Mitt problem började för länge sedan och jag vet inte hur jag ska lyckas bryta mönstret. Jag vill göra gulliga och snälla saker för min sambo. Köpa små överraskningar jag vet att han tycker om. Laga mat och handla när jag vet att han jobbar över. Ta hand om städning och så vidare.
Han blir arg och sur när jag påpekar eller försöker prata med honom om att jag förväntar mig att han kanske lagar mat när jag jobbar över. Det gäller också när vi har sex, där det väldigt snabbt slutar med att han bara vänder på sig och somnar.
Han säger att jag har dålig förståelse för honom och att han är trött. Jag vet att han älskar mig och vill vara med mig. Vi gick nyligen igenom en kris och under en kort period orkade han plötsligt ta hand om vår relation. Men vi hamnade fort tillbaka i gamla mönster.
Jag har provat med att låta bli att ge honom något alls, vilket bara slutar med ännu mer katastrof. Han känner sig oälskad och drar sig undan ännu mer. Jag har försökt prata med honom om att han kanske är deprimerad men han påstår att han aldrig mått bättre. Vad ska jag göra? Jag orkar inte längre.
Av ditt brev låter det som att du och din man i perioder hamnar i mönster som åtminstone du anser gör relationen svår. Du skriver att du är säker på din mans kärlek och jag antar att du gärna vill att relationen ska fortsätta men att ni båda ska må bättre i den.
Du skriver vidare att du testat olika strategier, både att vara generös och att avhålla dig från att ge honom saker, men att ingen av de strategierna gett det resultat du önskat. När du försökt prata med honom om hur ni har det låter det som att du inte når fram eller i alla fall inte får den respons som du önskar.
Många par hamnar i situationer då de har svårt att prata med varandra. Ett första steg kan vara att fundera på hur de samtal ni har med varandra brukar se ut. När sker de? Ibland tar man upp känsliga ämnen när tiden är knapp eller när båda är trötta och det kan försämra förutsättningarna för ett bra samtal. Hur brukar era tonlägen vara? Hamnar ni i situationen att anklaga varandra för saker eller att lyssna till varandra?
En bra teknik för att öka sannolikheten att svåra eller känsliga samtal av den här typen blir bra är att använda sig av det som kallas för jag-budskap. Det betyder att man säger hur man själv känner och tänker, till exempel: “jag skulle önska att vi kunde ha mer ömsesidighet i relationen” eller “jag blir ledsen när du inte tänker på mig”, hellre än att man talar om för den andre vad han eller hon ska göra eller gör för fel, till exempel: “du måste laga mat när jag jobbar sent!”. Om båda försöker att använda sig av det här sättet att prata med varandra brukar det underlätta samtalet och göra det lättare att lyssna på varandra utan att någon behöver känna sig anklagad eller attackerad. Tror du att det kan vara något som du och din man skulle kunna försöka er på?
Om du upplever att ni trots era försök på egen hand ändå inte lyckas nå varandra på ett bra sätt som leder till en mer långsiktig lösning på era problem, skulle jag rekommendera er att söka parterapi. Ni kan vända er till familjerådgivningen i er kommun eller söka en privat legitimerad psykoterapeut som arbetar med parterapi.
Angående din oro för att din man är deprimerad skulle jag rekommendera dig att än en gång ta upp det med honom. Om han ger dig rätt i din misstanke kan ni i första hand vända er till husläkaren, som kan hjälpa er att göra en bedömning av hur din man mår och även ge er förslag på behandling om han skulle behöva det.
