Drottning av skrattet och gråten

En av de tyngsta, samtidigt en stor komedienne. Stark integritet privat, men på scenen generös med alla känslor. I Icakurirens sommarserie minns vi några av våra mest älskade svenska stjärnor. Först ut är Margaretha Krook.

Hon extraknäckte som talpedagog till den unga kronprinsessan Victoria.

Men själv kom Margaretha Krook från en släkt där mycket få skulle ha platsat vid ett kungligt hov: en storsmugglare, en horbock med 22 barn, en präst som avsattes för att han förfalskade ett kungligt brev, för att nämna en del av hennes förfäder i den mindre smickrande släkthistorian.

Ja, det Krookska familjeträdet känns snarare som en rollförteckning i en klassisk skälmroman eller en pjäs av Molière.

Vilket å andra sidan inte är helt fel när det gäller en viss Margaretha Knutsdotter Krook Hammar, född den 15 oktober 1925 i Maria Magdalena församling, Stockholm.

Att majorsdottern skulle bli skådespelare förstod omgivningen tidigt. På högklackade skor sågs hon redan som tolvåring stappla fram längs Norrtäljes gator, utklädd till fin dam. 

Den fem år yngre Gunilla klagade ofta på att hennes storasyster bara hade tid för teater:

“Margaretha såg mig knappt. Hon var helt enkelt inte road av mig.”

Kärleken till scenen föddes, påstod Margaretha Krook själv, när hon råkade bevittna en filminspelning med Karin Ekelund och Sture Lagerwall, förmodligen ­Giftasvuxna döttrar från 1933.

Kända klasskamrater 

Men ett tag höll hon faktiskt på att bli flygvärdinna. 

Efter gymnasiet utbildade hon sig dels för att servera drinkar på hög höjd, dels på Beckmans konstskola. Några veckotidningar köpte hennes illustrationer. 

Tjugotre år gammal kom Margaretha Krook ett par år efter andra världskrigets slut in på Dramatens elevskola i en av de mest gyllene årgångar. Bland klasskamraterna fanns Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Lars Ekborg, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Resten är – som det brukar heta – svensk teaterhistoria. 

Eller hur man nu ska karaktärisera detta kraftpaket till kvinna, som under hela sitt liv skulle varva klassiska roller som Mutter Courage, Gertrude Stein, Medea och majorskan på Ekeby med reciterande av Nyårsklockan på Skansen, krogshower och reklamjobb för Flora.

“Mutter Courage gör inte reklam för margarin!” klagade regissören Alf Sjöberg. Men faktum var att Margaretha Krook, trots sitt stjärnrykte (eller kanske just på grund av det) ibland hade svårt att få snurr på privatekonomin.

Inte minst på grund av sina dyra vanor. 

“Hon brukade ringa till mig och rådfråga mig när hon skulle köpa päls” har ­modeskaparen Camilla Thulin berättat. “Det var vårt gemensamma intresse: ­Chanelskor och minkpälsar.”´

Perfekt komisk tajming

Kombinerat med alla kraftfulla kvinnoporträtt hade Margaretha Krook också en närmast perfekt komisk tajming, inte sällan som auktoritär kvinna, maka eller mor.

Den legendariska Skattkammarön som sändes i tv-programmet Estrad i februari 1967 har valts ut till Sveriges roligaste sketch någonsin, inte minst tack vare Krooks replik “Ta ‘rej i brasan!”, som rev ner skrattsalvor.

Med Hasseåtage gjorde hon oförglömliga roller i Släpp fångarne loss – det är vår (för vilken hon vann sin enda Guldbagge), Picassos äventyr och som moderatledaren Gösta Bohman i Sopor.

Hon ingick 1989 i ensemblen i Hasse Alfredsons och Povel Ramels revy Tingel Tangel på Tyrol och var en av de skarpaste improvisatörerna i Sveriges Radios underhållningsprogram På minuten.

Hennes överklasskurk Gertrude German i Jönssonligan på Mallorca (1989) och inte minst konsulinnan Ahlhagen, krävande mamma till Gösta Ekmans karaktär i Morrhår och ärtor (1986), är moderna klassiker.

Gösta Ekman älskade att arbeta med sin vän och kollega. Eller som han uttryckte sig om hennes sceniska närvaro i självbiografin Drottningen av skrattet och gråten från 2014: “Det går inte att förklara, det är trolleri.”

Drottning  av skrattet och gråten
Margaretha Krook månade om sitt privatliv, här en ovanlig bild i hemmiljö 1962. Foto: Sjöberg bild

Svår att komma nära

Men under den eleganta ytan var hon svår att greppa. Ingen tidning lyckades någonsin få göra ett hemma hos-reportage hos familjen Krook-Hammar. Maken Stig hade gift sig med Margaretha redan 1956, men förekom aldrig på några premiärbilder. 

Flygnavigatör Hammar framstod mest som en lugn hemmakatt som gärna stod vid spisen, dammsög, diskade och skötte den marktjänst som hans hustru hatade. Familjens utflykter var få. Umgänget sparsamt.

– Vi blev väldigt goda vänner, Marga­retha och jag, berättar vännen och skådespelarkollegan Yvonne Lombard i en intervju med Aftonbladet.

– Som människa hade hon stor integ-ritet och var svår att komma nära. Jag gjorde det några gånger. Hon hade en liten krets vänner och höll sig mycket för sig själv, säger Lombard. 

Nej, hon gjorde det knappast lätt för sina levnadstecknare. “Krook kör inte bilen, hon är den”, sa en regissör och det gällde även relationen till publik och medier. Elegant undvek hon alla skandaler, alla spekulationer och alla försök att bena ut hennes privatliv.

Och det som trots allt slapp ut var idel paradoxer:

  • Storrökare – men med förkärlek för långpromenader och hälsohem. 
  • Perfektionist – men tog aldrig med sina manus hem. 
  • Egensinnig som få – men fullständigt lojal när det gällde den egna lilla kärn­familjen. 

“Jag är en ganska besvärlig person”, sa Margaretha Krook i en av sina fåtaliga intervjuer och antydde att man skulle vara försiktig med att försöka komma henne för nära.

De sista åren av sitt liv bodde Margaretha Krook i en lägenhet på Djurgården i Stockholm, inte långt från sin dotter Lotta.

Promenaderna vid Skansen och luncherna på restaurang Hasselbacken var många, liksom besöken hos dottern.

Hennes sista roll

– Att vara mor är ett heltidsengagemang. Det blir inte mindre av att man bara har ett barn att bekymra sig för. Man lägger inte av, har Margaretha Krook sagt i en intervju.

Hennes sista filmroll blev i Colin ­Nutleys Gossip år 2000, en roll för vilken hon också rosades brett.

– En svensk ikon. Jag är en mycket lycklig man som har fått arbeta med henne, sa Colin Nutley till Aftonbladet strax efter hennes död.

Det var den 7 maj 2001, efter en kort tids sjukdom, som en sanslöst framgångsrik och drygt 50 år lång karriär tog slut när Margaretha Krook dog i lungcancer på Ersta sjukhus i Stockholm. 

Hon var som bekant en flitig rökare. Den bronsstaty som uppfördes utanför Dramaten efter hennes död står på exakt den plats dit hon brukade smita ut i ­pauserna för att ta sig ett bloss.

Statyn har en inbyggd värmeslinga och fansens flitiga kramar har slipat metallen, så att den numera nästan känns självlysande. 

Precis som Margaretha Krook själv.

Drottning  av skrattet och gråten
I tv-programmet Estrad 1966, tillsammans med Carl-Gustaf Lindstedt, Jan Malmsjö och Lars Ekborg. Foto IBL
Drottning  av skrattet och gråten
Med arbetskamraterna – Hasse Alfredson och Povel Ramel. Foto: IBL
Drottning  av skrattet och gråten
Den uppvärmda statyn utanför Dramaten. Foto: IBL

Margaretha Krook-Hammar

Född 15 oktober 1925 i Stockholm. Död 7 maj 2001.

Familj Maken Stig Hammar (1956–1981), dottern Lotta, född 1957.

Filmer i urval Fröken Julie (1951), Persona (1966), Mannen som slutade röka (1972), Släpp fångarne loss, det är vår! (1975), Sopor (1981), 

Morrhår och ärtor (1986).

Priser i urval Dramatens O’Neill-stipendium (1974), Den kungliga medaljen Litteris et artibus (1975), Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll (1976), Svenska Akademiens teaterpris (1993).

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top