Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!

För Anna-Lotta Larsson kommer nyår som en välkommen paus i ett fullspäckat schema. Men då passar hon på att ta det lugnt. - Visst är det trevligt med fest - men jobbar man mycket längtar men efter lugnet med dem som står en närmast. Och redan i januari väntar mer jobb - i Thailand...

Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!
Anna-Lotta Larsson befinner sig ofta på resande fot, men när det nya året kommer befinner hon sig hemma med familjen.

Hon höjer gärna en nyårsskål för Hemmets Journals läsare. Men annars är det det enkla och lugna som präglar storhelgerna för Anna-Lotta Larsson, 52. Ro och stillhet, lagom med god mat, trivsam samvaro med de närmaste.

– Som liten firade jag jul och nyår med hela mammas släkt i Jämtland. Mormor och morfar bodde på en bondgård i Storhögen, som var så litet att det egentligen borde ha hetat Lillhögen! Men på den tiden fanns det post och skola också i en liten by. Och Konsumbussen kom med jämna mellanrum. På bondgården lekte jag jämt med min kusin Karin. Vi hade roligt med nästan ingenting, pysslade i lekstugan och hoppade i hö. Jag minns hur ledsna vi alltid var när jag och min familj skulle åka hem. Karin och jag bodde 60 mil från varandra. Vi bara grät och grät… berättar Anna-Lotta.

– Idag kan jag inte tänka mig att fira helgerna med mycket folk. Det hade varit härligt att åka med den närmaste familjen till en herrgård och slippa ansvar för allt det praktiska! I år stannar vi hemma, lugnt och fridfullt. Det blir en annorlunda jul eftersom min pappa gick bort tidigare i år. Jag ringer till min mamma varje dag och till jul kommer hon ner till oss från Öjebyn.
 
Vi träffas på ett café mittemot Vasaparken i Stockholm. I hjärtat av huvudstaden bor Anna-Lotta med sambon Åke Sundqvist. Sonen Max 21, som pluggar psykologi är på väg att flytta till eget. I alla år som kändis har Anna-Lotta hållit sin familj utanför rampljuset. De har inte valt kändisskapet, därför ska de slippa se sig själv i tidningsspalterna, menar hon bestämt. Men att hennes musikalitet ärvts av sonen är ingen hemlighet.

Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!

 

Anna-Lotta som barn. Hennes musikalitet har dubbelt påbrå: Mamma var sånglärare, pappa undervisade fiolelever.

 

 

– Det känns bra att han är redo att stå på egna ben. Det blir en ny fas i livet och det är ju så det ska vara. Sen är man ju alltid förälder, oavsett ålder, och månar om att ens barn ska ha det bra. Vad Max i slutändan väljer att satsa på får vi se. Det är hans liv och hans val. Han är väldigt musikalisk, spelar efter gehör. Kanske blir han musiker! Det skulle jag inte ha något emot, jag tar själv musiken på största allvar, samtidigt som det är det roligaste jag vet!

Kan vi dela?
En intervju med Anna-Lotta handlar inte om taxiresor och lunch på dyr restaurang. Frosseri och överflöd är inget för henne.
 
Anna-Lotta hittar först inte sin cykelnyckel hemma. Hon ringer min mobil och aviserar att hon är fem minuter försenad.
 
Och så kommer hon farande på en svart cykel med det långa håret fladdrande i vinden, den folkkära sångerskan med en huldras utseende. Snabbt blickar hon över hyllmeter efter hyllmeter med kakor och smörgåsar.
– Kan vi inte dela en napoleonbakelse? Det är så gott, men jag orkar inte äta en hel?
 
Anna-Lotta har haft bråda tider. I sedvanlig ordning strömmar folk till kyrkor landet runt för att höra hennes julkonserter. Redan för 20 år sedan började hon turnera tillsammans med musikern Göran Fristorp. Efter några år på skilda håll framträder de återigen tillsammans.
– Det är fortfarande lika roligt, nästan roligare idag. Jag har ett annat lugnt när jag framträder än jag hade i början. Jag har lärt mig alla texterna utantill, jag tycker det är lättare att förmedla budskapet då. Det är alltid samma härliga känsla att stå inför publiken och veta att de kommer för min skull! Varje gång vill jag att de får en fin upplevelse med sig hem. Det är fantastiskt att vi får komma in i kyrkorna och sjunga vår musik! fortsätter Anna-Lotta, som själv är troende.

Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!
Sonen Max, 21, är på väg att lämna föräldrahemmet nu.
Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!
Anna-Lotta med sin sambo Åke Sundqvist.

– Men för att det ska bli en gudomlig balans tror jag på en gud som är både han och hon. Det måste det vara om Gud är större än vi. Herr Gud och Fru Gud om man vill uttrycka det lite skämtsamt. Roligare för Herr Gud också att ha sällskap uppe i himlen, ler Anna-Lotta.

– Sen tror jag på något gott i varje människa. Och goda gärningar sprider som ringar på vattnet. Om en bilist stannar för mig vid ett övergångställe och jag ler och vinkar som tack, så kör den bilisten vidare med en god känsla. Om jag surt springer förbi tänker bilföraren att det där var väl en vresig människa och så kanske han blir ilsken och trycker lite extra på gaspedalen… Varje liten handling är viktig.

Ny favorit
I alla år har Stilla Natt varit Anna-Lottas favorit vid konserterna., numera är det O Helga Natt.
– Vilken kraft det finns i den sången! När jag sjunger den känns det i hela kroppen, jag får hjärtklappning. Det brukar vara män som framför den, därför är det extra roligt för mig att bjuda på min tolkning.
 
Anna-Lotta har sina rötter både i den värmländska och norrländska myllan. Hon är född i Karlstad, men flyttade snart med familjen till Luleå. När hon var sju år gick flyttlasset till Öjebyn utanför Piteå. mamma var sånglärare och pappa fiollärare på Framnäs musikskola.
 
Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!
Redan för 20 år sedan turnerade Anna-Lotta i kyrkorna tillsammans med Göran Fristorp. Det sammanarbetet har nu tagits upp igen.
– När jag sjunger “O, Helga natt” känns det i hela kroppen, säger hon. Här besöker hon Saltsjöbadens kyrka i utkanten av Stockholm.

Få har en sådan bredd som Anna-Lotta. Hon är utbildad sångpedagog och har gått Operahögskolan i Göteborg. Skolan låg nära Sveriges Television. Anna-Lotta var 25 när hon upptäcktes av Lennart Hyland och blev inbjuden att sjunga i “Gomorron Sverige”. Efter det började anbuden hagla.
 
Hon arbetar mest som konsertsångerska, men är även skådespelare, från såpan Nya tider till klassikern Värmlänningarna. Hon dubbar Walt Disneyfilmer och fick oss att skratta hejdlöst åt historierna i TV:s “Har du hört det förut?”.
– Jag är i första hand sångerska, men bredden gör det extra roligt. Som frilansare är det svårt att tacka nej till jobb även om det kör ihop sig ibland. Ibland jobbar jag för hårt och stressar för mycket, vilket inte är roligt för familjen. Det hoppas jag av framtiden, att jag ska kunna varva ner och ta det lite lugnare.
 
Full rulle blir det dock även efter årsskiftet. I januari ska Anna-Lotta bege sig till Thailand och underhålla svenska turister på hotell i Bangkok.  Det är Göran Fristorps kontakter som lett till det annorlunda uppdraget.
– Vi var på väg dit tidigare, men då satte statskuppen stopp för planerna i sista minuten.  Denna gång hoppas vi det blir av. Jag besökte Thailand för sex år sedan och vet att människorna är otroligt vänliga mot turister. Vi stannar i två veckor och det blir härligt att slippa den svenska vintern! Sol och värme i januari, kan man ha det bättre på jobbet!

Lever hälsosamt
Senaste albumet “Känn en doft av kärlek” innehåller fjorton av tidernas största musikalsånger om kärlek. Anna-Lottas tolkning med svenska texter förtjuste kritikerna. Till sommaren ges nästa skiva ut, också den med svenska sånger. Titeln är inte klar, men det blir finstämda melodier med mycket känslor.
– Jag sjunger nästan alltid på svenska, det känns rätt för mig. Jag har aldrig satsat på en karriär utomlands, det finns ingen anledning att sjunga på ett annat språk. Sen ska jag säga att jag känner en stor tacksamhet för att min röst fortfarande är i toppform, det är ingen självklarhet. Men jag försöker lever hälsosamt, syns sällan i nattlivet på Stureplan! Jag lever mitt liv i dagsljus och försöker sova gott om nätterna!
 Anna-Lotta Larsson: Det är en lyx att få fira nyårsnatten här hemma!
Mycket har hänt sedan Anna-Lottas allra första framträdande. Då var hon fyra år, balanserade på en stol på en julfest och sjöng “När trollmor lagt de elva små trollen”… I familjen var hon en envis, men glad lillasyster. Hon kunde stå ettrigt med händerna i sidorna och krävde kjol och tunna strumpor den kallaste vinterdag.
– Jag var nog en liten fröken tvärtemot. Men samtidigt nyfiken och utåtriktad. 
 
Jul och nyår kommer varje år som en välkommen paus. Men Anna-Lotta är inte den som frossar i överflöd.
– Jag är inte överförtjust i julmat. Det blir lite sill och gravad lax på julbordet för min del. Julskinkan smakar bäst när den just kommit ur ugnen, med en kall julmust till. Däremot älskar jag att laga mat, gärna från det italienska köket.

Mest inte bäst!
Några dignande berg av paket ligger aldrig under hemmets julgran.
– Julklappar är lite knepigt, de flesta behöver inte något idag. Barn får så mycket paket så de tröttnar. Den som får mest är inte lyckligast. Det finns ett stort värde i att få längta efter något!
 
Anna-Lotta trodde själv på tomten tills hon var tolv! På julaftonsmorgonen fick hon leta efter en julklappstrumpa.
– Jag minns hur spännande det var att smyga runt i huset och söka. Strumpan kunde hänga på de mest oväntade ställena. I den låg något litet, kanske en tidning och en tablettask. Sen blev det Max tur, han letar varje år utan protester.
 
Anna-Lottas nyårsönskan är hälsa åt familjen. Och hon skickar en hjärtlig nyårshälsning till HJ:s läsare:
– Jag önskar er alla en god, fridfull och skön helg med snö och lagom med mat. Lagom är ett väldigt bra ord! För mig blir nyårsafton en lugn hemmakväll. Det är väldigt trevligt med lite fest, men sanningen är den att jag älskar vardagar! Jobbar man mycket är en alldeles vanlig hemmakväll rena lyxen.

Scroll to Top