Kultur

Malena Ivarsson, prästdotter och sexolog: ”Mitt yrke är närbesläktat med pappas”

Tv-karriären gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Det var för tidigt att blanda sex och underhållning på bästa sändningstid. Men livet har lärt Malena Ivarsson att det går att krascha och komma igen. I en ny självbiografi delar hon med sig av sina toppar och dalar.

Porträtt av en leende kvinna i ljus hatt och vit skjorta mot grön bakgrund.
Malena inleder boken med att säga att hon inte ångrar någonting. ”Jag tror att ånger är helt energiförspillande. Det är egot som vill försöka rätta till saker som vi har gjort fel. Sådant där får man bara lov att släppa.”
Annons

Efter en misslyckad 60-årsfest för 17 år sedan gjorde Malena Ivarsson ett första försök att sammanfatta sitt liv i bokform. I ungefär ett år satt hon och skrev, innan hon tappade motivationen och övergav manuset. Hon är övertygad om att projektet hade förblivit ofullbordat om inte bokförlaget Polaris förra året hade hört av sig med en önskan om en självbiografi från henne. Den här gången visste hon att hon behövde en resekamrat under vandringen genom minnenas allé. 

Påfrestande att skriva en självbiografi

Valet av medförfattare föll på Augustpris­vinnaren Elin Cullhed. Det var hon som höll i den imaginära virknålen som letade sig ner i de djupaste skrymslena av Malenas inre och maska för maska sammanfogade hennes minnesbilder till en helhet. Men hur skicklig hjälp hon än fick att sätta ord på sitt liv kan Malena så här i efterhand konstatera att det var en påfrestande sysselsättning att gräva i sin egen historia.

En leende kvinna i vit skjorta står vid en ljus vägg med gröna växter i förgrunden.
”Jag växte upp i en tid när unga flickor som blev gravida nästintill korsfästes.”

– Senast i morse frågade jag mig själv varför jag har gjort det. Det jag kom fram till var att jag genom åren har fått så många gåvor i form av förtroenden från människor. Det här är mitt sätt att återgälda de gåvorna. Boken är väldigt intim. När jag förstod att det är meningen att den ska läsas av andra gick jag igenom lite av en kris. Fortfarande känner jag mig som en sköldpadda utan skal när jag tänker på det.

Malena Ivarsson

Ålder: 77 år.
Familj: Barn och barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Auktoriserad klinisk sexolog, jungiansk terapeut och författare.
Aktuell: Med självbiografin ”Mina liv”, skriven i samarbete med Elin Cullhed, Bokförlaget Polaris. Den 26 oktober har dokumentären ”Sexpredikanten” av Sindra Grahn premiär på SVT. Tillsammans med journalisten Samanda Ekman driver Malena podden ”Till sängs”.

Malena Ivarsson ville lyfta fram den kvinnliga sexualiteten

I mediala sammanhang har hon ofta slentrianmässigt introducerats som ”prästdottern som blev sexolog”. Som om det skulle finnas en motsättning mellan hennes fars profession och hennes eget yrkesval. Själv menar Malena att det snarare ligger en logik i att hon som varje söndagsförmiddag satt på första parkett och lyssnade på pappa Henriks predikningar liksom honom valde förkunnandet som sin uttrycksform.

– Det fanns en färdig arketyp där det bara var att stoppa in mig och sex. Det var det jag brann för att prata om, inte om Gud. Jag tyckte att den kvinnliga sexualiteten var en slags underdog som jag ville lyfta fram. 

– Det berodde på att jag växte upp i en tid när unga flickor som blev gravida nästintill korsfästes. Och rätten till fria aborter fanns ännu inte. Den där nedvärderande synen på kvinnans kropp kändes det naturligt för mig att rätta till. Snart kommer det en dokumentär om mig som har döpts till ”Sexpredikanten”, vilket understryker att mitt yrke är närbesläktat med min pappas.

Kvinna i vit skjorta och stråhatt sitter på en bänk utomhus med en orange informationsskylt bredvid sig.
Malena Ivarsson är en av alla författare som följer med på Icakurirens kulturkryssning i höst. Passa på att träffa och lyssna på henne där!

Att vara en del av en prästfamilj tycker Malena hade flera fördelar. Hon räknar upp ett par av dem.

– Jag fick med mig många vackra värderingar, såsom att man ska älska sin nästa. Och sedan var det en rik social miljö att bo i en prästgård där dörren ständigt stod öppen och folk kom och gick.

Men det hade också sina baksidor att växa upp som prästdotter.

– Jag tyckte att min pappa var gift med församlingen. Det där med familjeliv var inte någonting som han brydde sig så mycket om. Som prästbarn var man också utsatt för en slags exponering där man visades upp i kyrkbänken för att vi skulle framstå som den perfekta familjen.

Stressen ledde till depression

Malena hade ett starkt engagemang i Kyrkans ungdom och var under en tid konfirmationsledare. Som ung hade hon tankar på att gå i sin farfars och pappas fotspår och bli präst. Efter studenten började hon läsa teologi i Uppsala.

– Men det passade inte mig. Jag kände bara: Nej, nej, nej! Studierna var alldeles för tråkiga.

Två kvinnor poserar i studio, en sitter i röd topp och svart byxor medan den andra står bakom i ljus blus och svarta byxor.
Podden ”Till sängs” som Malena sedan några år tillbaka gör tillsammans med Samanda Ekman har fått ovärderlig betydelse för henne. ”Det var i podden som jag började öppna mig mer. Utan den hade det inte blivit någon självbiografi.”

Så småningom valde hon i stället att återvända till Lund, där familjen bott hennes första sju år i livet, och börja på socialhögskolan. Det andra året där hamnade Malena i en djup klinisk depression som tvingade henne att göra ett avbrott i studierna och för en tid flytta hem till föräldrarna i prästgården i Solna. När hon kom tillbaka till Lund blossade sjukdomen upp på nytt, vilket resulterade i en fyra månader lång vistelse på mentalsjukhuset Sankt Lars.

– Det var stress som utlöste depress­ionen. Stress över framtiden, stress över att leva ensam i en studentstad långt hemifrån, och framför allt stress över mina studier. På socialhögskolan var det en sådan tuff och hård atmosfär som jag inte alls var van vid. Jag kände en överlevnadsångest. Vad ska det bli av mig om jag inte klarar det här? Senare i livet har vetskapen om att man kan krascha och komma igen varit en stor tillgång för mig.

Malena hade nätt och jämnt hunnit komma på fötter när hennes pappa insjuknade i leukemi. Efter ett snabbt sjukdomsförlopp lämnade han jordelivet blott 50 år gammal. 

Programmet ”Fräcka fredag” bombhotades

Malena har inget svar på hur det påverkade henne att mista en förälder vid 24 års ålder, men om pappan fått leva vidare hade hon nog inte valt att bli sexolog, tror hon. I alla fall inte om han misstyckt till yrkesplanerna. Mamma Sonjas reaktion behövde hon aldrig oroa sig över. Hon applåderade sin äldsta dotters karriärval och ringde och berömde Malena efter varje avsnitt av ”Fräcka fredag”, det egna sex- och samlevnadsprogrammet som hon premierades med efter sina uppskattade frågestunder i förmiddagsprogrammet ”Sköna söndag”. 

Fast om sanningen ska fram är det lika delar banbrytande och bespottade ”Fräcka fredag” i Malenas egna ögon en olycklig parentes i karriären som hon ogärna tänker tillbaka på.

– Det skapade så mycket oro hos mig att jag hade lagt ett cementblock över det. Jag hade ingen lust att skriva om ”Fräcka fredag” i boken. Men eftersom förlaget insisterade på att det måste vara med var jag tvungen att lyfta på det där cementblocket. Att så många år senare se mig själv i programmet var som att titta på en främmande person. Även om jag fortfarande kan komma ihåg hur det var känns det väldigt, väldigt avlägset.

En kvinna i lila kläder sitter framför ett stort rött hjärtformat konstverk med silverfärgade hängen.
80-tal. ”Fräcka fredag”. När kameran slocknat efter den sista sändningen fick Malena veta att ett bombhot hade riktats mot programmet.

Hur var det att hamna i skottgluggen för så många kritiska åsikter?

– Där och då förstod jag inte vad som hände. Jag tyckte bara att det var tråkigt och kände mig missförstådd. Men efteråt har jag förstått att sex är en oerhört känslig sak och att det var alldeles för tidigt att blanda in underhållning i det.

Den första och enda säsongen av ”Fräcka fredag” avslutades på snöpligast möjliga sätt. När kameran slocknat efter den sista sändningen fick Malena veta att ett bombhot hade riktats mot programmet. Ensam gick hon över den mörka, ödsliga parkeringsplatsen utanför tv-huset i Malmö för att åka hem till familjen i Trelleborg.

Blev du inte arg över att du inte hade blivit informerad om bombhotet tidigare?

– Det var en sådan kaotisk tid att det inte fanns utrymme för några normala känslor. Jag var nästan bara glad över att jag kunde åka hem den kvällen. Att det inte låg någon bomb i bilen som jag först befarade.

En kvinna står framför en vägg med träpaneler, klädd i ljus skjorta, svarta byxor och hatt.
Efter pappans död gick Malena ur Svenska kyrkan. I 60-årsåldern återinträdde hon som medlem. ”Jag kände att om jag ska dö vill jag ha en kyrklig begravning. Men det är inte förrän på senare tid som jag har fått en gudstro. Innan dess var jag sökande.”

Malena Ivarsson utbildade sig till sexolog

Den riktiga sprängladdningen detonerade när SVT kungjorde att man hade beslutat sig för att lägga ner ”Fräcka fredag”. Malena som tjusats av livet som tv-stjärna och hade en arsenal av idéer för fler säsonger landade i verkligheten med en hård duns. De extra­vaganta tv-kulisserna byttes mot sjukhuskorridorerna på Rigshospitalet i Köpenhamn där hon under tre år utbildade sig till sexolog ”på riktigt”. 

Trots att hennes nuna inte längre syntes i tv-rutan var efterfrågan på hennes expertkunskaper högre än någonsin. Samtidigt som hon vägledde andra i tvåsamhetens konst befann sig hennes eget samliv på sparlåga. 

Diskrepansen mellan jobbjaget och det privata jaget blev till slut svårhanterlig. I boken återkallar hon denna tid med orden: ”Jag är plågad av att sitta med så mycket sexrådgivning och ta del av människors olika kärleksbekymmer dag efter dag. Jag lyssnar till deras prat om orgasmerna de fått eller inte fått och ska komma med råd och stöd om hur allt kan bli bättre för dem – och så lever jag själv i ett kärlekens armod.” I 18 år stannade Malena kvar i det kroniskt haltande förhållandet med sina barns pappa.

Två personer sitter på en mur vid en kanal med gondoler och byggnader i solsken.
Malena och Elin Cullhed, som hon skrivit boken med, i Venedig.

Varför så länge?

– Det var inte bara en dålig relation. Det var en stressad relation, vilket i stor utsträckning hade med mediebelysningen att göra. Hade jag inte gjort så mycket media är det möjligt att vi hade fortsatt tillsammans. Eftersom min man inte hade några föräldrar blev jag extra viktig för honom. När jag försvann i mediebruset var det ingen av oss som riktigt förstod vad det gjorde med relationen. Vårt äktenskap upphörde när tiden var mogen för det.

Försonades med exmaken

De sista åren av exmakens liv nådde han och Malena en slags försoning. När hon i ett ögonblick av förtrolighet frågade honom ”varför han varit så himla jobbig” fick hon till svar: ”Du borde ha sagt emot mig.”

– Han var från Balkan där man har ett annat sätt att kommunicera. I efterhand har jag kommit underfund med att han saknade det där munhuggandet. Han ville ha diskussioner och dramatik.

Varför gav du inte honom mothugg?

– Det gjorde jag ju ibland, men det spelade nog in att han var nio år äldre och att jag beundrade honom så mycket. Han var väldigt smart och skarp.

7 snabba frågor med Malena Ivarsson

Bästa karaktärsdrag: Är bra på att lyssna.
Sämsta karaktärsdrag: Har svårt att säga nej. 
Person jag skulle velat ha träffat: Sylvia Plath. Jag hade velat prata om hur hon såg på sitt skrivande. Kanske gick hon för djupt in i det. Jag önskar att hon inte hade valt att lämna livet och sina två små barn.
Största vardagsnjutning: Att lägga arkmasker i ansiktet. Det gör mig pigg.
Favoritplats: Min säng.
Käraste ägodel: Några fina tavlor som jag fick av min mamma. Allmänt livsråd: Att tänka tillbaka på någon gång då man var riktigt lycklig och sedan ta med sig den känslan i sin vardag.

Det blev ännu ett giftermål – det tredje i ordningen – och ännu en skilsmässa. Uppbrottet sammanföll med att Malenas mamma avled. För tredje gången i sitt liv hamnade hon i en djup existentiell svacka. 

Mittlivskrisen strax innan 50-årsstrecket hade lindrats genom kontinuerliga sessioner hos en jungiansk terapeut. Även för den vacklande 60-plussaren Malena blev den jungianska psykologin vägen ut ur krisen. Meditationen har fått henne att urskilja ett livsmönster; att merparten av hennes liv har genomsyrats av ett ständigt sökande.

En leende kvinna i stråhatt och vit skjorta står bland gröna växter.
”Jag kan bli glad över så simpla saker som en kopp kaffe, en god bok eller att gå ut på stan och se människor. Det där som man kanske inte tycker borde vara så märkvärdigt, det blir märkvärdigt när man blir äldre.”

Malena Ivarsson har satt punkt för sökandet

– Jag har levt med känslan av att ha en brist i mitt inre som jag måste fylla, när jag i själva verket redan har haft det som jag letat efter. Om man tror att det är en annan person som ska förse en med kärleken menar jag att man lever i en illusion. Förmågan att känna kärlek är någonting vi bär inom oss. Om man förstår det blir man inte så beroende av att någon utomstående ska ge en den känslan. 

– Ända fram till jag var 50 brydde jag mig inte om sådana tankegångar. Jag var helt inne på att den där bristen skulle lösas via en kärleksrelation eller olika resor. Nu har jag satt punkt för sökandet. Livet har blivit mycket enklare sedan dess.

Frågan om hon är singel undviker dock Malena helst att svara på.

– Jag tycker att den är lite jobbig. Som att man alltid måste placeras in i ett fack utifrån om man ingår i en parrelation eller inte. Det där skapar så mycket stress och olycklighet hos människor, förklarar hon.

Det avslutade sökandet i förening med ökad ålder har drastiskt sänkt tröskeln för att få vardagslyckan att infinna sig hos Malena. Hon menar att sociologen Lars Tornstams teori om en åldersbetingad perspektivförskjutning från en materialistisk och rationell syn på livet till en mer andlig livsåskådning i allra högsta grad är applicerbar på henne själv.

– Jag kan bli glad över så simpla saker som en kopp kaffe, en god bok eller att gå ut på stan och se människor. Det där som man kanske inte tycker borde vara så märkvärdigt, det blir märkvärdigt när man blir äldre.

Två leende kvinnor sitter utomhus framför grönska, den ena i stråhatt och vit skjorta.
Linda Andersson, reporter, berättar om intervjun: Det är en fröjd att lyssna på Malenas filosofiska resonemang. Mycket intressantare än att berätta om ”Fräcka fredag”-tiden i boken tyckte hon det var att skriva om Carl Gustav Jung, drömmar och symboler, bekänner hon. När vi kommer in på Malenas egen person och familj blir hon märkbart hudlösare. Vid några tillfällen tycker hon att frågorna blir för personliga och avböjer att svara på dem.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos