildning. Vi kan nog vänta oss att tonläget kommer att skruvas upp ju närmare valet vi kommer, och det finns säkert någon som samlat skit i ladorna. Men en riktigt smutsig och personorienterad valrörelse tror jag inte på. Många verkar vänta på den, men hittills har jag inte sett någon sådan, och jag har bevakat alla val sedan 1994. 

Valstugor och torgmöten eller Twitter och Facebook – vad är nyckeln till framgång superval­året 2014?

Henrik Ekengren: I många år har det pratats om “sociala medier”-valet. Men än så länge har vi inte sett ett val där sociala medier är viktigare än andra sätt att kommunicera. Visst är det så att allt färre väljare besöker ett valmöte, samtidigt är det för tidigt att räkna ut traditionella sätt att möta väljarna på. Men visst, partierna vill gärna direktkommunicera med väljarna, utan inblandning av granskande medier, och då är ju sociala medier mycket intressant. Men man ska komma ihåg att Twitter är oerhört begränsat – där når partierna främst andra politiker och journalister. Facebook är större. Halva Sveriges befolkning har ett Facebook-konto. På Facebook är partiernas målsättning att få människor att dela inlägg och information. Envägskommunikation – att partierna statusuppdaterar och väljarna
läser – är inte lika intressant som att få väljarna att aktivt göra något med informationen. Men fortfarande gäller förstås att det viktigaste är att partierna har något att säga, och att det  sedan är underordnat i vilken kanal budskapet presenteras.

Hur tillförlitliga är egent­ligen tidningarnas valkom­passer?

Jenny Madestam: Valkompasserna ger en grov inriktning var du står politiskt. Det är inte ett finmaskigt nät, och därför varierar resultatet i olika tester. Jag och min man gjorde varsitt test, och vi svarade ungefär på liknande sätt, men vi fick olika utfall. Det beror på att svaren viktas olika i olika tester. Men många tycker att testerna är roliga, och det är viktigt i sig. Man ska inte underskatta testernas förmåga att skapa engagemang. De går snabbt att göra, resultatet väcker tankar, och man kan jämföra och diskutera resultatet med jobbarkompisarna på rasten. Om utfallet inte blir vad jag förväntar mig är det tänkvärt i sig. Testerna har alltså en större funktion än att bara tala om var jag står politiskt. För det finns ju inga definitiva svar. Ens politiska identitet handlar om synen på andra människor och samhället, och den är inte så lätt att ringa in i tester.

Överskattas stödet för olika partier tack vare opinions­undersökningarna?

Henrik Ekengren: Självklart ska man vara fullt medveten om att undersökningarna bygger på ett
urval av den svenska befolkningen, och man måste ta hänsyn till en viss felmarginal, men de svenska opinionsundersökningarna håller en mycket
hög klass i internationella jämförelser. Forskning visar att opinionsundersökningarna hamnar mycket nära valresultatet. Det här är det första svenska valet då “poll of polls”, en sammanvägning av flera olika opinionsmätningar, har slagit igenom. Idén är mycket enkel: det handlar om vanlig, enkel källkritik och att flera källor säger mer än en enda källa. För konsumenterna är det naturligtvis ett stort plus. Det underlättar för dem att få ännu mer tillförlitliga svar från opinionsundersökningarna.

Varför är intresset så stort för de amerikanska valkampanjerna?

Jenny Madestam: Sverige har ett dubbelt förhållningssätt till USA. Å ena sidan är vi kritiska, å andra sidan sneglar vi intresserat västerut, och betraktar USA som en förebild. Vi har sett en amerikanisering av svensk politik under senare år i form av ökad personfokusering och medialisering. Man skulle kunna kalla det ett förytligande, det har blivit fler snygga ansikten på klatschiga valaffischer. Samtidigt är det fortfarande mycket som skiljer de båda länderna åt. De amerikanska valkampanjerna är välregisserade, riktiga skådespel, happenings, som i sig drar uppmärksamhet. Det är mycket pengar och mycket ballonger. Men man ska komma ihåg att USA har ett annat valsystem som i sig innebär ett
extremt starkt fokus på personer. I Sverige är vi mer sakfrågeinriktade, inte minst i det här valet där det hittills har varit fokus på klassiska frågor som jobben, skolan, miljön och jämställdheten. Det är inte Reinfeldt mot Löfvén. Så vi kan inspireras av USA, men förutsättningarna i de båda länderna är väldigt olika.

Betyder de sociala medierna mest för de osäkra väljarna?

Jenny Madestam: Jag tror inte att det är så. Det handlar snarare om vilken generation du tillhör. Yngre människor använder sociala medier i större utsträckning, så antagligen påverkas de mer. Jag driver ett forskningsprojekt som handlar om politik och sociala medier. Politiker
i dag tror att de måste finnas på sociala medier. Och det kanske de måste. Men de allra flesta politiker har ingen strategi för vad de ska göra i sociala medier. Många använder sociala medier bara som en
megafon för att sprida sitt budskap, och missar chansen att föra en dialog. Fortfarande är det mest framgångsrika sättet att övertyga en annan människa att mötas ansikte mot ansikte. Det är därför de politiska partierna knackar dörr, och står i valstugorna på gågatan. De svenska valkampanjerna har en annan utformning än de amerikanska. Här är mer foträtt. I USA jobbar människor med valet under
valet, sitter i call center och försöker få folk att rösta på en viss person. De svenska partierna är folkrörelser. Människor jobbar med partierna också mellan valen, och tycker att det är viktigt att komma ut och träffa människor.

Av Anna Wahlgren

Så tycker partierna om:

Skolan | Klimatet | Jobben | Ekonomin | Jämställdheten | Integrationen