• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Albanien - en mystisk skönhet

     Hisnande vacker natur, god mat och stränder utan trängsel. Det tidigare så slutna Albanien är en prisvärd och ­spännande charterdestination att utforska.


    Visa album

    Under många år saknade Albanien helt kontakter med omvärlden, och även om landet har öppnat upp allt mer under de senaste 20 åren så finns det fortfarande en del som minner om gamla tider.
    För att komma in i landet från norra Grekland måste jag och mitt ressällskap stämpla våra pass på den grekiska sidan och sedan gå uppför en backe några hundra meter till den albanska gränsen. Inga fordon är tillåtna. En äldre man erbjuder oss mot en mindre betalning att ta våra väskor på en kärra.
    Uppe på backens krön mellan de bägge gränsstationerna står en medfaren skylt där färgen spruckit upp i ett fint ådernät. Texten lyder: "Welcome to Albania".

    Liknar Centralasien

    Väl över gränsen fortsätter resan in i ett annorlunda och spännande land. Bussen puttrar ut på öde slätter under höga molnhöljda berg och jag tänker att landskapet mer ser ut som Centralasien än Europa. Getter, får och grisar går ute i det fria och ger känslan av att resa i en tidmaskin. Överallt syns rader av märkliga små runda bygg­nader. Först senare ska jag förstå vad de är.

    Oexploaterat resmål

    De senaste åren har Albanien yrvaket börjat satsa på turismen. Ett kraftigt ökande antal utländska besökare visar att det oexploaterade landet har en potential som resmål.
    En plats där turister samlas är Saranda, ett nytt resmål för svensk charterturism. Saranda är den albanska rivierans huvud­ort som behagfullt sträcker ut sig i sin breda bukt. Stadens täta bebyggelse, inte minst hotell i olika stadier av uppförande, klär in buktens sluttande sidor ovanför långa sandstränder. Nästan var man än befinner sig i staden har man härliga vyer ut mot den grekiska ön Korfu vid horisonten.
    Vi känner oss snart som hemma i Saranda. Stadens strandpromenad skulle kunna ligga i stort sett var som helst i den europeiska delen av Medelhavet med sina rader av palmer och uteserveringar.
    Det är en angenäm överraskning att gå ut och äta i Saranda. Dels för att det albanska köket med sina italienska, turkiska och grekiska influenser är underskattat. Dels för att maten verkligen är prisvärd. Albanien är fortfarande ett av Europas billigaste länder. Man kan äta helgrillad fisk för under 5 euro och spagetti med räkor och musslor för ännu mindre. En komplett måltid med en karaff vin kostar vanligtvis under hundralappen.
    Efter middagen vandrar vi runt i Saranda och njuter av den sköna kvällsstämningen. Albanska familjer promenerar förbi under palmerna och hälsar glatt.
    Nästa dag satsar vi högt. Vi tar oss upp till den turkiska borgen Lëkurësit från 1500-talet, som tronar på ett berg långt ovanför Saranda. Det finns en berömd restaurang i borgen och dessutom saliggörande vyer över Saranda, Korfu och den slingrande albanska kusten.

    En bunker per familj

    Det är vid foten av Lëkurësit jag upptäcker dem igen, de små runda byggnaderna jag tidigare sett från bussen. På nära håll ser jag att det är bunkrar med kupiga tak och en avlång siktspringa att titta ut genom.
    Vår guide Vassilis berättar att det över hela Albanien finns 700 000 likadana bunkrar. Ett häpnadsväckande antal, i stort sett en till varje albansk familj.
    Det var diktatorn Enver Hoxtas kommunistregim som byggde bunkrarna som en del av landets försvar. Albaniens folk hade få möjligheter att hämta information utifrån och hjärntvättades till att frukta ett stort hot från andra länder.
    – Vi blev alla, även högutbildade, indoktrinerade att tro att vi ständigt måste vara beredda på ett anfall från både kapitalismen och Sovjetunionen, berättar Vassilis.
    Bunkrarna är flest nära gränsen. Det var en medveten strategi, menar Vassilis. Vanliga bybor sågs som soldater som skulle kunna mobiliseras snabbast möjligt om invasionen kom.
    Något anfall kom inte och kommunismen föll samman 1990. Kvar är de hundratusentals bunkrarna.
    – Vi har funderat på vad man kan använda dem till, säger Besim, en man jag börjar prata med vid Lëkurësiborgen.
    Någon i sällskapet säger att Bunker & Breakfast vore en bra idé. Skulle det inte gå att göra om en del av bunkrarna i vackra lägen till hotellrum?
    – Kanske det, svarar Besim med ett skratt. Vi får se vad som händer.

    Fullt av upplevelser

    Det blir aldrig långtråkigt i södra Albanien, det finns alltför mycket att se och uppleva. Med Saranda som bas lockar en rad fina utflyktsmål som ger besökaren en chans att lära känna landet bättre.
    Inte minst är det intressant att stifta bekantskap med Albaniens långa och skiftande historia. Under antiken var detta område lockande för greker och romare, och under 500 år – ända fram till 1912 – var Albanien en del av det ottomanska riket med Istanbul som huvudstad.
    Några mil inåt landet från Saranda i den branta Drino-dalen, ligger  världsarvsklassade Gjirokastra. Det är en unik stad som nästan enbart består av välbevarad bebyggelse från 1600-talet. Utseendemässigt har Gjirokastra inte ändrat sig mycket genom århundradena och staden utgör ett sällsynt exempel på ottomansk arkitektur. Gjirokastras många traditionella, vitmenade byggnader har ett gemensamt; taken är belagda med gråsvarta stenplattor. Från stadens väldiga medeltida befästning kan man titta rakt ner i den historiska stadskärnan, som ovanifrån liknar en abstrakt målning i spelet mellan svarta tak och vita husväggar.
    På vägen tillbaka till Saranda stannar vi till vid Syri i Kalter, även kallat Blue Eye. Det är en trolsk plats där tolvgradigt vatten från en underjordisk flod strömmar upp i en ögonformad källa omgärdad av tät grönska. 
    I vissa vinklar verkar det turkosa vattnet vara självlysande och dykare har konstaterat att källan är minst 50 meter djup, men ingen vet exakt hur djup.

    Kusten lockar mest

    Även om det finns mycket att uppleva i Albaniens inland är det nog ändå kusten som lockar flest utländska besökare. Bitvis storslagen vindlar den mil efter mil fram och tillbaka i ett ständigt möte med Joniska havets blågröna vågor.
    Hur stor potentialen faktiskt är hos albanska rivieran inser jag då jag gör en utflykt längs kusten norr om Saranda. Vägen slingrar sig mellan grönskande berg och lummiga dalar med mandarinträd. Utanför ligger havet blankt och jag ser molnen reflekteras i vattnet.
    Nedanför byn Borsh, som ligger 30 kilometer norrut, finns en sju kilometer lång och nästan helt orörd sandstrand som kantas av olivodlingar. På vägen ner till stranden passerar vi villor med bunkrar i trädgården och dockor uppsatta vid hus­taken. Dockorna sätts upp för att skrämma bort det onda ögat, vilket anses särskilt viktigt på nybyggda hus.
    Att gå vid Medelhavet, på ­kilometrar av strand som inte bebyggts alls, känns säreget. Det är som att komma till ett Europa före turismens uppkomst. Ett par hotell är allt som finns än så länge – att det kommer flera kan man vara säker på.
    Det finns andra ställen på den albanska rivieran som är betydligt mer besökta än Borsh. Vid exempelvis Dhërmi finns en påtagligt vacker badvik ­mellan gröna berg. Mitt på Dhërmis strand ståtar också Albaniens mest kända strandklubb ­Havana Club.

    Tropisk skärgård

    De allra finaste stränderna i södra Albanien hittar man dock söderut, på lagom utflykts­avstånd från Saranda. Vid byn Ksamili väntar en hel liten skärgård med småöar. Här finns också hotell och några tillbakalutade strandbarer. Att en av barerna har ett reggae-tema känns logiskt, då Ksamilis gröna öar och vita sand tycks vara importerade från tropiska breddgrader. Det är fullt begripligt att engelska The Guardian utsåg Ksamili och albanska kusten som en av de 20 bästa budgetresmålen i världen år 2013.
    Bara ett par kilometer från Ksamili ligger Butrint, en arkeo­logisk attraktion av rang. Under romartiden var Butrint en storstad belägen på en ö, som under tidens gång fått kontakt med fastlandet. En amfi­teater, ett bysantinskt kapell och ett unikt mosaikgolv tillhör sevärd­heterna.
    Men en minst lika stor upp­levelse som ruinerna är Butrints omgivningar, som verkligen visar hur varierat Albaniens landskap är. I en väldig dal avtecknar sig en liten grekisk-ortodox kyrka på en höjd omgiven av aprikosträd. Över ­slätten vandrar fårskockar anförda av herdar. I vattenpassagerna kring Butrint lägger fiskare ut sina nät. Vyn planar över disiga våtmarker ut mot Joniska havet.

    Ger valuta för pengarna

    Albanien är landet Annorlunda i Europa. Det finns all anledning att tro att allt fler turister upptäcker landet. Och konstigt vore det annars. Det är svårt att se att något resmål i Europa som ger sådan valuta för pengarna och samtidigt har så mycket att upptäcka. Albanien förtjänar sin kommande framgång.

     

    Av Anders Pihl

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!