Alla de här virustyperna har egenheten att efter den första infektionen stanna kvar i kroppen. De ligger och slumrar i nervknutorna för att kanske senare vakna upp igen och orsaka symtom och sjukdom. Det är immunförsvaret som bestämmer om viruset åter ska bli aktivt eller om det ska sova vidare.
Vattkoppor är mycket smittsamt och nästan alla råkar ut för sjukdomen redan som barn. Efter smittotillfället tar det ca två veckor innan man blir sjuk och får kopporna i huden. Efteråt har så gott som alla ett livslångt skydd mot vattkopporna. Gravida blivande mammor bör dock undvika kontakt med främmande barn som har vattkoppor eftersom det ofödda fostret någon gång kan bli sjukt. Likaså bör patienter med nedsatt immunförsvar på grund av pågående cancersjukdom, transplantation eller cellgift-, strål- och kortisonbehandling undvika att träffa vattkoppssjuka barn. Förr sa man att alla äldre personer kunde få bältros om de var tillsammans med barn med vattkoppor. Nu har de flesta läkarna ändrat sig och menar att risken är minimal bara man har egen motståndskraft och är frisk. Om det rådet sedan håller i framtiden återstår at se. Kanske kommer rekommendationerna att förändras igen framöver.
När man är äldre och får bältros så menar forskarna att det är ens eget slumrande vattkoppsvirus som vaknat upp i ny skepnad. Det är alltså inte en ny smitta som kommer utifrån utan ett uppväckt smittämne från ens egna gamla vattkoppor i barndomen.
Det går att vaccinera mot vattkoppor och man kan få förebyggande immunglobulin om man är extra känslig för smitta. Likaså finns det medicin mot vattkopps- och bältrosviruset för att förhindra att man blir svårt sjuk. Problemet är att medicinen bör ges så tidigt som möjligt och helst redan de första dygnen för att få full effekt. Men eftersom man då ofta inte vet vilken sjukdom som väntar hinner man tyvärr inte alltid få sådan behandling i tid. Vårdcentralen och infektionsläkarna kan ge råd om man är orolig.
Din morfars ansiktsros kan ha varit en bältros runt ena ögat och i pannan. Men det kan också ha varit en helt annan sårinfektion i huden som orsakats av en streptokock-bakterie. Då rodnar huden hastigt, man blir svårt sjuk med hög feber och bör läggas in på sjukhus och få penicillindropp. En sådan hudinfektion kallas på svenska rosfeber. Namnet “ros” användes förr i tiden på flera olika sjukdomar som gjorde att huden blev röd, varm och smärtande. Däremot brukar inte munsårsherpes kallas för ansiktsros.
