– Jag är så tacksam för att jag fått Camilla! Säger mamma Carina Niemi, 44. Ofta tänker hon på alla som hjälpt dottern överleva.

Carina Niemi var bara fem år när hon planerade för framtiden.
– Mamma, jag ska ha fyra barn! Två flickor och två pojkar.

Jag tänker gifta mig med en ljushårig pojke från Finland. Och så ska jag bli skådespelare! Kärleken fann Carina redan som tonåring i en blond grabb från just Finland.

Som artonåring födde hon dottern Camilla på BB i Malmö. Lillflickan var planerad och hett efterlängtad. De blivande svärföräldrarna var tidigt ute och köpte barnkläder i pyttestorlek.

Carinas dröm om att bli ung mamma gick i uppfyllelse den 28 december 1983. Men när lilla Camilla bara var en dag gammal slutade hon att andas.

– Jag hade lagt henne på sängen på sjukhussängen och märkte inte att det var något fel. Hennes pappa kom in i rummet och såg att Camilla var blå i ansiktet. Han slet upp henne ur sängen och sedan blev det full fart på sköterskorna!

Andningen kom lyckligtvis snabbt igång. Men den lilla mådde inte bra. Trots att hon var född samma dag som beräknat och vägde tre och ett halvt kilo verkade inte hennes kropp fungera.

Camilla blev sämre och läget var så allvarligt att vårdpersonalen började prata om nöddop. Orden skar som knivar i Carinas hjärta. Sedan blev bebisen plötsligt bättre.

– Det är som om jag blockerat mina minnen från de första månaderna. Min känsla idag är att allt stod stilla. Jag var så fruktansvärt orolig och ledsen. Camilla blev medvetslös flera gånger och ingen visste varför. Dessutom var hon jämt förstoppad.

För liten hypofys
Camilla hade låg blodsockerhalt. När läkarna väl hittade det som felades stod Camillas föräldrar som levande frågetecken. Deras dotter hade för liten hypofys, var beskedet.

Hypofysen, som i vanliga fall, är stor som en ärta, ser till att kroppen innehåller det socker, salt och de hormoner den ska. Camilla måste medicinera noggrant resten av livet för att överleva.

– Om ni hittar Camilla medvetslös mellan sex och sju på morgonen är det bråttom. Hittar ni henne mellan sju och åtta är det för sent.

Varför läkaren uttryckte sig så burdust vet hon inte idag.

Men Camilla blev rädd för att somna. Hon slumrade oroligt några timmar varje natt med dotterns hand i sin. Hon och hennes blivande man hade ännu inte flyttat samman. Han bodde hos sina föräldrar strax intill.

Snart flyttade den lilla familjen till ett hus i skånska Staffanstorp. Det var mamma, pappa Jukka och lilla Camilla, som förutom problemen med hypofysen också hade en lätt CP-skada och föddes blind. När hon var åtta månader fick hon lite syn på vänster öga.

Då läkarna började ge Carina tillväxthormon vid tre års ålder började hon att må bättre. Den värsta skräcken släppte. Livet kunde gå vidare.

Vill tacka alla
När Carina många år senare ringer till oss på redaktionen är det för att hon vill tacka.

– Jag vill så gärna säga ett stort tack till alla som hjälpt Camilla att överleva! De är många.

Tack till de i läkarbilen i Staffanstorp, den nu mera insparade, som alltid kom till dörren minuterna efter ett larm.

Fortfarande begriper Carina inte hur det var möjligt för personalen att vara på plats så snabbt. Hon hann ju knappt lägga på luren. Men de kom. Hur många gånger som helst. Alltid i tid. Och Camilla överlevde.

Tack, all vårdpersonal på alla avdelningar som med varm professionalitet tog emot en mamma, utom sig av oro.

Alla som såg och med goda hjärtan förstod att det inte var helt enkel att vara en ung nybörjarmamma som älskade sin handikappade flicka mer än något annat på jorden.

Tack till kommunen som ordnade dagisplats och assistans utan att Carina ens hunnit ta reda på familjens rättigheter.

Hon uppmanades också söka pengar ur en lokal fond till förmån för handikappade barn. Det blev till mattor med halkskydd, en dator och en TV till Camilla. Tack till alla som har gjort att vardagen fungerat!

Carina konstaterar enkelt att utan hjälp hade livet varit svårt för familjen. Nu fick Camilla en bra uppväxt där naturkunskap var det största intresset i skolan.

– Jag tycker om att ta reda på hur saker och ting fungerar, slår hon fast. Därför tittar jag gärna på dokumentärer på TV.

Drömmen uppfylld
Camilla fyller 26 i år och är en glad tjej med skinn på näsan. Hon bor i egen lägenhet i ett gruppboende och trivs alldeles ypperligt med de anställda. Hon arbetar på caféet i Rådhuset i Staffanstorp och gillar att vara ute i naturen på fritiden.

Camilla tycker om att gå på restaurang och äta gott och hävdar bestämt att man aldrig blir för gammal för att se på Disneyfilmer. Det kan nog ingen säga emot!

Statistroller
Carina jobbar som demonstratris i mataffärer. Där kommer hennes varma och utåtriktade personlighet till sin rätt. Skådespelardrömmen, då? Fanns det tid och kraft för den. Jo, faktiskt.

Carina är en flitigt anlitad statist, som medverkat både i Wallanderfilmer och hos Mia och Clara. 2000 medverkade hon i julkalendern ”Ronny o Julia”, som flygvärdinna.  Filminspelningarna har varit ett sätt att hämta kraft genom åren, Carinas värdefulla egentid.

– Jag tycker om gemenskapen, om man varit med ett tag så känner man igen folk. Det spelar ingen roll om man ska medverka lite eller mycket, man måste alltid fokusera på här och nu, förklarar hon.

– Jag minns en scen med en ambulans i en Wallanderfilm. Jag spelade chockad åskådare och plötsligt kom så många egna minnen med Camilla på sjukhus tillbaka. Det var som allt släppte och jag agerade ut det i scenen. Det kändes väldigt skönt efteråt.