Mina favoritställen i sommar
Norsta auren är en fantastisk strand på norra Fårö. Den finkorniga sanden sträcker sig flera kilometer längs en väldigt bred strand och är man bara beredd att gå en bit har man stora möjligheter att vara helt ensam. En vacker dag känns det nästan som om man är på Bali. Det var här som jag och min man förlovade oss en gång i tiden med en säl som enda vittne… Glöm inte att ta med en egen ryggsäck med fika.
Stora Karlsö är en fantastisk plats och också en fantastisk upplevelse, särskilt om man kommer dit i slutet av juni. Då kastar sig sillgrisslelungarna ut från sina bon, 40 meter över marken, och man kan tro att de ska slå ihjäl sig men de räddas av sitt väl tilltagna fettlager. Sedan tar de sig ut i vattnet där de hittar sin pappa och tillsammans börjar de simma mot Polen. Varje år ringmärker forskarna några tusen fåglar och då kan man anmäla sig för att vara med. Jag garanterar att det är en upplevelse för livet!
Mari Jungstedt är i högsta grad en del av det kvinnliga svenska deckarundret. Tillsammans med bland andra Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Liza Marklund och Helene Tursten har hon bidragit till att skapa en världsomspännande succé för den svenska kriminalhistorien.
Maris historier utspelar sig på Gotland, en plats på jorden som ligger henne varmt om hjärtat. Det är ön som under många, många år varit navet i hennes och familjens somrar. Men just nu står Mari inför en ny fas i livet.
Hur ser en typisk sommar ut i Mari Jungstedts liv?
– Det vet jag knappt längre eftersom min livssituation är helt ny. Fram till förra sommaren innebar det långa perioder på Gotland där familjen levde ett ganska primitivt liv i vår älskade sommarstuga. Men nu har jag och min man Cenneth gått skilda vägar så nu får jag hitta nya rutiner. Tack och lov är vi fortfarande väldigt goda vänner och äger fortfarande sommarstugan ihop, så några veckor på Gotland blir det säkert!
Men nu finns det utrymme för lite nya rutiner?
– Ja, jag har precis köpt ett hus på Kanarieöarna och där bor ju också min nye man Ruben, så där kommer jag att spendera mycket av min tid. Mitt liv kretsar runt fyra hörn just nu – Stockholm där jag har min familj, Kanarieöarna där jag har köpt hus och där jag skriver bäst, Gotland som jag älskar och där jag letar miljöer och Oslo som är Rubens andra hem. Han är författare liksom jag, välkänd hemma i Norge inte minst för sina fantasyböcker.
Det gick väldigt snabbt med nya kärleken?
– När det gäller min skilsmässa från Cenneth vill jag egentligen inte prata om den offentligt, men jag kan säga så mycket som att vi kanske blev för mycket som kompisar. Skilsmässan var ytterst odramatisk.
Hur träffades du och Ruben?
– Jag träffade Ruben genom gemensamma vänner en månad efter att skilsmässan var klar. Vi sågs en kväll och dagen efter bjöd han mig på lunch. Sedan var det klippt.
Du har provat mycket i ditt liv: Du har haft massor av olika jobb, du har bott utomlands, du har varit programledare för Förkväll, du har varit med i På Spåret och du skaffade dina barn mitt under din utbildning. Är du en modig person?
– Ja, faktiskt är jag det. Jag känner mig orädd och jag triggas av att inte veta hur det kommer att gå. Jag känner likadant med mina böcker. Många tror att man har sitt på det torra när man skrivit några böcker som har gått bra men så känner inte jag alls att det är. Man vet inte vart nästa projekt leder och det kan vara ganska spännande.
I dag är du ju en oerhört framgångsrik författare – men hur såg författardrömmen ut innan du fick din första bok utgiven?
– Jag har alltid gillat att skriva och när jag efter mycket om och men kom in på journalisthögskolan fick jag verkligen fördjupa mig i detta. Där fick jag mycket beröm av mina lärare och jag vill uppriktigt tacka dem för att de gav mig självförtroende att fortsätta. Sedan hamnade jag på radion och på TV och där skriver man ju bara korta snuttar, så jag fick inte riktigt utlopp för mitt begär att får uttrycka mig i skrift. När jag så småningom skrev min första deckare fick jag en glädjechock när förlaget ville ge ut den. Då kändes det som om min dröm var uppfylld: Jag hade skrivit en bok och fått den utgiven. Jag tänkte inte ens på att det skulle bli en fortsättning och att de skulle sälja i sådana upplagor som de gör.
Du har berättat om att du blev mobbad en del under din skoltid.
– Ja, det var i femman som allt ändrades. Dittills hade jag varit ganska populär, duktig och söt, men allt vände snabbt och plötsligt var jag utsatt. Jag blev totalt utfrusen och även utsatt för en del fysiskt våld, även om det kanske inte var det värsta. Men jag minns tydligt hur det kändes och när jag så småningom, många år senare, skulle skriva min första bok var det naturligt att använda mig av min erfarenhet som mobbningsoffer. När jag ser tillbaka på mina böcker idag kan man skönja ett gemensamt grundtema: Det ensamma barnets utsatthet.
– Jag tror att man påverkas starkt av sin barndom och i mitt fall har det betytt att jag lagt ner mycket tid på att skapa en bra kontakt med mina barn, ansträngt mig för att veta mycket om deras liv. Ibland måste man helt enkelt stänga av datorerna eller tv:n och bara sätta sig ned och prata, berätta om sina liv och tankar. Det tror jag är oerhört viktigt och det finns inga genvägar.
Hur kommer nya intriger till dig?
– Det ser alltid likadant ut. När jag är klar med en bok börjar jag omedvetet att leta efter en scen som kan bli utgångspunkten till en ny bok. Ofta är det något väldigt trivialt som händer som jag sedan börjar brodera runt.
Vilken händelse fick igång skrivprocessen nu senast?
– Jag var på besök på en salong i närheten av det hus jag hyrde då på Gran Canaria. Jag skulle få lite fotvård och då placerades jag bakom en skärm tillsammans med kvinnan som utförde fotvården. Hon hade med sig sin dotter som sprang omkring och lekte, ibland ute i salongen på andra sidan skärmen. Mamman ropade efter henne och sa att hon skulle komma fram för hon kunde inte se henne – och genast hade jag mitt uppslag klart. Tänkte att flickan var försvunnen. I verkligheten hände naturligtvis inget dramatiskt, flickan kom snällt fram till sin mamma…
Din kollega Mons Kallentoft köper konst och reser runt världen för att äta på de finaste restaurangerna, Liza Marklund köper fastigheter. Vad gör du med alla pengar som rullar in?
– Inte så mycket, faktiskt. Jag har aldrig varit särskilt materiellt intresserad. Kanske beror det på att jag under perioder av mitt liv levt ganska knapert. I min barndom fick man bara ta en ostskiva på smörgåsen! Så den största lyxen för mig är att gå och handla utan att behöva tänka på vad saker kostar. Jag kan välja den där skinkan med det höga kilopriset som jag annars kanske hade avstått ifrån. Det är ju också skönt att kunna hjälpa sina barn nu när de har börjat plugga och det är klart, huset på Kanarieöarna hade jag ju inte kunnat köpa utan mina deckarpengar.
Ditt engagemang för de utsatta barnen har tagits sig flera uttryck. Just nu är du ambassadör för SOS barnbyar. Berätta!
– Jag och några andra kända personer, som t ex Ernst Kirchsteiger och Lisa Miskovsky, har engagerat oss för att dra in pengar till barnbyarna och allmänt öka folks kunskap om verksamheten. Bland annat var vi nere i Ghana, vilket resulterade i en rad TV-program, jag har varit i Almedalen under politikerveckan och mycket mera.
Vad lärde du dig under ditt besök i Ghana?
– Åh, det var otroligt omvälvande. Å ena sidan mötte man nöden och stanken. Man såg små barn som var lämnade åt sitt öde i ett samhälle utan resurser att ta hand om dem. Sådant sätter sig i kroppen, i blodomloppet. Å andra sidan finns hoppet. Jag såg barn som räddades till barnbyarna och därmed fick en framtid i trygghet. Och framför allt stärktes känslan att vi alla är bröder och systrar som trampar här på vår jord
Till sist: Vilka drömmar har du kvar att förverkliga?
– Det låter kanske konstigt men en av mina drömmar är att läsa filmvetenskap vid universitetet. Jag vill lära mig mer i detta ämne, men jag tror att jag blivit för gammal för att antas så det blir nog svårt att realisera. Då är det kanske lättare med min andra dröm som jag ännu inte uppfyllt: Jag vill åka på safari i Afrika. Det gäller bara att hitta tiden…
Personligt
NAMN: Mari Jungstedt
FÖDD: 31 oktober 1962
BOR: I Stockholm och på Gran Canaria samt i sommarhuset på Gotland.
FAMILJ: Barnen Rebecka, 20 år, och Sebastian, 19, samt nye fästmannen Ruben Eliassen, 44.
AKTUELL: Med nya boken “Du går inte ensam”
