Per Lasson om Tunna blå linjen: “Jag var helt slut efter inspelningen av andra säsongen”

Polisserien Tunna blå linjen har blivit en av de största svenska dramasuccéerna någonsin och nu är den tillbaka med andra säsongen. För Per Lasson, som spelar den godmodige Jesse, innebär det bara glädje och igenkänning. – En kompis sa att det är som om jag spelar mig själv.

Per Lasson

Ålder: 51 år.
Familj: Hustrun Åsa, dottern Esther, 17, sonen Walter, 13, en kanin.
Bor: I Stockholm.
Gör: Skådespelare.
Aktuell: I säsong två av Tunna blå linjen.

När Per Lasson var 7 år såg han klassikern Den långa flykten på bio och grät ögonen ur sig, som han själv uttrycker det.

– Jag älskade att se på film. Jag var en tv-galning redan som väldigt liten. Trots att jag var mörkrädd fram till 15-årsåldern så älskade jag skräckfilmer och kunde inte låta bli att titta i smyg. Sedan kunde jag inte sova på ett halvår – jag var så rädd.

Per ler en aning.

– Film lockade, säger han därefter. Men det fanns inte i tanken då att jag skulle kunna jobba med det.

När vi träffas har skådespelaren, som gestaltar polisen Jesse i SVT:s prisade dramaserie Tunna blå linjen, precis kommit hem efter tre veckors semester då han kuskat runt i Europa med familjen. Han är ovanligt skäggig och berättar att det har att göra med en ny, ännu hemlig, tv-produktion.

I förberedelserna ingår att odla skägg och träna westernridning.

– Jag insåg att det stått länge i mitt cv att jag kan rida. Jag red som barn och i lumpen men det är 25–30 år sedan. Fast jo, när jag provade kunde jag fortfarande.

Per Lasson om Tunna blå linjen:
Hemmets Journals reporter Lina Norman träffade Per Lasson i Stockholm.
Foto: Thomas Carlgren

Per växte upp på en gård utanför Ystad och i tonåren var han sångare i ett syntband.

– Jag har nog alltid gillat att stå i centrum, säger han dröjande. Samtidigt har det känts läskigt, det har varit lite dubbelt. Men det här med att bli skådespelare, det kom jag inte på förrän efter armén.

Per berättar att han, då han var färdig med lumpen, blev kvar inom Försvarsmakten i ytterligare åtta månader som militärpolis.

– De uppmuntrade mig att utbilda mig till officer men jag drog till slut tillbaka min ansökan. Det passade inte mig, kände jag. I armén var jag rätt otrevlig … och det är så långt ifrån den jag är som man kan komma. Men när vi övade inför olika situationer märkte jag att jag tyckte att det var roligt att spela fienden – eller packad soldat som slogs.

Trots det valde Per att söka till juristlinjen i stället för scenskolan och blev antagen vid Uppsala universitet.

– Det kändes som ett säkert kort. Men jag började aldrig där. Jag ringde pappa och berättade att jag tackat nej till juristlinjen. Han sa: “Du vet att kulturarbete, det är inte bra betalt och frilanslivet är inte tryggt.” Men jag kände bara att jag måste testa. Jag var rädd att sitta där 50 år gammal och bitter över att jag aldrig provade. Två år senare, när jag skulle fylla 25, kom jag in på scenskolan.

Färdigutbildad jobbade Per därefter i huvudsak inom teatern, bland annat på Malmö stadsteater och Fria teatern i Stockholm.

– Jag har haft 20 fantastiska år på teatern. Men när jag fick rollen som Jesse var det det största som hänt mig i min karriär. Jag har haft stora ögonblick på teatern också men den här glädjen, lyckan … kicken jag fick av att vara med i det sammanhang som Tunna blå linjen innebar – det var en jättegrej. Och att det dessutom handlade om Malmö – jag älskar den staden!

Per Lasson om Tunna blå linjen:
Amanda Jansson (Sara), Oscar Töringe (Magnus), Anna Sise (Faye) och Per Lasson (Jesse) vid inspelningen av en scen
till Tunna blå linjen 2 på Beijerskajen i Malmö.
Foto: TT

Gör snällhet coolt

Karaktären Jesse har i en text i Borås Tidning beskrivits som “en polis som gör snällhet coolt”.

– Jesse är inte grabbig och tuff, han står för det humanistiska, säger Per. Jag är nog mest lik Jesse på det sätt att jag också är väldigt lugn. Jag blir sällan arg eller ledsen. Jag är ganska jämnmodig. En kompis sa: “Du spelar ju dig själv.” Och redan när jag provfilmade – Jesse har tre barn och jag två – kände jag att replikerna var ordagrant vad jag kunde ha sagt till min son.

Per skrattar lite när han lägger till:

– Men många tonårsföräldrar låter väl likadant.

Inför inspelningen av säsong två av Tunna blå linjen förberedde sig Per genom att spela golf tillsammans med Ted Eriksson, polisen som knivhöggs på Medborgarplatsen i Stockholm 2017.

– Han var supertrevlig och förtroendeingivande. En sådan polis som man själv skulle vilja möta. Uniformspoliser har tidigare ofta gestaltats som lite småfascistiska. Men Ted bekräftade min bild av en annan typ av polis, den humanistiska.

– Jag är oerhört imponerad av de som jobbar som poliser. Det måste vara väldigt krävande. Man ska kunna växla snabbt. Du kan bli skickad till ett lägenhetsbråk i tron att du ska behöva slåss men så visar det sig vara ett självmordsförsök. Du måste också vara beredd på att springa mot platser andra springer från.

Med ett snett leende svarar Per på frågan om han själv skulle vilja arbeta som polis.

– Nej, jag är lite för rädd. Det känns läskigt. Till och med när vi gjort vissa scener har jag känt att jag vill fly men det skulle aldrig Jesse göra så jag har fått tvinga ner mig själv i det lugn han har.

 

Per Lasson om Tunna blå linjen:
Per stod på teaterscener i 20 år men nu njuter han av att spela framför kamera i stället.
Foto: Thomas Carlgren

Vill spela skräckfilm

Det faktum att manusförfattaren Cilla Jackert som skapat Tunna blå linjen valt att flytta fokus från klassiska mordutredningar till polisernas vardag och människan bakom uniformen är något Per uppskattar.

– Poliser ställs inför emotionellt drabbande situationer dagligen. Hur påverkar det? Och vad händer när Jesses dotter börjar figurera i den miljö där Jesse jobbar? Sådant är spännande.

Efter en kort paus fortsätter Per:

– I filmatiseringen av Camilla Läckbergs Predikanten spelade jag psykmördare. Då hade jag ungefär tio scener på mig för att få fram hela min analys av rollen. Med Jesse har jag hundratals scener. Det är också en lyx. Jag behöver inte spela fram allt på en gång.

Per berättar att andra säsongen av Tunna blå linjen består av åtta avsnitt till skillnad från säsong ett som bestod av tio.

– Men jag var ändå mycket tröttare efter inspelningen den här gången. Jesse skiljer sig ju i första säsongen och plötsligt är han ute på marknaden. Jag tror inte att han tycker om det. Både arbetsmässigt och privat har han det tufft. Jag var rätt slut i ett par veckor efter att vi var färdiga. Fast det var nog fler faktorer som spelade in – det var vinter, vi hade även lite covid.

Något som skiljer Per och hans rollkaraktär åt är synen på förändring i vardagen.

– Jesse vill att allt ska vara som det alltid varit, säger Per. Jag själv däremot tycker att det är oerhört stimulerande att hamna i nya sammanhang. Det är smärtsamt att skiljas åt efter en produktion men samtidigt går man till någonting nytt. Jag känner att jag blir en bättre skådespelare när jag möter nya skådespelare.

Per fingrar på sitt skägg.

– Som skådespelare får man aldrig bestämma själv hur man ska se ut, när jag spelade Roland Andersson i filmen om Zlatan skulle jag vara slätrakad men det ställde till det då en annan roll krävde skägg.

Som avslutning berättar han att en dröm vore att få göra något internationellt, gärna en långfilm.

– En komedi kanske … eller en skräckfilm? Jag gillar kontraster. På teatern kunde vi spela barnföreställning på dagen och Norénpjäs på kvällen – eller först fars och sedan Shakespeare. Men om jag bara får välja en drömgrej, då skulle det vara att få göra en riktigt bra skräckfilm. Skräckfilmer fascinerar mig fortfarande. Har du sett Goodnight mommy? Det är en österrikisk skräckfilm med väldigt jobbig psykologisk stämning.

Scroll to Top