Marita: Min man hade en affär med sin exfru

När jag träffade Peter låg han i skilsmässa. Han och hans fru hade två döttrar ihop, åtta och tio år gamla. Jag hade lite svårt att se mig som styvmor men när det blev allvar mellan ­Peter och mig var det en roll jag inte kunde fly ifrån. Faktiskt fann jag mig bättre tillrätta med situationen än jag hade räknat med. Jag fick en bra relation till flickorna.

När jag träffade Peter kunde han inte komma ur äktenskapet fort nog. Det fanns ­aldrig några tvivel hos mig om att han var färdig med den ­relationen.

Läs även: Min man fick välja – datorspel eller sin familj

– Vi härdade ut så länge vi kunde men till slut blev det olidligt. Om vi inte haft flickorna skulle det ha tagit slut för längesen, sa han.

När Peter och jag varit tillsammans i tre år blev jag gravid. Jag var 35 år och tidpunkten kändes perfekt. Jag var redo att bli mamma. Även Peter var glad. Han visste hur gärna jag ville ha ett eget barn. Vi hade pratat om det här och graviditeten var planerad. Allt gick bra och vi fick en dotter. Jag kände tidigt att jag ville ha fler barn men Peter var tveksam. Han pratade allt oftare om hur trött han var och att han ville ha mer vuxentid. Han hade tre barn nu och tyckte att det räckte.

– Jag har inte lust med fler småbarnsår, sa han.

Vi fick två döttrar ihop

Vi fattade aldrig något definitivt beslut men vi pratade om det fram och tillbaka. Han var nöjd medan min längtan efter ännu ett barn blev allt starkare. Jag hoppades att han skulle ändra sig med tiden men ­eftersom han ännu inte ville skyddade vi oss. Men inte alltid. Och när vår dotter var två år blev jag gravid igen. Jag var överlycklig. Det kändes i hela kroppen att det var rätt. Peter nämnde aldrig abort men han var inte helt igenom positiv.

– Det här får verkligen bli sista barnet, sa han.

Läs även: Sonens flytt till USA krossade mitt hjärta

Men vi fick en dotter till. Våra vänner retade Peter för att han nu skulle behöva oroa sig över fyra döttrar när de blev stora nog att dejta. Det hade faktiskt redan börjat. ­Peters äldsta dotter fyllde 16 det året och hade pojkvän.

Det gick några år. Peters stressnivå var lägre med det andra barnet och jag drog det tyngsta lasset. Jag visste att det här var något som jag hade velat mer än han. Det bidrog också till en spändare stämning mellan oss. Han blev lätt irriterad och jag kunde känna att han skyllde mycket på mig. ”Om vi inte fått barn igen kunde vi ha…” Sådana tankar fanns hos honom och det hände att han sa dem högt.

Gnistan med exfrun vaknade

Peter var tio år äldre än jag och när vår yngsta dotter var tre år fyllde han 50. Vi hade en stor fest och hans exfru var bjuden. Under kvällen såg jag dem dansa ihop men läste inte in någonting i det. Senare skulle jag se tillbaka på den dansen och undra om jag varit blind. Det var nämligen där det började. Den gamla gnistan vaknade till liv igen som Peter senare uttryckte det. Men det skulle dröja innan jag fick veta något.

Läs även: Min man levde ett dubbelliv och jag anade inget

Livet fortsatte som vanligt. Peters äldsta dotter hade flyttat hemifrån och den yngsta hade närmare till skolan från sin mamma varför hon numera bodde permanent hos ­henne. Hon tillbringade bara ­någon natt eller helg hos oss då och då. Det här gav Peter en ursäkt att köra hem till ­exfrun emellanåt för att träffa dottern. Jag såg inget konstigt med det. Jag var van vid att se hans exfru som flickornas mamma och inget mer. Jag hade fortfarande inte en tanke på att något kunde pågå mellan dem.

Min man tappade intresset för mig

Den vintern började Peter kännas ­distanserad. Han kunde vara långt borta i tankarna och tog sällan några initiativ i sovrummet. När jag ville älska kunde jag få känslan att han gjorde det av pliktkänsla och inte av lust. Jag försökte prata med honom och förstå vad som hände. Jag trodde att han kanske behövde en semester, få komma iväg från allting. Därför föreslog jag att vi skulle lämna flickorna hos mina föräldrar och resa iväg en vecka till solen på egen hand. Den Peter jag kände, min ­Peter, skulle ha nappat på ­förslaget direkt. Men jag fick bara ett halvhjärtat leende.

Läs även: Jag såg inte alla varningstecken i min relation

– Ska vi inte vänta till sommaren? Då finns det närmare resmål att välja på om vi bara ska vara borta i en vecka.

Det var ett förnuftigt svar, helt utan entusiasm. Vad hade hänt? Hade han tappat intresset för mig som kvinna och kärlekspartner? Tanken skrämde mig men jag sköt den ifrån mig. Vi hade ett bra ­äktenskap. Jag hade inget att oroa mig över.

Affär med exfrun

– Vi måste prata. Jag behöver en paus, sa han en dag.

Han berättade att han hade börjat gå i terapi ett par månader tidigare. Han kände sig snärjd och kvävd. På 50-årsfesten hade något hänt mellan honom och hans exfru och han hade inte kunnat låta bli att börja träffa henne igen.

De hade inlett en affär som pågått i ett halvår. Hon var ­beredd att starta om och ge dem en ny chans. Han kände sig splittrad och visste inte vad han ville. Småbarnslivet hade sugit musten ur honom och han hade längtat efter något annat. Hos exfrun hade han fått känna på ett lugnare liv. Där var barnen redan stora. Det var nog mycket det som hade lockat honom.

Läs även: Jag trodde att ett barn skulle rädda vårt äktenskap

Jag var chockad. En del av mig var livrädd för att han skulle slå sönder vårt liv tillsammans för gott, en annan del tyckte att han redan hade gjort det. Med sin exfru! Jag kunde bara inte förstå hur det hade kunnat hända.

Vi försonades efter månaders terapi

Peters familj ägde en gammal sommarstuga och han flyttade ut dit. Till en början visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Det kändes som att gå på tomgång medan vreden växte sig allt starkare. Jag kunde köra flickorna till förskolan och sedan köra ut till sommarstugan för att skälla på Peter och sedan köra hem och gråta mig utmattad.

Efter någon månad följde jag med honom till terapin. Det blev förlösande för nu fick jag konstruktiv hjälp med att hantera alla mina känslor. Vi gick i terapi i nästan ett halvår tillsammans och mot slutet av den perioden flyttade han hem igen.

Läs även: Han lämnade mig när jag var gravid i sjätte månaden

Efter ett par månader i sommarstugan hade han varit säker på att det var mig han ville leva med men då hade jag ännu inte varit beredd att ta honom tillbaka.

Mycket har förändrats ­sedan den tiden. Framför allt har vi förändrats. Det finns ett nytt djup i vår relation nu. Den kom till priset av ett krossat hjärta och en sönderslagen tilltro till att inget ­kunde gå fel mellan oss men idag mår vi bra och det känns helt rätt att vara tillsammans. Vi och vårt äktenskap betalade ett högt pris för min längtan efter barn, men det var värt det.

Våra döttrar ger livet en mening som vi aldrig hade ­velat vara utan, och vi är tacksamma för att det blev som det blev.

Marita