• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Elin Ek: Jag vill bli en tant som vågar säga ifrån

    Mormor Margareta som lärde henne att koka mos och farmor Ruth lärde henne att brodera. – Sy, sticka och baka är saker som tanterna alltid gjort – utan att få äran. Tantsaker är på modet och nu vill Elin Ek, 34, ge tanten upprättelse.

    Bild 1288376
    Elin Ek är 34 år och tant - hävdar hon själv. - Bland dagens unga finns det en längtan efter det där genuina. Att göra själv, hellre än att köpa. Att laga, vårda, ta hand om. Sådant som tanterna alltid gjort!

    Jag fasar för den dag jag börjar kallas tant. Det är något med själva ordet som framkallar bilden av en beskäftig äldre kvinna. Med basker, dramatenvagn och tantfrisyr. Jag tillhör visserligen redan nu en liten klubb som går under beteckningen "Vi med tantnamn". Jag heter Kerstin, övriga jämnåriga medlemmar heter Bodil och Birgitta – omöjliga namn för oss som är födda på 70-talet. Men klubben är bara på skoj. För vi är inte tanter på riktigt. Inte än.

    Med Elin Ek, 34 år, är det tvärtom. Trots att hon är yngre än jag, bär hon titeln tant med högburet huvud.
    Vi har stämt möte på konditori Ritorno i Vasastan i Stockholm. Ett klassiskt fik vars inredning inte ändrats sedan 1950-talet. Från taket hänger en reklamskylt för Pommac och på väggarna sitter inramade sidor från tidningen Husmodern. Tantigt så det förslår.

    Men vid borden sitter unga modemedvetna människor. Inte en skymt av någon kvinna i övre medelåldern. Snopet kanske, men också ett tecken i tiden: Det har blivit trendigt bland unga att gå på tantfik.
    – Fast ska man hitta riktiga tanter så får man nog gå till Åhléns restaurang. Där finns bekväm hiss och inga trösklar och det kryllar av tanter med lurvig basker och rullator, konstaterar Elin Ek och tar en tugga av sin lunchportion: strömmingsflundra med potatismos och knäckebrödssmörgås.

    Tanten är inne
    Tantsaker är alltså på modet. Man går till stickcaféet (syjuntan), handlar vintagekläder (bättre begagnat), bakar cupcakes (muffins) och satsar på slow food (långkok).
    – Detta är ju saker som tanterna alltid gjort – utan att få äran. När unga killar plötsligt börjar stoppa korv eller virka mössor, så blir det inne. Det har stört mig. Nu vill jag ge tanterna upprättelse, säger Elin Ek.

    Tanken började gro redan för fyra år sedan då hon fick syn på en tidningsartikel som innehöll en lista över kända tanter. Själv stod Elin Ek som exempel på ung tant.
    – En del skulle säkert bli förnärmade men själv blev jag jätteglad! Efter denna händelse började jag fundera mycket över det. Vad är en tant? Och vad är tantigt?

    Ofta stannar det vid små syltburkar med rutiga dukar och guldskrift på etiketten.
    – Men för mig är det viktigare att burkarna håller tätt och att det är en rejäl laddning som räcker till min havregrynsgröt hela året, säger Elin Ek.
    Riktiga tanter satsar på innehåll, hellre än på yta.

    Hennes tankar blev så småningom en hel bok med titeln Supertanten. Mellan pärmarna varvas recept på småkakor och mönster på hur man syr ett blusliv med berättelser om kända och okända tanter samt ett tantquiz.


    Lappa och laga
    Boken har fått stor uppmärksamhet och Elin har medverkat flitigt i morgonsoffor och på tidningssidor. Hon medger att hon är lite förvånad över det plötsliga medieintresset för tanter.
    – Men det handlar nog mycket om tidsandan. Vi har börjat förstå att vi måste hushålla med det vi har. Spara, lappa och laga på tanters vis.

    Däremot är det inte många som frivilligt kallar sig tant. I synnerhet inte 40-talisterna som nu befinner sig i riskzonen.
    – De stretar emot. De vill inte bli som sina föräldrar. Men vi 70-talister, som är uppvuxna med udda bestick, vävtapet och sockiplast på fötterna… Vi kan se ett värde i mormors finporslin, putsade silverbestick och manglade linnedukar.

    Själv minns hon hur hon, lägenhetsbarnet, fick åka och hälsa på mormor Margareta i Partille.
    – Jag stod i hennes fina trädgård och glufsade i mig frukt och bär direkt från träden och buskarna. Det var som paradiset.
    Det var mormor Margareta som lärde henne att koka mos. Och farmor Ruth som lärde henne att brodera.

    I vintras, när Elin nämnde för farmor att hon skulle skriva en bok om tanter, fick hon svaret: "Jaha, då får du skriva om mig". Och det gjorde hon. Om farmor, mormor och en lång rad andra tanter som gjort avtryck i hennes liv.
    – På så sätt är detta ett inlägg i den feministiska debatten – att lyfta fram kvinnor som aldrig fått uppskattning för det de åstadkommit.


    Låg status
    Än idag, på 2000-talet, betraktas arbetet i hemmet ofta som oviktigt eller mindre värt.
    – Häromdagen fick jag frågan av en man: "Hur hinner du med allt detta pyssel? "Pyssel? Med det menade han handarbete. Det är för jäkligt. En sådan fråga hade man aldrig ställt till en man! Det är att förminska ett konsthantverk som kvinnor utfört i århundraden, säger hon ilsket.

    Hon kan konstatera att tanten alltjämt har låg status.
    – De är medborgarna som blev över. Det satsas inga regeringspengar på tanterna. Och ingen vill väl tillhöra den grupp som inte får något.
    Orättvist, kan tyckas. För tanterna är, enligt Elin Ek, det kitt som håller ihop vårt samhälle.
    – Tanten är en självklar medborgare som vågar säga ifrån och ta plats. Det är hon som uppmanar folk att plocka ner fötterna från bussätet. Men det är också hon som lägger kraft, tid och energi på att sticka, virka och sälja lotter till välgörande ändamål. Och som åker och hälsar på sina ännu äldre vänner på vårdhemmet. Det är fantastiskt.

    Eller som Elin Ek uttrycker det: tanten är civilkuragets rynkiga ansikte.
    Det är denna typ av tant Elin vill bli.
    – Ja, jag kämpar för att bli den där orädda civilkuragetanten. Jag brukar säga till när någon lägger upp smutsiga skor på sätet, och jag ringer gärna till polisen om något verkar konstigt.

    Tidigare var Elin Ek mest känd som Grynet – en kaxig tjej i tyllkjol och tiara som stod i tv och uppmanade unga tjejer och killar: "Ta ingen skit".
    Är budskapet detsamma till Sveriges alla tanter?
    – Ja. Fast egentligen behövs det inte. Tanterna har kommit så långt och upplevt så mycket, så de vet det redan. Tanter tar ingen skit.
    Säger hon och medan hon, med hjälp av kaffeskeden, delar sin katalanerkaka i två delar.
    – Förresten, vill du ha en bit? Den är jättegod!

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!