Pionjären Sven Markelius var en av den svenska funktionalismens nyckelfigurer – och hans främsta mål som arkitekt var att förbättra människors vardag.
Konstvetaren och arkitekturhistorikern Anders Wahlgren var bara 23 år gammal när han för första gången träffade Sven Markelius i samband med uppförandet av Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm 1969. Han minns väl det första mötet och tiden därefter.
– Det var en fantastisk upplevelse. När jag pluggade läste vi mycket om den äldre arkitekturen, men jag var intresserad av det moderna och samtida. Det var ovanligt på den tiden, säger Anders Wahlgren som nyligen släppt två böcker om arkitekten som kommit att kallas Mr Funkis.
De kommande åren träffades de många gånger hemma i Svens villa i Kevinge, Danderyd. Trots att arkitekten var 80 fyllda var han fortfarande pigg och delade gärna med sig.
Läs även: Loppisfynd och vackra detaljer i funkislägenheten: "Har samlat på mig alla andras finaste saker"
– Sven var väldigt social och tyckte inte alls det var konstigt när jag kom med min bandspelare. Han bjöd på sig själv och hans fru kom ner och frågade: ”Ska ni inte äta lunch nu?” Jag var där hela dagar i flera omgångar. Han var väldigt generös.
Sven Markelius föddes i Stockholm 1889, son till en pappa som var målarmästare och en mamma som hade syateljé. Vid den här tiden var Södermalm fattigt och trångboddheten var stor, ibland med familjer om tio personer i ett rum och kök. Som för många arkitekter verksamma under 1920- och 1930-talet blev det en stark drivkraft att vilja bygga billiga bostäder, även om Markelius dessutom har ritat en rad offentliga byggnader och stadsplaner.
– Han var radikal och bröt sig tidigt loss från sin klassiska utbildning i nationalromantik med dekorationer. Hela Stockholm var fyllt av 1800-talsbebyggelse, men han tyckte att det var teater och det behövde man inte ha. Man skulle jobba med formen och färgen direkt i stället.
Sven umgicks med tidens stora arkitekter och paret Aalto ska ha varit så frekventa i Markelius Villa Nockeby att de mer eller mindre hade eget rum. Andra tongivande sammanhang skapades ute i Europa och en resa 1927 talade han särskilt varmt om.
– Han berättade om mötena med Le Corbusier och de andra kända arkitekterna och hur han kom till Bauhaus, där Walter Gropius var arkitekt. De var långt före Sverige när det gällde att bygga industriellt och att bygga för fattiga familjer, de som bodde trångt.
Frida Rosenberg, intendent på ArkDes, instämmer i bilden av en inflytelserik arkitekt och nyckelperson i en tid av förändring. Nya modernistiska influenser togs med hem och samtidigt satte han Sverige och den svenska arkitekturen på kartan.
– Han rör sig i en intressant period i svensk arkitekturhistoria och har också förmågan att förvalta olika tendenser och anamma dem genom möjligheter som bereds honom i att göra väldigt offentliga byggnader, som kårhuset på KTH eller Helsingborgs konserthus, säger Frida Rosenberg.
Hon beskriver vidare ett starkt samhällsengagemang, bland annat i kvinnofrågan, och ”radikal” är ett adjektiv som återkommer i beskrivningen av Markelius.
Läs även: Så tar du hand om ditt vintageporslin – viktiga tips och råd
– En radikal arkitekt som har byggt folkhemmet, kan man säga. Men även den radikala arkitekturen kan under en livstid bli en vardagsarkitektur. Han gick i täten och sedan blev den mer och mer en självklarhet. Under hela 40-talet byggs det otroligt många bostäder, skolor och biografer. Allt det där som vi betraktar som folkhemsarkitektur, säger Frida Rosenberg.
Tillsammans med politikern Alva Myrdal tog Sven initiativ till och ritade Kollektivhuset på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen i Stockholm. Ett lägenhetshus med mål att vara ett boende som gjorde det lättare för kvinnor att förvärvsarbeta i en tid när det inte fanns förskolor. Där fanns nämligen personal, gemensam matsal och barnpassning – ett banbrytande upplägg 1935.
Han och sambon Viola Wahlstedt flyttade in med sina barn i en av de större lägenheterna. Sven var dessutom vegetarian och hade ett stort miljöengagemang, vurmade för odling och mer grönska i våra städer. Han var uppfinningsrik och aldrig rädd att testa nytt.
– På Konserthuset i Helsingborg skulle det vara en fasadbeklädnad, men kommunen hade inte råd. ”Jättebra. Då blir det en mer spännande byggnad,” sa han och målade direkt på betongen i stället. Byggnaden var vit, men invändigt var det mycket färg och trä. Det hängde också ihop med att han var miljömedveten. Han byggde hus i trä redan på 1920-talet, så det var inte bara betong utan även trä som var en viktig del i hans arkitektur, säger Anders Wahlgren.
Men trots att Markelius brann för rationellt byggande och det avskalade formspråket, så fanns det en gräns. Han ville alltid ha hög kvalitet och ritade själv ofta inredningen, för att få till det ombonade och trivsamma på det sätt han ville. Gärna med extra krut vid textilierna och färgvalen, måhända som en hyllning till sin mamma och pappa. Och han var inte rädd att ta kampen.
Läs även: Den okända berättelsen bakom Reijmyres formskatt: ”Skapades på tio dagar”
– När han gjorde Folkets hus i Stockholm, så hade de slarvat med inredningen. Den skulle vara ombonad, men beställaren ville bara förenkla och då sa Sven: ”Då gör jag som jag vill och så får ni dra det från mitt arvode.”
Det var när pandemin slog till som Anders Wahlgren plockade fram de 50 år gamla inspelningarna igen. Visst har han lyft fram Sven Markelius här och där genom åren, men aldrig med ett omfattande arbete som nu. Att lyssna igenom banden väckte minnen.
– Det var fantastiskt. Det var som att sitta bredvid honom, man fattar inte att man blir äldre och tiden går. Jag har ju använt hans kunskaper lite grann och fört fram honom – det har alltid funnits där – och i någon tidigare bok skrev jag ett kapitel om honom. Men jag har inte gått igenom allt på en gång tidigare. Det har jag verkligen gjort nu och det var som en resa bakåt i tiden.
Med hjälp av materialet på inspelningarna och en grundlig djupdykning i ArkDes arkiv gjorde Anders först dokumentärfilmen Mr Funkis och därefter de två böckerna som givits ut på Bokförlaget Langenskiöld. Han säger att det nästan blivit ett slags livsuppgift att berätta Markelius historia och han vill gärna att fler ska få lära känna arkitekten som han själv blev så fascinerad av.
– Sven Markelius är lite bortglömd och har hamnat i skuggan av Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Jag vill lyfta att han var såpass radikal tidigt och en väldigt bra arkitekt om jag ska uttrycka mig rakt. Han stod för det han gjorde och hade ett formspråk som var väldigt varmt och han ville göra ombonade lägenheter. Även när det gällde mer offentliga byggnader, som Folkets hus, så ville han att man skulle trivas. Det var det viktiga.
Läs även: Kika in i Tanja och Henriks lekfulla och ombonade hem: "Man kan göra riktigt bra fynd"
Mest läst Just nu
-
Henning är 100 år och sköter sin trädgård själv: ”Den är guld värd för mig”
-
Kika in i det renoverade 1950-talshuset: "Inspirerats av tv-serie"
-
Clownen Manne fick ny livsbild efter sin NDU: ”Jag befriades från tankar på att göra som man borde”
-
4 fina sätt att inreda med höststjärnor
-
Linda började träna ansiktet för sex år sedan: ”Nu känner jag igen min spegelbild igen”
