Erik XIV är sannolikt Sveriges mest förljugne monark. Nästan allt folk trott sig veta om honom är påhitt – som att han ska ha varit allvarligt sinnessjuk, ha sprungit runt i Upplandsskogarna i bondekläder, ha slagit ihjäl en hovman med en eldgaffel, och så vidare. Till de få rykten som faktiskt är korrekta är att han mördades med arsenik, något som bevisats efter en gravöppning och noggranna analyser av kvarlevorna. (Däremot är det osäkert om man lade giftet i ärtsoppa; vin är troligare.)
Om Erik XIV
Levnadstid: 1533–1577.
Familj: Gift med Karin Månsdotter, med vilken han hade fyra barn: Sigrid, Gustav, Henrik och Arnold. Dessutom hade han minst fyra barn utanför äktenskapet (med frillor).
Gör: Hertig, kung, efter 1568 fängslad exkung.
Bor: På flera slott i Sverige – som kronprins och hertig på Kalmar slott, som kung huvudsakligen på Tre Kronor i Stockholm, slutligen mördad på Örbyhus.
Skicklig tecknare
På det kulturella planet var Erik XIV en av Nordens mest begåvade monarker någonsin. Det är ingen slump att det var han som gick i bräschen för renässansen i Sverige och lät förfärdiga våra riksregalier. Erik var också en skicklig tecknare, och många av hans alster har bevarats till eftervärlden. Sedan kungen år 1568 avsatts från tronen av sin svekfulle bror Johan satt han nämligen fängslad på olika slott, och där hade han gott om tid att ägna sig åt sina intressen. I marginalerna till hans böcker finner vi teckningar av knektar, kvinnor och landskap.
Erik XIV:s musikaliska talang
Vad som är särskilt värt att framhålla är Erik XIV:s musikaliska talang, som hade närts av att han under uppväxtåren uppenbarligen fått undervisning i komponerandets grunder. Som exkung utvecklade han dessa kunskaper och färdigheter till kompositioner, av vilka dessvärre endast ett brottstycke har överlevt. Men detta verk är bra, så bra att det i modern tid har spelats in och kan avnjutas på skivan Vasakungarnas hov (Musica Sveciae, 1993). När jag turnerat som föredragshållare om musik i svensk historia har det hänt att styckets vackra melodislinga broderats ut på oförglömliga vis, inte minst på gitarr. Om någon av våra nutida tonsättare bestämmer sig för att orkestrera Eriks tonsättning lär succén vara given.
Så vad väntar ni på? Om ni känner en kompositör som vill göra för Sverige vad Ralph Vaughn Williams gjorde för England, när han skapade sin odödliga ”fantasi” utifrån renässansmästaren Thomas Tallis teman, räcker det att hänvisa till Eriks egenhändigt nedpräntade noter, och en modern klassiker kommer att skapas.