Jag vill aldrig se henne!
Hans ögon var svarta av ilska och jag kände mig rädd. Vem var den här mannen egentligen? Jag var gravid i sjätte månaden med hans barn och han hade fram tills nu vägrat att träffa mig.
Han log när han gick mig till mötes när vi träffades den här dagen i hotellfoajén på det hotell han bodde. Han gav mig en kram och doftade gott. Jag hade känt sådant hat mot honom det senaste halvåret. Jag hade tänkt att jag skulle vara bestämd nu, få honom att förstå att man inte bara kan strunta i ett barn. Men jag veknade direkt.
Läs även: Jag blev deprimerad när barnen flyttade ut
Oväntad graviditet
Graviditeten var både oväntad och fel i tiden för vi hade precis bestämt oss för att göra slut. Långt avstånd och tidigare barn på var sitt håll försvårade vår relation. När jag insåg att jag var gravid blev jag förvånad och lite glad. Jag kände att även om vi inte skulle vara ihop skulle vi ha ett barn tillsammans och ett band till varandra. För det fanns något där även om vi hade svårt att få livet med ett barn att gå ihop.
När jag ringde honom för att berätta lät han först glad. Han var upptagen, han satt i ett möte. Han gick ut från mötet och sa bestämt att han inte ville ha fler barn. Det hade han varit tydlig med tidigare, sa han. När han skulle ha sagt det minns jag inte. Han menade nu att jag fick behålla barnet om jag ville det men han skulle inte finnas där. Han skulle inte ens komma om jag valde abort. Det skulle slita för mycket i våra hjärtan. Jag blev otroligt ledsen. Gravid? Ensam. Hur skulle jag göra nu?
Läs även: Efter 23 år fick jag äntligen träffa min halvsyster
Han ville gå vidare
Det tog inte lång tid förrän han berättade för mig att han tänkte leta efter en annan kvinna, att han ville gå vidare. Det dröjde heller inte många veckor innan han berättade hade träffat en ny. Det gjorde ont. Vad hade jag betytt egentligen? Eller var det bara hans sätt att fly?
Efter att vi mötts där på hotellet var han först den omtänksamma. Den han var när vi var tillsammans. Men sedan skiftade det. Jag minns hans otäcka, iskalla ögon och känslan av vad skulle han kunna göra mot mig? Det var otäckt.
Efter att han klargjort sin ståndpunkt följde han mig sedan till tåget. Han stod vid min sida när jag med tårarna rinnande nerför mina kinder skulle köpa biljett. Sedan gav han mig en kram och vi skiljes åt.
Det var en tung insikt men reste mig. Tre månader senare kom hon. Min lilla tjej. Att se min mage verkade ha påverkat honom för när förlossningsdatumet närmare började han tydligen mjukna. Samma dag hon föddes skickade jag bilder på henne och vi pratades i telefon. Han tyckte att hon var söt. Ytterligare tre veckor senare kom han och hälsade på oss.
Läs även: Jag ljög för alla om vem som var pappa till min son
Min dotter har sporadisk kontakt med sin pappa
Tiden gick och vi blev för en kort tid tillsammans igen. Han var då en bra pappa och ångrade hur han hade behandlat mig. Men efter något år tog det slut.
Nu har vår tjej blivit tonåring. Kontakten med hennes pappa är väldigt sporadisk. Det kan gå år mellan träffarna. Om jag klagar på att han är dålig på att höra av sig får jag bara höra att jag visste att jag skulle få vara ensam mamma, att hon inte var hans val.
Under de här åren som gått har jag vid några tillfällen sagt åt honom att jag önskar att kontakten upphör helt. Mest för att väcka en reaktion. Då har han blivit arg och tyckt att jag gör fel som inte uppmuntrar i stället. Ibland ångrar jag mig sedan och ursäktar mig, inte för hans skull men för att jag inte vill vara orsaken till att hon inte har en närvarande pappa.
Härom dagen träffades de under några timmar. Jag var med för hon ville inte träffa honom ensam. När han hade åkt hem frågade jag henne om hon vill att han kommer snart igen.
– Nej, han behöver aldrig mer komma, svarade hon bestämt.
De orden var underbara att höra. Orden jag vill aldrig se henne kan nu äntligen bytas mot jag vill aldrig se honom mer. Man kan säga att han fick som han ville. Fast på ett annat sätt.
Astrid
Läs även: Min mans sjukdom fick oss att hitta tillbaka till varandra
Skicka in din berättelse!
Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.
Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se
Välkommen med din läsarberättelse!
Carina Löfgren, redaktör